Klarvaken morgonläsning
Vaknar klarögd och utvilad – något annat är väl inte möjligt när man somnade redan klockan sju och sov nonstop till kvart i sex – och kör gåvagn med två glada döttrar som, misstänker jag, är blott någon månad från att ta sina första steg. Än så länge uppvisar de inga som helst trötthetstecken, men när det är dags för dem att sova middag tänkte jag fortsätta med helgens läsning: ”Kryptan” av Kate Mosse (ja, med ”e”, ingen relation till fotomodellen). Har haft både den och ”Labyrinten” i bokhyllan länge utan att känna något direkt lässug, så jag började på vinst och förlust, med låga förväntningar, påhejad av premisserna för Mosses alldeles nyutkomna tredje roman, ”The Winter Ghosts”, som verkar vara något av en Helenabok. Bäst att läsa in sig på de tidigare böckerna innan jag slår till, tänkte jag. Än så länge är jag glatt överraskad: Mosse balanserar dåtid och nutid i Pyrenéernas dimhöljda bergslandskap (och Paris) på ett alldeles ypperligt sätt. Debussy är med på ett hörn också. Jag är ju barnsligt förtjust i spänningsromaner med litterära och historiska inslag, men hade fått för mig att Kate Mosse var någon sorts kvinnlig brittisk motsvarighet till Dan Brown. Det är hon alltså inte – och tillåt mig att tillägga ”tack och lov!”. Fullödig recension kommer snart!
När jag är färdig med de dimhöljda mysterierna har jag – lycka! – Carol Goodmans pinfärska roman ”Arcadia Falls”, som ju varit föremål för viss förhandspepp tidigare, att sätta tänderna i. Minns ni Anton i Eva Bexells underbara ”Morfar prosten”-serie, hur han utbrast ”bara bra saker får jag, bara bra saker får jag!” efter att ha öppnat sina födelsedagspresenter (eller hur det nu var…)? Jag får lust att utbrista ”bara bra böcker har jag, bara bra böcker har jag!”. För det stämmer ju.
Alla
Åh, den där Goodman-boken måste jag också se till att skaffa. Jag tyckte väldigt mycket om De döda språkens sjö. Visst är det en underbar känsla när alla böcker som ligger väntar på en verkar så himla bra!?
Ja, verkligen! Finns inget som slår den känslan. :)
Jag gillade Kryptan och skulle ha tyckt om den ännu mer om författaren hade dödat några av sina älsklingar. 100 sidor skulle hon lätt ha kunnat stryka genom att inte envisas med att skriva ut ord och uttryck både på franska och engelska/svenska: ”han är skriftställare, littérateur, och sitter i styrelsen för en tidskrift om vackert illustrerade böcker, beaux livres…” Om man inte tror att ens läsare förstår den minsta lilla franska så ska man kanske inte ha minst tre ord eller meningar på det språket på varje sida. Det blev fruktansvärt irriterande i längden. Annars var det en bra historia med riktigt kuslig stämning.
Håller med! Det blir lite tårta på tårta, och rätt irriterande i längden – i synnerhet om man förstår franska.
Nehej så var det inte. Anton sa ”bara bra saker ger jag, bara bra saker ger jag” efter att ha gett morfar prosten hans egna hängslen och förstoringsglas i julklapp! Väl?
Så var det ja! Det var ett tag sedan jag läste dem, får ta och friska upp minnet när tjejerna är tillräckligt stora. :)
Läste kryptan och Labyrinten på engelska och ansträngde mig tom att få till recensioner efteråt. Dessa återfinns här
http://emeff.blogg.se/2009/september/bokrecension-2-i-1-labyrinth-och-sepulchre.html
om någon är intresserad…