Måndagsmöte: Yvonne Hirdman

Den här veckan träffar vi Yvonne Hirdman som vann Augustpriset förra veckan för sin bok ”Den röda grevinnan”.

Hej Yvonne och ett stort grattis till Augustpriset. Du vann ju fackboksklassen i år, föredrar du själv att läsa fackböcker eller läser du även mycket skönlitteratur också?

Jag älskar böcker, brukar aldrig tänka på dem i så hårda kategorier, blandar huller om buller, men det måste alltid vara ett liv i dem. Jag älskar biografier, brevväxlingar, utgivna dagböcker – just monotonin är liksom lugnande - t.ex Virginia Wolfs dagbok – en tjockis på över 700 sidor, det är nåt med den icke-pretentiösa prosan eller vad jag ska säga, de nedklottrade orden, samtidigheten som är lika spännande som att gå på en gammal vind och hitta saker som luktar liv fast det gått över 70 år tex.. Bangs dagböcker är ett annat exempel.

Senaste stora läsupplevelsen?

Orlando Figes ”De som viskade – ofattbara öden i Sovjetunionen” – varvad med
Aris Fioretos ”Den siste greken”.

… och senaste boken som gjorde dig besviken?
Monica Fagerholms ”Underbara kvinnor vid vattnet” – jag förstod aldrig poängen
- borde nog läsa om den.

Senaste bok…
…du läste ut: Marguerite Duras  ”Halv elva en sommarkväll”.
…du köpte: Alan Bennetts ”Drottningen vänder blad”.
…du gav bort: ”Robinson Crusoe” till Morris som fyllde 11 år.

Vilka har varit de viktigaste böckerna i ditt liv och varför?

Massor! Men det hänger ihop med olika perioder – t.ex Doris Lessings ”The Golden Notebook”, (”Den femte sanningen”) – ja hela hennes svit om Martha Quest - läste den som ung ensamstående mamma, tog bort lite av den ödsla känslan. Aksel Sandemose ”En flykting korsar sitt spår” också en känsla av att man inte var helt ensam om att uppleva den konstiga, elaka världen runt omkring sej, som om man fick en bundsförvant. Kate Milletts, ”Sexual Politics” – där hon demaskerade alla stora författare som jag hade älskat – hjälplöst fick D.H. Lawrence åka ner i slasken.

Och när jag nämt dom tänker jag genast på en massa andra – Tove Janssons böcker, Astrid Lindgrens ”Lilla Bertil” eller ”Barnen i bullerbyn”, Virginia Wolf, Dostojevskis ”Från källarhålet”, Johan Asplunds ”Det sociala livets elementära former” – osv osv.

Finns det några författare som du läser allt du kan komma över av?

Framförallt när man var liten så slukade man allt av favoriten för tillfället - men även nu – W.Wolf förstås, Håkan Nesser, Hanne Vibeke Holst – bara för att nämna några jag just nu kommer ihåg.

Hur är du som bokläsare: läser du en bok i taget eller flera samtidigt? Gör du hundöron eller antecknar du i dina böcker eller är du väldigt rädd om dem?

Jag har alltid en huvudbok på gång, oftast en roman, men sen läser jag ju för arbetet och då finns inga regler om att vara rädd om en bok – skulle aldrig klottra i en skönlitterärbok, men fackböcker kan jag inte läsa utan en penna i hand.

Vilken var din första riktigt stora läsupplevelse?

Jag minns så uselt det bör ha varit någon bilderbok, Elsa Beskow finns liksom ingraverad i hjärnan… men ett minne är från första läseboken i skolan, den klasiska med mor är rar och far ror – men inte för de orden utan för alla små moraliserande berättelser, mest den om den lilla blomman som dog för att ingen vattnade den – det kommer jag aldrig över…