Måndagsmöte: Niklas Krog

Niklas Krog har bla skrivit ”Turk & Ayla” som jag läste i våras och blev helt begeistrad i. Basket och kärlek = wow! Klart han måste bli måndagsintervjuad också, och kolla bara på fråga 3 hur rätt jag tänkte där. (Niklas: Hur länge får jag fortsätta? Svar: Läääänge.)

Vad läser du just nu?

Var du verkligen tvungen att fråga precis just nu? Just nu plöjer jag en historisk faktabok om Tempelherreorden som heter ”Nobly Born”, skriven av Stephen Dafoe. Välskriven och fascinerande, men inte direkt bladvändarspännande. (Jag läser för att ett eget korstågsskrivande.) Men när jag är klar med den ska jag kasta mig över Magnus Ljunggrens ”VM-sommar”. Det ser jag fram emot.

Har du några böcker du spanat ut som sommarläsning? Är de lätta eller tunga? Det finns ju två skolor, antingen vill man koppla av eller också tycker man semestern är en tid för att ta sig an de mer krävande verken.

Det brukar samlas en hög med böcker på mitt nattduksbord under vinterhalvåret och jag läser precis vad som helst, förutsatt att  någon annan har rekommenderat. Jag letar sällan (aldrig?) upp läsning på måfå. Vissa somrar går jag i barndom och läser om ”Sagan om ringen” eller ”Trollkarlen från Övärlden”, bara för att få minnas tillbaka. Men mitt läsande är slumpstyrt. Vad det blir den här sommaren har jag inte bestämt än. Spänningen är outhärdlig. :)

Du skriver både fantasy och realistiska ungdomsböcker. Vad läser du gärna själv?

Nuförtiden läser jag mest ungdomsböcker av alla sorter. Det finns mängder med fantastisk ungdomslitteratur, medan svensk vuxenlitteratur ofta är – och nu tänker jag raljera – rätt navelskådande och berättarrösten så coolt nertonad att allt liv har flytt. Ändlösa rader med extremt snygga meningar som inte ger mig någonting. Ungefär som superstajlade hem, där varje bevis på mänskligt liv är noggrant undanröjt. Livet är aldrig perfekt (åtminstone inte mitt) och min läsupplevelse växer i sprickor och brister, nästan som maskrosor. Utan sprickor och brister följdaktligen ingen upplevelse. När jag läser (och skriver) vill jag vara mitt på plats i det som händer, känna pulsen i bröstet och svetten sippra nerför ryggen, känna LIVET. Inte få något jättesnyggt levererat från halvdistans. Se där, en liten utläggning. Skönaste böckerna på sistone: ”Sugar Rush”, av Julie Burchill – galet ös med skruvade personligheter och kul berrättaröst. ”Shoo Len” (eller ”Kjolen” som vi kärleksfullt säger här hemma), av Douglas Foley – trassliga ungdomsliv som är svåra att släppa. ”Där världen slutar”, av Philip Reeves – fjärde och sista delen i serien om de vandrande städerna. De avslutande kapitlen är inget mindre än magnifika. Och … Hur länge får jag fortsätta?

Är det skillnad på att skriva fantasy och realism? Har du olika läsare till de olika böckerna?

Skillnaden är både stor och liten. Stor för att allt är påhittat i en fantasybok och precis vad som helst kan hända. Släpp sargen och vingla iväg, liksom. Liten för att det fortfarande handlar om människor (oftast) och mänskliga reaktioner/relationer. Kärlek är alltid kärlek, oavsett tidsålder och benklädnader. Jag lägger mycket energi på att hitta rätt tonträff i språk och handling för mina fantasyhistorier, på samma sätt som jag anstränger mig för att ge ungdomarna i ”Turk & Ayla” rätt språk och vardag. Det är först då det kan bli trovärdigt. Förmodligen har jag olika läsare för mina olika böcker, även om jag vet att det finns några som läser allt.

Jag gillade ju bla all sport i ”Turk & Ayla”. Har du hittat någon bra, inspirerande eller spännande sportbok – som är en roman alltså?

Jag slukade ”Svarta Hingsten”-böckerna när jag var yngre och det var alltid de superspännande loppen i slutet av böckerna som fick igång mig. Dessutom är jag tungt påverkad av Max Lundgrens gamla böcker om ”IFK Trumslagaren” och då var det ungdomslivet mellan tävlingarna som lockade. Men nuförtiden läser jag inte så mycket sportböcker. Magnus Ljunggrens ”Hålla masken” var dock suverän och likadant med Tim Adams ”I huvudet på John McEnroe”.

Ett par boktips som fler borde upptäcka – såna du läst senaste tiden och velat pracka på folk?

”Vägen” av Cormac MacCarthy – hårdare och hemskare och starkare kan man inte berätta något som är så hårt och hemskt och starkt. ”Svenhammeds journaler” av Zulmir Becevic – tilltalet påminner om suveräna ”Shoo Len”, men här blandas djupaste allvar med största humor och blir extra fantastiskt. ”Dockmakaren” av Michael Connelly – så ska en polisdeckarslipsten dras! Jag vet att mina tips spretar lite, men det finns så många bra böcker. :)

Berätta om en bok du blev positivt överraskad av?

För ett tiotal år sedan blev jag underbart överraskad av Theodor Kallifatides. Hade fått för mig att han skrev navelskådande och vackert på ett sätt som omöjligt kunde beröra mig. Så fel jag hade. Värmen i hans berrättarröst går inte att värja sig mot. Jag har inte läst allt han har skrivit, men hittills gillar jag ”Herakles” bäst. Inte så mycket för Herkules rätt krystade stordåd, utan för den trasiga vardagen Kallifatides bygger upp omkring superhjälten. Det fanns massor med sprickor där upplevelsen kunde spira.