Johanna K och framtiden

Jag googlar ”framtiden” istället för att packa inför trippeldagar i Växjön och jag åker verkligen inte dit för att läsa, men en resa innebär ju viss lästid och det är svårt att bestämma sig för vad jag är sugen på att läsa (”Eating animals” går lite trögt – gillar verkligen inte formatet: stort och sladdrigt). Tänk vad bra det hade varit med en läsplatta istället, tänker jag. Då kunde jag ha packat kanske tio olika böcker och någon tidning och läst det jag var sugen på just då. Överhuvudtaget har jag tänkt väldigt mycket på framtida läsning de senaste veckorna. Det mest skrämmande scenariot som jag och en av mina samtalspartners kom fram till var att läsning hela skulle försvinna, bli onödigt, och att man i framtiden skulle åka på tanke-spa eller hjärn-gym, för att aktivera hjärnorna (det finns en artikel om ungefär det i senaste Filter, som jag har diskuterat massor också).  Men det var ett väldigt drastiskt scenario. Vi drog allting till sin spets och blev helt tysta sedan, när vi målade upp den läslösa framtiden. Inga Billy-hyllor mer.

Framförallt har jag diskuterat hur praktiskt det vore med digitala böcker. Jag vet inte hur många gånger som jag skickat låtar till kompisar via MSN eller mail, bara ”du måste lyssna på den här”. Skulle gärna skicka över bokfavoriter ”du måste läsa den här!”, inbillar mig att det skulle bli av lite oftare om man slapp låna boken på bibblan, av en kompis eller köpa boken först. Tänker också att det skulle vara enklare att sälja annat än bara topplisteböcker i kassan på ICA, om böckerna inte tog så mycket utrymme, ungefär som de där dvdfilms-uthyrar-maskinerna som finns här och där. Kort sagt: längtar till boktillgängligheten och hoppas att det blir något bra av det. En fördel som pappersboken har dock: den kan inte få strömavbrott, slut på batterier eller en spricka i skärmen som gör att den blir oläslig, å andra sidan kan man ju tappa den i sjön, men ärligt talat har jag fått akutslut på batterier i mina apparater oftare än jag tappat böcker i sjön.

Nåväl. Sådant har jag diskuterat och tänkt mycket på i framtiden. Jag har också funderat mycket på hur man ska få folk att vilja betala för böcker, om de vänjer sig vid att böcker ”ska vara” gratis, ungefär som så många har vant sig vid att musik och film är gratis. Mitt ledord är praktiskt, det vill säga att det som är mest praktiskt är det som kommer att överleva längst. Överhuvudtaget är jag själv väldigt praktiskt. Jag gillar och köper praktiska saker.

Framtiden, alltså. Man kan ju läsa på ögonlocken också. Det har jag funderat på tidigare och jag ser fram emot att läsa både det och det här inlägget om tio år (när jag sitter där med en tummad pocketbok och rodnar åt mina visioner).