”Lämna mig inte” – Stig Sæterbakken

Jag blev förra året helt tagen av Stig Sæterbakkens roman ”Osynliga händer”. Nu har han slagit mig i huvudet med  sin ”Lämna mig inte” (översättning från norska av Niklas Darke) och jag är fortfarande både  yr och mår lite illa.

”Lämna mig inte” börjar när Amalie har lämnat Aksel. Aksel är 21 år och tycker livet är slut. Han, som aldrig trodde att han var värd kärlek, fick sin värsta farhåga besannad, hans älskade lämnade honom för en annan.  Aksel historia berättas i omvänd kronologisk ordning och dessutom i andra person singular. I min tycke så brukar varken det ena eller det andra vara ett lyckat recept men med Stig Sæterbakkens skicklighet blir det ett enormt effektivt sätt att berätta en historia om vardagsondska och vardagsskräck. Med ingredienser såsom svartsjuka som går över gränserna, mobbing och även djurplågeri. Om jag säger så här: jag behövde gosa med min katt Pixel en lång stund efter att romanen var utläst och Helena varnas verkligen även fast jag verkligen tycker att hon borde läsa den. På samma sätt som i ”Osynliga händer” så behöver man som läsare åtskilliga gånger fundera över sin moral och vem man egentligen hejar på och varför.

Johanna L läste inte klart den och det är lite synd, eftersom man ser fler och fler lager ju närmare slutet (eller rättare sagt början) man man kommer.

Slutsats: den här romanen har allt, och kanske lite till, som jag önskar mig av en roman. Så utan tvekan kommer den hamna på min topp-2010-lista. Jag kommer helt klart införskaffa både ”Sauermugg Redux” och ”Siamesisk”, som är de två titlar av Sæterbakken som finns på svenska jag inte ännu läs,t och så borde jag väl även våga mig på att läsa någon av hans andra på norska.

Kl. 09 idag kommer det ett Måndagsmöte med Stig.