Måndagsmöte: Jon Kalman Stefánsson

Veckans måndagsmöte är med isländske författaren Jon Kalman Stefánsson som har skrivit ”Sommarljus, och sen kommer natten”. I april kommer en ny roman av honom på svenska, ”Himmel och helvete”.

Vad läser du för tillfället?

”Your face tomorrow, volume three” av Javier Marias och diktsamlingen ”Svo rennur upp nótt” (”Sen blir det långsamt natt”) av den isländske poeten Ísak Harðarson, en av våra mest originella nu levande poeter, född år 1958.

Vilka var de bästa böckerna du läste under 2009?

”De vilda detektiverna” av Roberto Bolaño, ”Death in Rome” av Wolfgang Koeppen, ”Milli trjánna” (”Mellan träden”), Gyrðir Elíassons nya bok, en novellsamling. Inledningsnovellen avslöjar för oss vart någonstans i evigheten Strindberg kom, tämligen slokörad.

Vilken typ av böcker gillar du oftast? Hur är en bra bok?

Helst böcker där författare inte tar traditionella vägar, inte nöjer sig med att bara berätta en historia utan på ett eller annat vis försöker överskrida formen; jag letar efter böcker som kan överraska mig. Vilket naturligtvis blir allt svårare med åren. Sen läser jag förstås klassikerna, senast ”Barndom” av Tolstoj. Jag försöker hänga med i vad som skrivs i dag, men samtidigt hitta äldre författare. Både ”megaklassikerna” och de mindre kända, exempelvis Jean Rhys.
Och jag vänder mig till poesin, oavlåtligen: Szymborska, Zagajewski, Aspenström, Vallejo, Pessoa.

En bra bok har enligt min åsikt det som jag nyss nämnde, när en författare försöker ta nya vägar, överskrida dikten och därmed livet. Och framför allt när han försöker sig på det omöjliga, vilket Faulkner sa att han alltid gjorde, ”även om jag alltid misslyckas”, la han till. Saramago gör detta, och Javier Marias, de överraskar en, säger nånting nytt och samtidigt är det en njutning att läsa dem. I denna kategori kan man placera Roberto Bolaño, som tyvärr gick bort i förtid. Motsatsen vore en författare som Ian McEwan, utmärkta hantverkare, men de överraskar inte, gamla nyheters budbärare.

Bokbranschen i Sverige är orolig eftersom försäljningen gått ner och framtiden för böcker är oviss pga flera olika orsaker. Hur är situationen på Island med tanke på den ekonomiska krisen? Läser folk fortfarande, köper de böcker? Hur har den påverkat författare och bokhandlare?

Om något så har bokläsandet ökat under krisen, och är inte det i överensstämmelse med människans natur, hennes styrka, att när oket blir tungt över axlarna söker hon andlig spis, vill få en stund med sig själv, för att orientera sig, för att komma bort från världen ett tag, för att överskrida tänkandet? Också bokförsäljningen har ökat. Till det finns framför allt en prosaisk förklaring: här i landet köper folk böcker för att ge bort, och då i synnerhet julklappar. Folks konsumtionsutrymme har minskat, de kan inte ge bort lika dyra saker som förr och det går knappast att hitta en överkomligare julklapp än en ny bok till nära släktingar. En billig men överkomlig gåva. Bokutgivningen klarar sig därför ganska bra på Island.

Vi är ganska bekanta med Arnaldur Indridason och hans tjuriga polis Erlender här, men om du skulle rekommendera några isländska författare, vilka skulle det bli?

Bland etablerade författare kan man nämna Þórbergur Þórðarson. Under första halvan av 1900-talet hade Island tre stora prosaförfattare: Þórbergur, Halldór Laxness och Gunnar Gunnarsson. Gunnar skrev det mesta av sina verk på danska, jag rekommenderar ”Advent” och ”Svartfågel”, böcker kan inte bli mycket bättre än så. Þórbergur är en enormt originell författare, knappt översatt alls men nu har han blivit översatt till tyska, jag vet inte varför ni svenskar drar ut på det.
I övrigt: Gyrðir Elíasson, Bragi Ólafsson, två författare i fyrtioårsåldern, rätt så olika, personliga, med ena benet i poesin, och givetvis poeten Hannes Pétursson (född 1931), enligt min åsikt en av det nutida Europas främsta diktare, men han skriver, dessvärre för världen, på ett språk som strax över 300.000 personer kan läsa.

Vilken bok eller författare tycker du borde bli upptäckt 2010?

Naturligtvis Javier Marias för dem som inte känner till honom, bäst att börja med ”A heart so white”, Marias har få jämlikar på scenen idag. Roberto Bolaño, Imre Kertesz, och givetvis Jose Saramago, kungen själv. Sen försöka hitta halvglömda författare som Wolfgang Koeppen, som hamnat i vad nån beskrivit som ”the censorship of fashion, the tyranny of neglect” och detsamma kan man förmodligen säga om Jean Rhys.

Och så till sist en uppgift för alla dem som uppskattar den riktiga litteraturen och bryr sig om dess framtid: tvivla på modena, på bästsäljarlistorna! Givetvis ska man känna till den svängen, de böcker som blir på modet, hamnar på listorna, inget fel med det, men oupphörligen tvivla, och se sig omkring. Modet är alltid elakt, skoningslöst och ofta konservativt till sin natur. Ge er ut och sök upp riktig litteratur!

Översättning: John Swedenmark, författarfoto: Sofia Runarsdotter.