”Frost” – Maggie Stiefvater « Bokhora

Bokhora.se

16/03 2010
11:00

I artikeln som handlar om att fler vuxna läser ungdoms/young adult  som jag refererade till igår, var ”Frost” av Maggie Stiefvater en av de crossover-böcker som nämndes. Den känns ganska given för alla som gillat Twilight och vill ha något liknande.
”Frost” fokuserar på vargarna. Huvudpersonen Grace har hela sitt liv varit fascinerad av de djuren. När hon var liten blev hon biten av ett gäng vargar, men räddades i sista stunden av en annan varg. Sen dess har hon iakttagit dem på håll från sitt fönster, och i synnerhet den räddande vargen med sina gula ögon som hon aldrig glömmer.
Den vargen är Sam. På somrarna en vanlig kille, men när det blir kallare och hösten kommer, då skiftar han form och blir varg.
Sam och Grace råkar mötas under speciella omständigheter en dag. Hon känner genast igen honom på ögonen, och han har spanat på henne i flera år i vargform så han vet mycket väl vem hon är. Man kan verkligen säga att det klickar mellan dem. Men det är ju höst på gång, ofrånkomligen, och dessutom blir känslorna mot vargarna hätskare och starkare i samhället. Folket vill ha bort dem. Och Sam kan ju inte göra något för att inte bli varg igen, hur mycket han än vill?

Det finns en hel del regler man måste ta till sig i den här berättelsen, men jag går inte in på alla de grejerna nu. Drivet är alltså den omöjliga kärlekshistorien. Nu har de äntligen mötts i mänsklig form, Grace och Sam, och det är ju så jättebra för dem. Och så kommer Naturen in som ett megahinder (och nej, det funkar tydligen inte att flytta ner till Florida för att undkomma hösten och kylan och skiftningen) och hotar allt.

Är det spännande? Ja.
Känns det? Joo.
Sträckläsning? Ganska.

Jag kan inte låta bli att jämföra med Twilight-ettan, den var mer sträckläsig, men också mer fantasifull. Även om ”Frost” har en osannolik historia så känns karaktärerna och samhället ganska realistiskt förankrade. Edward må vara hur het som helst, men han känns ju inte direkt som en trovärdig figur, eller hur? Det gör Sam däremot. En vanlig, mysig kille. Det är också mycket mer om hur vargformen påverkat honom mentalt och alla möjliga problem kring det.

Det slår definitivt gnistor mellan honom och Grace, men det är ändå något som stör mig i helhetsintrycket. Boken känns lite svajig, som att tonen glider omkring hela tiden, inte är konsekvent. Man skulle kunna tro att det varit flera författare som skrivit. Det är inte det, men om jag ska försöka förklara svajigheten. Hur som helst, jag tror att det här mest är en lite kräsen, vuxen invändning som ungdomsläsarna inte kommer att ha.
Historien om Grace, Sam och vargarna är definitivt spännande och fängslande. Det kanske inte säljs 85 miljoner av denna blivande trilogi som det gjorts av Twilight, men jag tror på ett mycket bra resultat ändå. Jag kommer utan tvekan att läsa 2:an när den kommer.

(En till vuxen parentes. Om man ska läsa detta med sina psykologiska glasögon på och lägga in sexualitet och skiftningen till vargstadiet och motstånd och att ta steget från oskyldigt barn till vuxen med allt vad det innebär. Gudars! Man får en veritabel field day!!)

16 kommentarer

16 kommentarer till ”Frost” – Maggie Stiefvater

  1. Oj! Låter spännande trots allt! Boken är förhoppningsvis redan på väg till mig (beställde för några dagar sedan).

  2. Sträckläste denna i helgen. Tyckte den var spännande och välskriven trots att jag är snart 30. Ser fram emot fortsättningen och rekommenderar denna bok till alla som gillar Twilight. :)

    • Jag är också snart 30 och hade ungefär samma reaktion. Kanske inte en så väldigt märkvärdig bok, men fin och romantisk (på ett bra sätt), med karaktärer man bryr sig om. Jag fick inte den himlastormande känsla som jag en gång i tiden fick av Silverkyssen, men så är jag inte tonåring längre.

  3. Jag läste ut den för någon timme sedan. Jag gillar den, defenitivt mer än twilight böckerna. :)

  4. Åh fy, denna gillade jag inte. Purple prose och extremt frustrerande karaktärer. En väldigt tråkig bok som känns som en exakt kopia av Twilight, bara att den här skrivs på ett något bättre sätt som dock gränsar till överdrivna beskrivningar. Jag tror inte att en endaste kille skulle tänka så – ehm – ”poetiskt” som Sam gör.

    Näe. När det kommer till bra, mdoerna ungdsomböcker håller jag mig till the Hunger Games och Mortal Instruments Series.

  5. jag tkr den låter bra .jag har reserverat den men tycks aldrig komma fram!

    P.S. JAG ÄLSKAR THE HUNGER GAMES OCH ÄR ETT STORT PEETA MELLARK FAN!

  6. […] om samma: Hans på Du är vad du läser är positivt överraskad, Johanna L på Bokhora kan inte heller låta bli att jämföra med T, Hyllan rådiggar också omslaget, En bok om dagen […]

  7. Jag håller på att läsa den men har inte kommit så långt men jag tycker den verkar bra.

  8. Definitivt något för Twilightläsarna, men även för andra skulle jag tro. Kärlek med förhinder går ju hem hos många olika grupper av läsare ;-)8:orna och 9:orna på skolan där jag arbetar gillar den, och jag föredrar Frost framför Twilight, som för mig kändes som en enormt lång transportsträcka efter första boken…

    Men, det kändes som om jag liksom ”kunde” en massa ”varulvs-saker” när jag läste boken, vilket naturligtvis kommer sig av läsningen av Twilight. Hade Frost känts annorlunda om man inte läst Twilight innan?

  9. Oh tack för tipset. Jag älskar Twilight och vargar så denna bok fick jag genast höga förhoppningar om. Klickar hem den på en gång

  10. Vilken överraskning! När jag för någon månad sen skulle bada på Eriksdalsbadet i Stockholm och öppnade klädskåpet låg där en bok: Frost – med hälsning från Johanna L! Tittade på omslaget och trodde att det var en lyrikbok (detsamma sa min artonåring när hon fick se den). Jag lät först en sjuttonåring släkting läsa den, hon sträckläste och var mycket uppskattande. Själv tyckte jag att den var tämligen seg. Visst, spännande ibland, men ofta förutsägbar och ganska tröttsamt att det enda som egentligen drar kärleksparet till varandra är köttslig åtrå (som de knappt vågar hänge sig åt). Nej, jag kommer inte att kasta mig över tvåan. Men så räckte det med första delen av Twilight för mig också (läste den mest för att hänga med i mina elevers bokval).

  11. Jag har nu äntligen fått tag på ”Frost” efter att ha bekämpat min egen lathet.
    Jag gillade faktiskt boken, men vill påpeka en sak till alla som kommenterar boken, den här och rätt många andra.
    Jag läser bokrecensioner rätt ofta eftersom min lilla orts bibliotek inte direkt gör någon insatts att hitta intressanta böcker själva och vill ha just bra böcker.
    Sedan kan jag ju också tala om att jag gillar både Twilight-serien och en rad andra liknande böcker.
    Men vad jag nu vill fråga är varför det är så himla roligt att rösta ner en bok för att den ”liknar Twilight” i all den här vampyrfebern.
    Jag kan ju medge att Frost, till viss del, påminner om Stephenie Meyers varulvar med den smått präglings lika besattheten Sam känner för Grace. Men den följer inte alls samma mall som Twilight som handlar om vampyrer.
    Dels för att enda gången vi faktiskt får se varulvarna egentligen är i 4:an när Jacob inte längre tillhör flocken, men också för att själva … grejen, med Frost är annorlunda.
    Frost handlar inte om omöjligheten att vara med sin älskade eftersom det är farligt, och inte heller om möjligheten, men motspänstigheten emot att förstöra hennes mänskliga liv. För det är det Twilight, i grunden, består av.
    Medan Frost är något helt annat. Med fullkomligt normala personer, från psyke bedömt, rädslan för att förlora varandra fullt medvetna om hur enkelt det skulle kunna hända och samtidigt en önskan att slippa undan världen undan alla sina problem, med varandra.
    Däremot kan jag medge att Hush, Hush av Becca Fitzpatrick är väldigt lik just Twilight i grunden, men med ett par egenskaper som förstörde för mig. Bristen på tillit och den där himlastormande kärleken som inte kom förän på slutet. Man kan ju undra hur Twilight sett ut om Bella gick och misstrodde Edward hela tiden ..

    • R, jag ser din poäng och jag tror att viljan eller oviljan att klumpa ihop den med Twilight beror på vilket perspektiv man har. För mig som inte alls läser så mycket i denna genre, och som läst Twilight på ett halvengagerat sätt, känns det same same liksom. Twilight, Frost, Hush hush, allihop. Övernaturligt element vs verkliga världen, kärlek, kamp gott mot ont, that’s it.
      Om man är mer initierad och engagerad så tycker man förmodligen, som du, att det är helt galet att göra så och ser stora skillnader böckerna emellan.

  12. Var det bara jag som la märke till att översättningen från engelska till svenska i boken inte var den bästa?

  13. […] Bokhora har läst ”Frost” och tycker nog lite som jag; att den är lagom spännande, men kanske inte riktigt någon sträckläsningsvarning… […]

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida