Klassiker i nya översättningar
Jag måste tipsa om två nya översättningar jag använder i skolan, och som jag verkligen gillar.
Den första är Henrik Ibsens ”Ett dockhem”, nyöversatt av Klas Östergren. Norstedts gav hösten 2008 ut flera av Ibsens pjäser i två band, alla bearbetade och nyöversatta av Östergren, och med ett förord av Leif Zern. ”Ett dockhem” finns i band 1, som enkelt nog heter ”Pjäser 1″.
Den andra är Albert Camus ”Främlingen”, nyöversatt av Jan Stolpe. Den läser vi just nu i skolan, och när jag delade ut den stod jag och prisade omslaget och utseendet som jag tycker är så snyggt – lite knubbigt, snygg bild, väldigt plocka upp-tilltalande. Mina elever suckade bara åt mig, ”ingen bryr sig om sånt där, det är bara du som är så nördig”. Men det har de ju faktiskt fel om, iallafall på första punkten.
Nu har vi iallafall läst första delen och Meursault har just… ni vet vad. De är lite provocerade och fascinerade av honom, precis som man ska vara.
Alla
Det påminner mig om när vi skulle läsa Trägudars land i skolan, de flesta i klassen tyckte den var supertråkig bortsett från ett stycke där två hundar parar sig i vägkanten. Jag var den enda som gillade hela boken. Folk i min ålder är ofta så olitterära idag. I gymnasiet var det ofta folk sade ”jag hyr filmen istället” när vi fick i uppgift att läsa en bok.
Varför inte läsa Ibsen i original, på norska. Vi läste Vildanden på norska, när jag gick i gymnasiet. Det var inga problem att förstå texten. Samtidigt lärde man sig en del norska uttryck.
M V H
Petter Eremiten
Använder precis som du, Johanna, också Ett dockhem i skolan. Skulle vilja tipsa förlaget om att trycka pjäsen i separat häfte för skolbruk – Pjäser 1 är tung att släpa på och Ett dockhem ett tacksamt drama att jobba med i skolan.
Även jag skall prova ”Främlingen”, fast på franska. Men jag har fått låna den svenska versionen också, eftersom min franska har passerade bäst före-datum för femton år sedan. Men först ”Fallet”!