Intervju med Jennifer Belle

Första författarträffen i NY var med Jenny Han och den andra blev med Jennifer Belle. Hon har skrivit fyra böcker, ”Going down”, ”High maintenance”/ ”Höga förväntningar” som finns på svenska, ”Little stalker” och allra nyaste ”The seven year bitch”. Jag hade läst ”Höga förväntningar” och ”Little stalker” innan vi sågs, och jag tycker om dem jättemycket. Upptäck henne!

”Little stalker” handlar om en författare, Rebekah Kettle, och här är ett citat från henne ur den boken:
”Chicklit is a derisive term invented by a frustrated magazine hack who probably wished she could write a novel, but she knew she never could. That phrase brought women back two hundred years. If it continues, we’ll be forced to write under male pseudonyms again.”
Utveckla det resonemanget?

Min första, ”Going down”, publicerades innan termen chicklit fanns och kallades ‘literary fiction’. Den fick bra press och kritik, nominerades till olika pris. Madonna ville göra en film på den men det blev tyvärr inget av. Sen när min andra bok skulle komma ut några år senare döpte jag den till ”High maintenance” och det uttrycket var medvetet ironiskt och rätt chicklittigt, men jag tycker att boken är i samma literary fiction-stil som ”Going down”. Det verkade inte media tycka, för den fick etiketten chicklit och sen har jag fortsatt få det. Det jag inte gillar med det är att det känns så nedvärderande. Det är så mycket idag som får en chicklit-stämpel av kvinnliga författare, medan män kan skriva i motsvarande stil och det recenseras i New York Times och så vidare. Chicklit tas inte på allvar. Se på David Sedaris till exempel. Jag tycker vi är lika, men hans böcker behandlas helt annorlunda (dvs bättre) än mina. De kallas inte ladlit! Chicklit-etiketten kanske gör att böckerna säljer mer, men jag tycker att man som författare hamnar i det mindre allvarliga facket, man tas inte lika seriöst. Jag är seriös med mina böcker, och jag tycker att de innehåller mer än en lättsam chicklit! Jag tycker inte heller att de bara är riktade till män, men nu om en man säger att han läst något av mig så kommer det alltid en förklaring att hans fru hade boken eller såna saker. Så var det inte när ”Going down” kom ut. Det är allt det här jag ogillar med chicklit-etiketten. Jag skriver literary fiction.

Om man läser på din sajt så är det lätt att få för sig att du skriver mycket från ditt eget liv.

Jaa… Ibland. I ”Little stalker” tänkte jag vara väldigt självbiografisk för jag var så influerad av Woody Allens ”Deconstructing Harry”, men sen blev den boken min minst självbiografiska hittills. Jag researchade och tog jobb som en assistent hos en doktor enkom för bokens skull och allt möjligt. Den blev motsatsen till mig själv. I ”Seven year bitch” är det mycket från mitt eget liv som handlar om att vara gift, få barn och jobba, och kunna vara lycklig i allt det.
Sen är det flera böcker som handlar mycket om far-dotter-förhållanden, så det är en fråga jag återkommer till. Det finns inte med i den nya, men i de tidigare.
Det ämne jag verkligen gillar att skriva om är om att just skriva. Jag försöker att få mina böcker att inte handla om det hela tiden, för det skulle de lätt kunna. Jag leder skrivarworkshops och har gjort det i flera år. Jag gillar det hemskt mycket, och jag tycker att det är något jag kan. En dag i veckan träffas en liten grupp hemma hos mig, och till varje gång ska man ha med sig sex sidor.  Det är på fullt allvar för både mig och deltagarna. Jag fattade hur mycket på allvar när vi hade workshop den 12 sep 2001. Inte bara det att alla kom, men alla hade med sina sex sidor. Den dagen! Det var helt otroligt.

Läser du mycket?

Jag var en storläsare när jag var barn, men jag läser inte lika mycket nu. Jag älskar film och tv så mycket, så de tävlar med läsandet. Sen har jag svårt att läsa när jag själv är inne i skrivande, men mellan böcker går det bra. Nu till exempel. Jag håller mig mest till klassiker för tillfället, inte så mycket nutida modernt. ”Moby Dick” är jag inne på nu.
Sen får jag rätt mycket i manusform också för att jag ska, helst, blurba det, och det är faktiskt inte det trevligaste sättet att läsa – en tjock pappershög. Man blir lite less av det.
Ja, och så läser jag ju för mina barn! Det tycker jag är så roligt, att komma tillbaka till de böcker jag läste som liten.Vi började just på ”James och jättepersikan” av Roald Dahl.  Och jag är jättesugen på Harry Potter för min äldste son, men han är bara fem så det är för tidigt än.

Tänker du annorlunda på hur och vad du själv skriver sen du fick barn? Att de ska läsa det en dag och då kan du inte…

Nej, jag censurerar inte mig själv. Jag har tänkt på det och ibland är det lite skrämmande, men inte på det sättet att jag tagit bort avsnitt. Det är en sån sak jag alltid säger i mina workshops ‘håll inte tillbaka!’.

Vilka böcker skulle du rekommendera?

Åh, det blir en hel lista! ”Räddaren i nöden”, alla pjäser av Tjechov, ”Stolthet och fördom”, allt av Jean Rhys utom ”Wide Sargasso sea”, ”Unga kvinnor”, ”Lucy” av Jamaica Kincaid.

Och sen alla filmer av Woody Allen, och tv-serien ”I love Lucy”. Jag lärde mig allt om skrivande från den.

Finns det genrer du inte läser?

Jag läser aldrig sci-fi men jag älskar såna filmer. Jag vill ha sånt som är verkligt när jag läser, men absolut inget ‘roligt’ eller ‘romantiskt’. Nu blir det mest klassiker som sagt.

Om man kommer till NY som turist, vad har du för bokiga tips?

Några bokhandlar som är bra är Three lives, Books of wonder, Bank street books (se adresser här). JP Morgan Library. Greenlight i Brooklyn är en bra bokhandel också. Och Powerhouse Arena i Dumbo, Brooklyn.

Bilderna är från Greenlight, Jennifer Belle gjorde en uppläsning på kvällen. Denna gång utan en moonande man i bakgrunden! Hon berättade att när hon gjort en uppläsning vid ett tidigare tillfälle någon annanstans, med ryggen mot fönstret såhär, hade en man ställt sig och moonat utanför.