Måndagsmöte: Oldbrind Pseudonymf

För ett år sedan spekulerades det friskt om Lars Keplers rätta identitet. Henning Mankell tvingades dementera, JoÖ och JoL gissade på Kristoffer Leandoer, slutligen avslöjade Aftonbladet paret Ahndoril. Kommer ni ihåg? Alexandra Ahndoril har, apropå pseudonymer skrivit: För om både författare och känsla är textprodukter, förstörs inte ledet mellan språk och upplevelse.

Kort sagt: pseudonymer är något som fascinerar. För att inte tala om alla dessa författare som ger ut böcker på ”eget förlag”. Jag ska inte påstå att jag inte har fördomar om många av dessa böcker – även om jag kan tycka att redaktören skulle kunna ännu strängare i arbetet med vissa manus som ges ut på traditionellt vis, via förlag, t.ex. just ”Hypnotisören” av Lars Kepler. Ibland blir man förvånad på alla möjliga vis.

För några höstar sedan skrev jag om Oldbrind Pseudonymfs ”Folke letar efter Gud”, vars utgivning betalades ur egen ficka, och som jag till största delen tycker har ett ordentligt driv och skönt språk. I dagarna kommer pseudonymens nya bok ”Vit skit” ut. Författaren är konstnär, grovarbetare, uppviglare och projektledare. Du kanske har sett hans Folke-stickers (se bild längst ner)?

Hur kommer det sig att du skriver under pseudonym? Var det ett självklart val eller var det någonting som du funderade väldigt mycket på? Hur tänkte du när du valde namnet?

För det första är jag folkskygg. Jag blir nojig av att folk tittar på mig i tunnelbanan fast jag vet att de inte vet ett skit om mig. Jag har ingen lust att bli ett av alla nyllen i den här stan. Att stå på en uteservering och veta att folk tänker att ”Där är programledaren som torskat för ladd, där är bruden som bloggar om ingenting och bakom dem står snubben som skrivit böcker om att knarka och knulla…”

Sen är jag inte ett med mina böcker. Jag identifierar mig som fritidsledare, grovarbetare, konstnär och projektledare lika mycket som författare, beroende på vad jag gör för tillfället. Att skriva är bara en av de saker jag gör. Och mitt nylle eller namn är inte intressant i det här sammanhanget. Det viktiga är texten och det namn som för allt du vet är författaren. Dessutom tror jag att man tar den till sig på ett annat sätt om man slipper tänka att ”Jaså, det är Kalle Olsson som har skrivit det här och undrar vad han kommer ifrån och undrar varför han skriver så här och undrar vad som är sant och vad som är ljug och vilka politiska värderingar han har.”
Folk är förbannat snabba att kategorisera och sila allt de ser genom sina fördomsfilter.

Du har valt att ge ut dina böcker utan att vända dig till ett förlag. Hur kommer det sig?

Jag vände mig till alla förlag. Och alla sa att det var jävligt bra, men efter att ha tänkt och diskuterat länge skyllde de flesta på den ekonomiskt osäkra situationen för förlagsbranschen. Det är ju kris, tydligen. Ett av förlagen bestämde sig faktiskt för att ge ut den. Men på grund av en massa ekonomiskt jidder och felberäkningar så rann det ut i sanden i alla fall efter att vi jobbat för en utgivning ganska länge. Och därför ger jag ut den själv. För att det är för bra för att inte visa världen, men för att ingen utom jag riktigt vågar. Jag skulle gärna ha en förläggare som jag kunde ringa till och få hjälp, men de vågar inte satsa. Så då gör jag det själv.

Vilka fördelar ser du med att ge ut din bok själv?

Att jag får alla cash.
Att jag bestämmer allt själv, utan att det sitter nån människa och lutar sig mot sina ”20 år i branschen” och ”känner” att illustrationen på tjugotredje sidan ska se ut på ett visst sätt.

Vilka nackdelar finns det? Hur har ni till exempel arbetat med redigeringen av din nya bok?

Jag har turen att genom åren ha samlat på mig ett socialt nätverk bestående av många duktiga kreatörer. Förutom mig är det tre personer som arbetat med bokens layout, korrläsning, sättning och så vidare. Alla är vänner till mig och kommer få betalt på ett något mindre formellt sätt än brukligt.

Den enda egentliga nackdelen är bristen på inarbetade bra distributionskanaler. Jag har vissa kontakter för det, men absolut inte i samma utsträckning som ett förlag. Det är ju liksom hela deras business, att distribuera böcker. Min business är att skriva. Jag får söka andra vägar, vi får se vilka. Jag tar tacksamt emot alla kreativa förslag. Men boken kommer naturligtvis att gå att få tag på. Dokument Press har varit i stort sett ensamma om att distribuera ”Folke letar efter gud” och har redan visat intresse för ”Vit Skit”. I absolut värsta fall kan man maila mig på oldbrind@hotmail.com så ska jag se till att den som vill får ett ex på posten.

Vad läser du själv? Vad gillar du att läsa och vad undviker du att läsa?
Min morsa såg till att jag läste de flesta stora klassiker när jag var liten, så jag antar att jag har nån slags grund där. Tack mamma. De senaste åren har jag läst rätt lite. Jag läste Charles Bukowski för 10 år sen och bestämde mig för att jag ska bli en tuff gubbjävel när jag blir gammal, men det var nog den siste som imponerade på mig faktiskt.

Jag har snöat in lite på stormaktstiden den här vintern och läst allt av Peter Englund, men förutom det har min inspiration bestått av öl-diskussioner med kloka människor, svensk hiphop och bakfulla dagar framför Simpsons.

Jag undviker bloggar. Tyvärr. Det finns en hel del bra där ute som drunknar i alla tråkiga dåligt formulerade människor som tror att deras åsikter är unika. Det finns några journalister jag gillar, men precis som de få duktiga bloggarna drunknar de tyvärr i för mycket skit. Överhuvudtaget tar jag väldigt lätt på det som påstås i tidningen.

Koranen har stått och stirrat anklagande på mig i bokhyllan de senaste åren. Jag pressade mig igenom Bibeln för ett par år sen, och har lovat mig själv att läsa Koranen också innan jag dör. Jag får se när jag orkar. Bibeln är ju en fantastisk historia som tyvärr är så jävla jobbigt skriven.

Men svaret blir nog till slut i alla fall att jag inte läser särskilt mycket.

Vilka litterära förebilder har du?

Ingen. Jag mäter mig bara med mig själv.

Hur ser du på bokens framtid? Tror du att det kommer att bli vanligare att man ger ut sina böcker själ? Vilken roll tror du att förlagen kommer att ha i framtiden?

Jag tror att förlagen även i fortsättningen kommer distribuera Liza Marklund och allt annat som garanterat säljer 200 000 ex och de kommer vi kunna få för 59 spänn på pressbyrån.
Men den litteratur som har en läsekrets på 1 000-10 000 läsare eller av nån anledning riskerar att vara politiskt inkorrekt, tror jag att författarna måste sjösätta själva, och där tror jag att vi kan se fram emot en hel del spännande kanaler både för marknadsföring och distribution. För 5-6 år sen var alla musiker tvungna att börja spela live igen, och nu händer samma sak med bokbranschen. Jag tror att den som syns mest kommer sälja mest som vanligt, och 5 000 författare som vill upp tänker garanterat mer utanför boxen än fem förläggare med fast lön.

Kommer det fler böcker efter den här?

Jag har ett par karaktärer och ett löst manus i huvudet, så gärna. Men det beror på så mycket annat som händer i mitt liv. Och jag gör fler grejer än att skriva som sagt. Det bästa som finns är releasefest, men så fort den är slut måste man börja på ”nästa bok” och då är det plötsligt jävligt långt till nästa party. Den här boken tog ett år längre än jag trodde innan den blev klar, och sen ytterligare över ett år innan den gick i tryck. För att livet gick de vägarna, och jag var så illa tvungen att följa efter. Om gud vill, kommer det en bok till.

Fotograf: Christian Svorono