Fredagsfrågan v 6: Bästa kärleksdikt
Jessica
Bibeln har ju några fantastiska kärleksord och Första Korinthierbrevets 13:4-7, ”Kärleken är tålmodig och god” är utan tvekan väldigt fin.
Helena
Shakespeares sonetter är underbara, tycker jag, särskilt sonett 116 (of ”Sense and Sensibility” fame). Bland aningen mer nutida kärleksdikter… Hjalmar Gullbergs ”Kyssande vind” (”Det kommer en vind och går och hela din världsbild rasar”) och ”Valentine” av brittiska hovpoeten Carol Ann Duffy.
Johanna K
Kan man säga att en kärleksdikt är bäst? Det handlar ju så mycket om känslan och minnen som de väcker. Och jag är ju i sanning mer av en låttextjunkie än en dikt-dito. Med kniven mot strupen svarar jag Karin Boye, Nils Ferlin och Hjalmar Gullberg för precisionen i beskrivningarna.
Johanna L
Jag kopierar nog helt enkelt Jessicas svar här. Gillar också de verserna, samt är dålig på att läsa lyrik.
Johanna Ö
Jag är som bekant svag för de latinska diktarna, och jag tycker fortfarande att Sapfo håller, åtminstone när man läser högt. Jag älskar att läsa på de gamla versmåtten. Men annars gärna Maria Wine. Hon har skrivit flera dikter som jag nu, i relationen med Daniel, verkligen förstår fullt ut.
Har du någon kärleksdikt du vill tipsa om? Svara i kommentarerna!
Alla
Varför inte: Ted Hughes ”The Birthday Letters”.
Oh, jag tänker på det där som vi har pratat om i samband med Polanskiaffären och pålåster – när författaren är i vägen för någonting som så uppenbart är bra! Alltså hur han behandlade Sylvia Plath och samtidigt dessa dikter. Samma är det egentligen, faktiskt, i det exempel som jag tog upp med Maria Wine. Eller, samma fast ändå annorlunda. För hon skriver alla de här dikterna till honom (och han till henne, visserligen) och så vet man, hur deras relation också var, bitvis och så mycket på hans villkor. Fast så är det väl med kärlek också.
Verkligen. Det som gör födelsedagsbreven så intressanta tycker jag är, att Hughes efter många års tystnad gav ut dem under sitt sista år. Efter allt som varit. För att be om någon slags nåd, kanske. Kunna förlåta sig själv?
En av mina favoriter bland levande svenska poeter fick jag plötsligt väldigt svårt att läsa när jag insåg vem hen lever med – det är så arbetsamt att försöka hålla sig ifrån att tolka in partnern i diktjagets kärleksföremål.
Med risk att rekommendera tva uttjatade: Catullus ”Odi et Amo” och Byron’s ”She walks in beauty”.
Mina två favoritkärleksdikter är Eeva Kilipis ”Säg till om jag stör…” och W. H. Audens ”Funeral Blues”.
Vad tror ni i Bokhora om läsplattor? Är det bra eller inte? Hissa eller dissa? Adlibris börjar sälja en egen nu och jag är fundersam på om jag ska införskaffa en eller inte. Någon av er som testat?
Trevlig helg!
Maria
Jag har har skrivit en del om läsplattor
http://www.bokhora.se/blog/category/bokaktuellt/e-boken/
Och det finns även ett SVT-klipp där jag visar upp lite plattor och pratar om dem, om du följer länken ovan. Just idag har jag faktiskt fått hem både Bokus och Adlibris läsplatta för test, så text om de två kommer i nästa vecka.
Den vackraste visan
Ture Nerman
”Den vackraste visan om kärleken
kom aldrig på pränt.
Den blev kvar i en dröm på Montmartre
hos en fattig parisstudent.
Den skulle ha lyst över länderna
och tvingat en vår på knä
och en värld skulle tryckt till sitt hjärta
en ny Musset.
Han skulle ha vandrat vid kajerna
med en blek liten blåögd Lucille
och diktat violer och kyssar
nu en natt i april.
Den vackraste visan om kärleken
kom aldrig på pränt.
Den blev kvar i en massgrav i Flandern
med en fattig Parisstudent.”
Hmm… jag gillar Shelley. ”Love’s Philosophy” är härlig:
The fountains mingle with the river
And the rivers with the Ocean,
The winds of Heaven mix for ever
With a sweet emotion;
Nothing in the world is single;
All things by a law divine
In one spirit meet and mingle.
Why not I with thine? –
See the mountains kiss high Heaven
And the waves clasp one another;
No sister-flower would be forgiven
If it disdained its brother;
And the sunlight clasps the earth
And the moonbeams kiss the sea:
What is all this sweet work worth
If thou kiss not me?
Den här tycker jag är väldigt fin:
Bara du går över markerna,
lever var källa,
sjunger var tuva ditt namn.
Skyarna brinna och parkerna
susa och fälla
lövet som guld i din famn.
Och vid de skummiga stränderna
hör jag din stämmas
vaggande vågsorl till tröst
Räck mig de älskade händerna.
Mörkret skall skrämmas.
Kvalet skall släppa mitt bröst.
Bara du går över ängarna,
bara jag ser dig
vandra i fjärran förbi,
darra de eviga strängarna.
Säg mig vem ger dig
makten som blir melodi?
Melodi av Bo Bergman
Det finns ju så många. Erik Lindegrens ”Arioso” tycker jag reser sig som ett fyrtorn bland dem. Det blir inte vackrare än så. Erik Blombergs ”Sångarhjärta”, E.E. Cummings ”I carry your heart” och Michael Strunges ”Tid och rum” är andra kärleksdikter som håller. Som hel diktsamling betraktad så befinner sig ”Brev på födelsedagen” i en klass för sig. Men kan tala om hur Hughes behandlade Plath i all oändlighet, vilket även har gjorts till leda, men få talar om hon behandlade honom eller den styrka det krävdes av Hughes att faktiskt hålla tyst i alla år. Att han aldrig gav sig i klinch med belackarna utan faktiskt höll tyst och höll deras barn utanför allt förtal.
Eeva Kilpis som någon annan nämnt är så j-vla bra.
Jag har själv ngn som jag tycker mkt om men att hitta den är ett problem…
Eeva Kilpis som någon annan nämnt är så j-vla bra.
Jag har själv ngn som jag tycker mkt om men att hitta den är ett problem…
Frödings dikt på folkmål om Nypenrosa är det vackraste jag vet.
Jag fryser om dina händer.
När du ler blir jag varm av dig.
Du är glädjen som allting tänder
och ångesten på min stig.
Så rik är jag vorden och väger
en värld sen jag blivit din
- så fattig att inte jag äger
en droppe blod som är min.
Bo Bergman
Älskar, älskar, älskar….!
Fröding här med:
Jag köpte min kärlek för pengar,
för mig var ej annan att få,
sjung vackert, I skorrande strängar,
sjung vackert om kärlek ändå.
Den drömmen, som aldrig besannats,
som dröm var den vacker att få,
för den, som ur Eden förbannats,
är Eden ett Eden ändå.
Jag återvänder ofta till de tidiga svenska 1900-talspoeterna. De talar till mig genom språk och känslor som jag tycker att jag delar. Har några väldigt nötta diktsamlingar i hyllan:
Gullberg, Per Lagerkvist, Boye, Bo Bergman, Elmer Diktonius och Edith Södergran.
Dagen svalnar mot kvällen …
Drick värmen ur min hand,
min hand har samma blod som våren.
Tag min hand, tag min vita arm,
tag mina smala axlars längtan …
Det vore underligt att känna,
en enda natt, en natt som denna,
ditt tunga huvud mot mitt bröst.
Södergran
Jag instämmer i ovanstående Eeva Kilpi-hyllningar!
Säg till om jag stör,
sa han när han steg in,
så går jag med detsamma.
Du inte bara stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens.
Välkommen.
Din kropp är nära
samman med min egen kropp –
även dessa två
kommer snart att bli till moln
sväva åt olika håll.
Izumi Shikibu.
Så skimrande var aldrig havet
och stranden aldrig så befriande,
fälten, ängarna och träden, aldrig så vackra
och blommorna aldrig så ljuvligt doftande
som när du gick vid min sida
mot solnedgången, aftonen den underbara,
då dina lockar dolde mig för världen,
medan du dränkte alla mina sorger,
älskling,
i din första kyss.
Jag tror att bästa kärleksdikten upplever man på sitt modersmål eller de språk man behärskar nästan lika bra som modersmålet.
Eftersom mitt modersmål är ungerska och en av de vackraste kärleksdikterna är skrivna av Ady Endre (och tyvärr ej översatta till Svenska. Engelska eller Tyska) så kan jag inte dela med mig. Valde istället en annan vacker kärleksdikt från Rumänskan (som jag kan nästan så bra som Ungerskan). Här översatt till Engelska (tyvärr hemsidan uppger inte översättarens namn):
DESIRE
Come now to the forest’s spring
Running wrinkling over the stones,
To where lush and grassy furrows
Hide away in curving boughs.
Then you can run to my open arms,
Be held once more in my embrace,
I’ll gently lift that veil of yours
To gaze again upon your face.
And then you can sit upon my knee,
We’ll be all alone, alone there,
While the lime tree thrilled with rapture
Showers blossoms on your hair.
Your white brow with those golden curls
Will slowly draw near to be kissed,
Yielding as prey to my greedy mouth
Those sweet, red, cherry lips . . .
We’ll dream only happy dreams
Echoed by wind’s song in the trees,
The murmur of the lonely spring,
The caressing touch of the gentle breeze.
And drowsy with this harmony
Of a forest bowed deep as in prayer,
Lime-tree petals that hang above us
Will fall sifting higher and higher.