Måndagsmöte: Viktoria Myrén

Den första måndagen i februari heter vår måndagsmötesgäst Viktoria Myrén. Hon gav ut sin debutroman ”I en familj finns inga fiender” under 2009 och har nu – mycket välförtjänt om du frågar mig – blivit nominerad till Borås Tidnings Debutantpris.

Hej Viktoria, och grattis till BTD-nomineringen! Klassisk sportjournalistfråga: Hur känns det? Vad har du för inställning till litterära pris?

Hej, och tack. Det känns fantastiskt fint. Det sköna med nomineringen är att den ger en ”ok-stämpel” i stunder när jag tvivlar. Jag tänker att i den bästa av världar hade jag klarat mig utan den bekräftelse som nomineringen ger, men jag är inte där riktigt än. Jag jobbar med min buddhistiska sida : ) Men nomineringar och priser är naturligtvis viktiga ur en krass ekonomisk synvinkel, man syns mer, säljer förhoppningsvis mer och i det här fallet handlar det ju om mycket pengar som skulle ge tid och andrum att skriva. Förlaget gillar priser, men i vissa fall kan priser nog stjäla tid och kraft från det man egentligen vill hålla på med.

Vad läser du just nu?

Sofi Oksanen, ”Utrensning”. Har inte kommit så långt än, men den har redan gett mig snudd på mardrömmar. Ett fantastiskt berättande. Gillar hennes förmåga att skriva ”modernt” om historiska landstrauman.

Hur ser dina läsvanor ut? Har du alltid minst en bok på g eller är du periodare? Vilka slags böcker dras du till?

Alltid minst en bok på gång. Ofta en skönlitterär och kanske en fackbok vid sidan av. Har mer eller mindre intensiva läsperioder, men försöker bli av med de mindre intensiva, får panik om jag har en stund över och ingen bok i fickan. Jag försöker läsa ganska ”brett”, mycket anglosaxisk litteratur, men på senare tid, också mycket nordisk litteratur. Ofta kollar jag vad några av mina favoritförfattare gillar att läsa, på så sätt upptäckte jag Mary Gaitskill och Cormac McCarthy.

En kvinna som lämnar sina barn så som Marie i ”I en familj finns inga fiender” gör är ju fortfarande något väldigt tabubelagt i vår kultur. Ville du skapa debatt när du skrev boken?

Jag hade inte den tanken i huvudet när jag skrev, inte medvetet i alla fall, men jag tänkte mycket på att inte censurera mig själv, att inte undvika några fula tankar kring moderskap av rädsla för att det skulle färga av sig på mig som person. Personligen skulle jag önska att det fanns en större solidaritet mellan föräldrar, att det vore okej att prata om de här frågorna utan att bli stämplad som ”en dålig mamma”. Jag vet att många har blivit provocerade när de läst boken, dels för att ”så här får man inte göra”, dels för att de har känt igen sig själva till viss del och det är inte helt enkelt. Jag tror att många föräldrar brottas med känslor av skuld och skam, inte minst för att man aldrig någonsin i princip pratar om det, kanske kan det hjälpa att läsa en roman som sätter ord på de där känslorna.

Har du någon skämsbok eller -författare, alltså en bok eller ett författarskap du inte riktigt kan stå för att du gillar?

Jag är ju expert på att skämmas för små och stora saker, så det borde jag absolut ha. Men 90 procent av mina böcker ligger i kartonger på vinden i väntan på att vi ska snickra bokhyllor, så jag kan inte komma på någon.

Vilken var den senaste boken som var så bra att du var tvungen att tipsa hela din bekantskapskrets om den?

Helle Helles ”Ner till hundarna”. Jag läser sällan om böcker fastän jag vill, men den här läste jag två gånger inom loppet av en månad. Hon är extremt avskalad när det gäller känslouttryck, hur huvudpersonen känner skrivs nästan aldrig ut ändå är romanen bräddfull av känslor. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är hon gör, men det är väldigt fint. Genialisk i sin enkelhet. Rekommenderas till alla.

Vad har du för förhoppningar inför 10-talet om man ser till litteratur?

Jag skulle önska att gemene man började läsa fler böcker som dröjer sig kvar, inte bara slinker igenom helt utan motstånd. Texter som sätter någonting på spel och som väcker någonting hos läsaren, stort eller smått, gör en förbannad eller lycklig. Jag hoppas också att mina vänner Sofia & Sofia debuterar under tiotalet, och att jag själv lyckas ro mitt andra romanprojekt i land och få upp de där bokhyllorna…