Bokhora.se

11/10 2010
9:20

Jag skulle utan att tveka utnämna bokförlaget Normal till Sveriges viktigaste bokförlag. Inte minst med tanke på att vi numera faktiskt har inte bara ett, utan två riksdagspartier som, för att citera en av mina favoritbloggar, är påtagligt homofoba. Resultatet i riksdagsvalet kände jag förstås inte till i juni, när beskedet om Normals likvidation kom, men jag blev alldeles bedrövad i alla fall. Och därför blev jag så himla glad när jag hörde att Kabusa skulle ta över Normals utgivning med en imprint vid namn Charlie. En av alla de begåvade människor som Charlie ger ut är debutanten Hanna Wikman.Och det här måndagsmötet handlar trots allt varken om Normal eller Charlie, utan om Hanna Wikman, vars debutbok ”Lift” kommer ut på torsdag. Politiken tar vi därför en annan gång, kanske någon annanstans. I dag är allt strålkastarljus på Hanna:

Hej Hanna! Din bok är väldigt fin och jag impulsköper ofta böcker med vackra omslag. Hur stor betydelse har bokens omslag när du ska köpa en bok?

Hej Johanna. Tack så mycket, det glädjer mig! Bokens utseende har inte så stor betydelse när jag skaffar en bok, men det är fullträff om den är både bra och snygg. Speciellt om man ska ge bort den. Jag lärde mig redan i typ lågstadiet att inte döma boken efter utseendet. Bland mina Wahlströms ungdomsböcker eller om det var Disneys bokklubb fanns det två som jag länge inte läste på grund av titlar och omslag. Den ena lät jag bli för att jag inte tyckte om hur personerna på bilden var ritade och så hade den en töntig titel ”Ässet tar hem spelet” och den andra hette ”Chadwicksklyftan” och det var något med omslagsbilden jag inte gick igång på. Men när alla andra var lästa var jag liksom tvungen att läsa dem. Just de här böckerna visade sig vara fantastiska och blev mina favoriter för lång tid framöver och jag lade noga på minnet att det ofta är de man minst anar som är de bästa.
”Ässet tar hem spelet” handlade om en kille som var ny på sin skola och på ett ganska oväntat sätt blev typ gängledare, fast han egentligen borde ha klassats som en nörd och den andra var en mycket spännande historia om grottdykning och jag fick lära mig om stalaktiter och stalagmiter.
Jag älskar böcker som föremål och inte bara som läsning, och jag sysslar lite med bokbindning. Snygga böcker och speciellt snygga
skrivböcker med blanka sidor som man kan skriva och rita på är något som får mina knän att mjukna och hjärtat att slå fortare.

Vilken var den senaste boken du köpte och varför?

Det var på Myrorna häromdagen. Fyra billiga kap. ”Tidernas fisk – jakten på kvastfeningen” av Samantha Weinberg, ”Klass – är du fin nog?” av Anneli Jordahl, ”Nya ordhandboken” av Björn Collinder och ”Sommarboken” av Tove Jansson. Den om kvastfeningen för att jag alltid gillat den gamla fisken, den om klass av uppenbara orsaker och som present, ”Nya ordhandboken” för att den kan vara bra att ha och ”Sommarboken” för att den är en av världens bästa och jag gav den till kompisen som jag var där med. Apropå omslag så var alla tjusiga, speciellt den om fisken och den om klass.

Läser du alltid ut alla böcker du börjar i, eller har du någon speciell tumregel på hur många sidor du måste läsa innan du slutar?

Jag läser i regel alltid ut böcker som jag påbörjar. När jag inte gör det är det undantagen som bekräftar regeln. Undantagen som bekräftar regeln sker oftast när jag läser flera böcker samtidigt. Jag försöker att inte vara så luthersk i min bokläsning, men jag vill i regel veta hur det hela slutar.

Hur ser du på bokens framtid? Tror du att läsplattan blir bokens ”död” eller tror du att framtiden mest bara innebär möjligheter?

Svårt, för jag har inte så bra koll. Onödigt att spekulera då. Men spontant tänker jag att läsplattan är bra för att den kanske gör text tillgänglig för fler och på nya sätt och att boken är bra på det sätt som böcker redan är bra. Jag tror att det är svårt, förhoppningsvis omöjligt, att ta död på böcker. Tror liksom inte det måste vara så dramatiskt som att det handlar om liv och död. Mer om förändring.

Hur är en bra bok, tycker du?

Mycket olika.

Hur är en dålig?

Rasistisk. Eller kanske någon där det känns som att författaren har suttit med sina textbitar i strypsnara så de inte ska löpa iväg på något oväntat vis, medan denne har sneglat över axeln på något fenomen så som åsikter eller kritik eller ett eller annat, någon professor med mätsticka som Virginia Woolf skulle säga, medan hen har skapat den här boken som förvisso är fin, men ger mig andnöd medan jag läser. Något sådant. Jag vill däremot inte försöka ge något exempel på en sån bok.

Om du vore tvungen att lista dina fem bästa böcker någonsin, vilka skulle det då vara?

”Diva” av Monika Fagerholm

”Orlando” av Virginia Woolf

Flera böcker av Sara Lidman

Flera böcker av James Baldwin

”Drömfakulteten” av Sara Stridsberg

Bubblare: ”Creme Fraiche” av Suzanne Brögger

1 kommentar

1 kommentar till Måndagsmöte: Hanna Wikman

  1. Det är också en oerhört begåvad kvinna som driver Kabusa och nu också Charlie by Kabysa – Kerstin Aronsson! Hatten av för henne!

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida