Måndagsmöte: Kaj Korkea-aho

Idag träffar vi den finlandssvenske författaren Kaj Korkea-aho, som debuterade med ”Se till mig som liten är” under 2009. Jag tyckte mycket om den mörka berättelsen om kärlek och besatthet i Österbottens bibelbälte, och hade privilegiet att diskutera alla tänkbara aspekter av berättelsen i den bokcirkel som förlaget Söderströms hållit i samarbete med Bokhora under hösten. Kaj är inte bara en lovande författare utan en allmänt hyvens kille med ett skräckintresse som matchar mitt eget. Klart jag ville passa på att ställa några frågor till honom!

Hej Kaj, vad läser du just nu?

Jag läste nyss Johanna Holmströms utmärkta novellsamling “Camera Obscura”, men annars har det varit mest böcker om katter. Jag blir nämligen pappa till ett par bengaler i januari.

Jag råkar veta att du konsumerar stora mängder skräck. Det gör ju jag med, och eftersom jag ofta får frågan ”vad är grejen med skräck?” tänkte jag ställa den även till dig. Så: vad är grejen med skräck? Varför har man behov av att läsa skräck, tror du? Och hur började det för dig?

Jag läste Stephen Kings “Varsel” redan som 9-åring och var ett fan av Dario Argento som 10-åring. Jag har ingen aning om hur det blev så, men jag kastade mig över allt som verkade obehagligt. Alla människor gillar väl spänning i någon utsträckning, men för mig gick det utöver det. Ju mer makabert desto bättre, ju mer grisblod på skolbalen desto ivrigare blev jag liksom.

Psykologiskt sägs det väl handla om att på ett kontrollerat och tryggt sätt konfronteras med sina egna rädslor och med sin egen dödlighet, men jag tror ändå att folk i första hand helt enkelt är ute efter att läsa historier man gillar. Och varför man gillar olika saker är ju sist och slutligen rätt så trist att bena ut tycker jag. Antagligen skulle det förta min spontana, naturliga glädje att läsa en skräckhistoria om jag börjar tänka att orsaken till min entusiasm är att mamma kramade mig för lite som barn eller att jag har en patologiskt förhöjd  förtjusning för blod.

Vilka är dina favoriter inom skräckgenren?

Shirley Jacksons “The Haunting of Hill House” är svårslagen. “Låt den rätte komma in” är suverän. Stephen Kings tidiga noveller hör till det bästa han skrivit, t.ex. “Children of the corn” och “Apt pupil”. H.P. Lovecraft är ju bra, men nästan omöjlig att läsa. Jag minns att jag älskade “The Armageddon Rag” av George R R Martin. Och Kafkas “Processen” uppfyller de flesta av kraven på en bra skräckhistoria, eller hur?

Har du någon skämsbok?

Som tonåring läste jag alla 47 delarna i Sagan om Isfolket av Margit Sandemo och måste väl följaktligen då ha tyckt att det var bra. Har inte återvänt till vare sig serien eller författaren sen dess, och skulle väl knappast vara lika entusiastisk idag.

Årets största läsupplevelse?

Den kom ut redan 2008, men jag var sen som vanligt och läste den först i somras. Robert Åsbackas “Orgelbyggaren”. En fantastisk roman.

Vilken bok är mest 00-tal för dig?

Svår fråga, men kanske “Populärmusik från Vittula”? Den boken var ju överallt.

Vad ser du fram emot att läsa i vår?

Alla de böcker som jag köpt i höst men inte hunnit läsa då jag jobbat så förskräckligt mycket. Och så kommer Freja Rudels med novellsamlingen “Blodsband” och det jag haft privilegiet att få läsa ur den hittills har varit fantastiskt bra.