Hypnotisören lyckades inte riktigt hypnotisera mig
16 februari, 2010
Nu har jag (äntligen) lyssnat färdigt på ”Hypnotisören”. 16 timmar var mer än jag egentligen pallade av alla dessa mord och makabra detaljer. Johanna L & Ö dubbelrecenserade den när den släpptes och jag blev inte särskilt sugen då. Men det kändes ändå som att det var en bok man borde läsa. Och visst, den var enormt spännande i början fast det gick utför och i slutet ville jag bara snabbspola. Den var inte värd 16 timmars lyssnande precis. Gillade uppläsningen av Peter Andersson men kunde inte riktigt släppa hans roll i ”Män som hatar kvinnor” (den vidrige advokaten Nils Bjurman) vilket gjorde att det äckliga blev ännu äckligare..
Dela:
Alla
Överskattad var ordet, sa Bull. Jasg hade inte ens läst ut den om det inte var en bok vi läste i min bokklubb.
Mycket överskattad bok! Det känns verkligen som att den skrivits snabbt, slarvigt och i utstuderat kommersiellt syfte. Så mycket blod och våld plaskar omkring att man blir rent illamående. Intrigen haltar och är helt enkelt tafflig på sina ställen – till exempel klarar den svårt (själv)skadade mördaren ändå att efter någon timme skära itu ytterligare en kropp, polisen kommer på i vilken ordning han mördat utifrån hur ”trötta” hans fotspår ser ut i blodpölarna…extrema galningar driver närmast omkring i flockar och författarna verkar inte heller själva tycka att huvudintrigen är tillräcklig utan tappar bort den och lägger på några fler lager med galningar och poliser/privatspanare. Hela projektet är pinsamt tycker jag, särskilt eftersom författarna Andhoril ju är mycket begåvade, egentligen…
Bra reflekterat över av boken av förra skribenten. Det roliga nu är att se all uppmärksamhet Ahndorils får inför uppföljaren i sommar. DN t.ex. har detta med på sin förstasida på webben. Så jäkla tråkigt att smörja ska få så mycket uppmärksamhet…Denna gång kommer jag inte hålla mun när folk börjar: ”Ååååh vad bra den nya Kepler är! Alltså bästa boken! Att det kan gå till så, verkligen bra skrivet och jättebra story!” Fick nog av detta redan av Läckberg, Marklund och Larsson (Stieg)!
Ja, håller med; en bok man kan vara utan. Men framgångshistorien för Ahndorils är en ljuvlig saga, tycker jag! Och för min del ledde ståhejet till att jag upptäckte Alexandra CA:s böcker, underbara.
Och visst är Peter Andersson en fantastisk inläsare! Mankells Wallander har jag aldrig orkat ta in som läs-eller filmupplevelser, men filtrerat genom hans röst funkar det!
Och nu är den så baissad så man kanske tycker den är rätt bra ändå när man väl läser den :-)
Fast jag skulle aldrig lyssna på den.
Å, Peter Andersson är så bra! Han har gjort många av Dennis Lehane-inläsningarna, och det är verkligen en himmelsk matchning!
Å, tackar för den infon! Lehane är ännu en jag har haft svårt för, men då funkar det säkert att lyssna, då!
Det jobbigaste är endå att huvudkaraktären ALLTID presenterar sig med sitt för,mellan och efternamn. Erik Maria Bark, Erik Maria Bark, Erik Maria fucking Bark!!!
Peter Andersson har läst in många böcker och han gör det jättebra. Jag älskar verkligen att lyssna på talböcker som han läst in. Hoppas han fortsätter att läsa in spännande böcker!