Fredagsfrågan v 3: Har du någon skrytbok?
Veckans fredagsfråga kommer från Marcus, som ser skrytboken som en motsats till skämsboken, ”boken du mer än gärna ser att folk känner till att du har läst”. Har du någon sådan bok?
Jessica
Jag måste nog erkänna mig skyldig till att säkerligen medvetet namedroppat böcker som ”Brott och straff”, ”Anna Karenina” och diverse Shakespeareverk.
Helena
Tja, det har hänt att jag – med eller utan alkohol i kroppen – citerat ”she should have died hereafter”-monologen ur ”Macbeth” för att imponera med mitt goda minne och mitt tjusiga RP-uttal… Shakespeare är nog min skrytförfattare överlag, faktiskt.
Johanna K
Det är väl vetenskapligt bevisat att människor härmar människor i sin närhet för att visa samhörighet och inte bara när det kommer till exempelvis kroppsspråk. Jag framhäver olika böcker som jag har läst för olika människor för att passa in. Exempelvis nämner jag han, den korta rumänen, när jag hänger med människor som jag har bildningskomplex gentemot (det händer).
Johanna L
Ibland känns det skrytigt att jag läser på norska fast det inte är så svårt, men en bok… ”Twilight” i kombination med Noréns dagbok, som inte heller en svår bok men just den bredden känns skrytig för mig. Jag är ganska oängslig. I samma anda så skryter jag självklart med att jag fortfarande inte läst Adonis. Och att jag gärna blir så jäkla glad av böcker. 100% läsglädje, woohoo!
Johanna Ö
Jag tror faktiskt inte det. Det jag skryter mest med är nog ALLA våra böcker, dvs själva samlingen. Och hur den är upplagd, det är en fantastisk bredd som man inte så ofta ser hemma hos folk. Det är jag stolt över och pratar gärna om, på samma sätt som folk visar kort på sina ungar.
Alla
Den korta rumänen är verkligen fantastisk; hoppas fler får upp ögonen för den.
Jag har läst James Joyces Ulysses, vilket jag aldrig underlåter att påpeka… tycker faktiskt jag har rätt att vara lite mallig över det! :)
Iliaden!
Och jag brukar vara ganska snabb med att säga att den är skriven på daktylisk hexameter och sen informera folk om att en hexameter följt av en pentameter bildar ett distikon. Allt inlärt på gymnasiet av en underbar latinlärare.
Bolanos De vilda detektiverna. Att jag inte orkade läsa de sista hundra (av ca 700) sidorna ligger jag dock väldigt lågt med.
Ernst Josephsons diktbok Svarta rosor och gula.
Det är svårt att inte bli lite skrytig över att jag läste Hertha Müller innan nobelpriset! Sedan känns det bra att faktiskt ha läst 1984, som tydligen är den roman flest ljuger om att de har läst.
Adonis brukar jag framhålla att jag har läst.
Det är nog mer samlingen för mig också, men jag kan inte skryta med att ha läst alla..
Jag reciterar alltför gärna den enda dikt jag kan utantill på tyska, och den diktstrof jag kan på franska. Fast egentligen är det väl mitt goda minne för just dessa strofer som jag stoltserar med.
Prousts På spaning… som jag nästan är igenom nämner jag nog också gärna.
Någon skrytbok har jag inte, däremot pratar jag gärna om vår samling av bilderböcker – nya och gamla, svårsmält och lättsamt, sagor och fakta. Man kan inte ha för många! Dessutom är det förstås himla fint när ens ettåring kommer dragandes med en bok och bara ”bhoook” eller när ens nästan sexåring försöker ljuda sig genom en bok. Läslusten!
Eva Lundgrens ”Våldets normaliseringsprocess”. Alla gånger!
[...] man på bokhorornas svar så är det lätt att dra till med Dostojevskij som jag läst rätt mycket av och faktiskt gillar [...]
Att skryta med kända böcker fordrar ju en omgivning som faktiskt blir imponerad. Sorgligt få sådana miljöer där jag finns. Att ha läst nobelpristagare innan de fått priset brukar dock ha en effekt.
The Great Gatsby är nog min skrytbok. Som jag verkligen verkligen gillar. Det är inte bara tomt prat. Faktiskt. :)
Marcel Prousts ‘På spaning efter den tid som flytt’ fungerar för det mesta, och kan vid behov backas upp av passionerat viftande med ‘Om läsning’, ‘Samlade brev’ och Marcel Proust-sällskapets två ‘Om Proust’-volymer.
Som någon nämner ovan beror det dock på sällskapet. William S. Burroughs ‘Naked Lunch’ och Nova-trilogin samt Nikanor Teratologens ‘Äldreomsorgen i Övre Kågedalen’ är andra favoriter.
Sedan finns ju även ett visst behag i att skryta om HUR man läser. Ett exempel på ett säkert kort i sådana fall är då någon begår dumheten att påstå att Khemiris ‘Ett öga rött’ är ”skriven på Rinkebysvenska”, varpå man med gott humör kan sabla ned människan i fråga. Gör det bara för all del på ett civiliserat och artigt vis. Lite skryt är okej, men man behöver ju inte vara en tölp :)
Jag har mastodontboken ”Regi Bergman” och den är jag vansinnigt stolt över. Även om jag har svårt att veta var jag ska ha den så den kommer till sin fulla rätt.
[...] januari 22, 2010 av bokslukaren http://www.bokhora.se/blog/salong/fredagsfragan/2010/01/fredagsfragan-v-3-har-du-nagon-skrytbok/ [...]
Hmmm
min omgivning är både beläst och obeläst. Rika människor allihop, om än inte mätt i pengar.
Tror inte att någon är imponerad av vad jag tagit in på min fritid. Kanske skulle någon tänka extra om hon såg Koranen i min bokhylla. Och insåg att jag läst den. Eller alla böckerna om Stalin. Bibeln?
Äsch, jag tror inte att man ska skryta med böcker som man läst.
Ett samtal över temat i en bok välkomnas dock alltid. Just nu; Gryning över Kalahari.
Skänk pengar till Afrika, ni som har något att avvara. Kolonialmakterna bör ta hand om Haiti. (vill inte vara omänsklig, haitierna är värda allt stöd, men våra småslantar behövs bättre i t ex Zimbawe där barn dör dagligen i malaria. Inte lika dramatiskt, och inte lika upphaussat, men dock. )
Jessica (som också diggar): Neil Gaiman reportage i dagens SvD!
Vet inte om jag har någon skrytbok. Kanske ”Anna Karenina” då. Även om jag brukar tala tyst om att jag tyckte att den var segare än kola med passerat bästföredatum. Och kanske Bibeln. Fast i vissa kretsar är väl det snarare en skämsbok.
Genuina skämsböcker har jag fler av… ;-)
Jag skryter med att jag BÅDE har läst och gillar James Joyce och Marcel Proust, liksom Marian Keyes och annan chick-litt. Men jag är nog liksom Johanna Ö mest stolt över vår boksamling som är stor och yvig och rymmer allt ifrån smaskig chick-litt till smal och svår lyrik. PÅ många språk! Vad jag däremot inte är så stolt över är att så många böcker i den egna bokhyllan fortfarande är olästa.
Om någon frågar vilken som är min favoritbok, svarar jag snabbt På spaning efter den tid som flytt av Marcel Proust, och att böckerna var ÄNNU bättre när jag läste om dem… Nu har jag börjat läsa Mannen utan egenskaper av Robert Musil (på tyska förstås!) och ser fram emot att kunna säga att de två verken (Proust och Musil) är både lika och olika varandra.
alla böcker man har är väl mer eller mindre skrytböcker..eftersom man ngn gång valt ut dem av en anledning. jag har mera problem med att (inte)vilja ha en ”välavvägd” boksamling, typ om jag köper en typ av bok på antikvarat, säg en om filosofi bör jag komplettera den med en mer lättsam om typ luftballonger. knäppt men konsekvent. hihi.
[...] har avslöjat sina skrytböcker och i Norge har 2010 utsetts till nationellt [...]
”Gravitationens regnbåge” av Thomas Pynchon. Den var rejält pärsig att ta sig igenom, men det var det värt för bra var den. Men efter en sådan bedrift (75 parallella handlingar, pyttepyttebokstäver och tryckt på i princip bibelpapper) så får man faktiskt skryta lite. Eller iaf framhäva att man läst den…
Man behöver väl inte hålla så hög nivå på sitt läsande för att verka skrytsam, troligaste kommentaren man får är väl ”vadå böcker, har läst en bok i skolan” men man kan väl skryta om att man läser på engelska och inte läser deckare.
”Der Zauberberg” – ”Bergtagen” på tyska.
Colin Dexter innan Morse kom i TV.
Monolog: samma som Helena, men säkerligen med betydligt sämre uttal.
Jag har snart läst Madame Bovary på franska. Kanske inte så skrytig bok, men 1800-talsfranska! 1984 har jag också betat av. På listan över böcker att läsa (och senare skryta med) står bland andra Blonde, Odysseus och På spaning efter den tid som flytt, och Brott och straff så klart.