Det har ju inte bara varit jul, jag har även passat på att fylla år, och min kille hittade världens bästa presse. Alltså, jag blev ju nära på orolig när jag kände att det var en bok i paketet som jag skulle till att öppna. Böcker är så himla svårt att ge bort, tycker jag. Att jag inte tycker att samma böcker som du är bra, betyder ju inte att jag inte tycker om dig. Men det är en känslig grej det där. Man vill ju gärna visa sin tacksamhet för den fina gest presenten ofta är. Och tänk om jag hade fått en bok jag inte velat ha, en bok som låg jättelångt ifrån min smak, känner han mig inte alls, och så vidare.

Ursäkta, läser jag in för mycket i bokgivandet? Ja, kanske.

Hursomhelst, den där världens bästa presse. Vi ska återkomma till den. Jag ska bara berätta lite mer bakgrundshistoria, så är ni nyfikna får ni hoppa över detta stycke. Jag gillar ju Liv Strömquist, det är ingen hemlighet, jag är tvärtom väldigt öppen med det. Liv medverkar även i radioprogrammet Tankesmedjan, som jag har blivit så kär i i höst. Där är Nanna Johansson vikarie ibland. Hon är så himla fyndig. Faktum är att hon nästan är min favorit i Tankesmedjan, om man nu bortser från Liv som jag tycker är briljant (och okej då, även Jonatan Unge, men han har inte skrivit någon bok eller ritat några serier… väl?). Struntsamma. Som jag har skrattat åt Nannas krönikor.

Nåväl. I paketet låg ”Mig blir du snart kär i” av ju Nanna Johansson. Alltså the Nanna. Okapin, min kille, hade inte ens någon aning om att det var Tankesmedjan-Nanna. Han hade läst om den i DN och tänkt att jag nog skulle gilla. Och som jag gillade! Rent allmänt gillar jag henne bättre i de längre stripparna än i enrutingarna, men som helhet är ”Mig blir du snart kär i” en alldeles lysande kompis i min favoritkvintett serietecknare. Ibland har jag hört kritik mot att (kvinnliga) serietecknare ritar ”fult” (alltså en väldigt subjektiv bedömning – jag reflekterar inte särskilt mycket över finheten eller fulheten (så heter för övrigt Nannas förra bok) utan budskapet, så jag tänker inte kommentera det mer än så här i dessa allmänna ordalag). Men ni behöver inte bli oroliga. Jag tycker att Nanna tecknar fint. Fina, normaltjocka hjältinnor med elaka flin och vassa tungor. Jäkligt bitskt och visst får ”Two and a half men” sig en känga även här. Det verkar vara en favorithatserie bland svenska (kvinnliga) tecknare. Men bäst gillar jag Nannas heteroparad. Den är skoj i varje detalj och blir extra kul i den sista, bitande rutan. Och så gillar jag seriestrippen om Super Mario Bros.

Nästa inköp blir, såklart, ”Fulheten”, men nu undrar jag lite hur jag ska gå vidare. Som jag redan nämnt läser jag mest kvinnliga serietecknare. Förutom Liv och Nanna även Sara Granér, Nina Hemmingsson och Sara Olausson, men också  Marjane Satrapi och Zeina Abirached. Vilka män borde jag ge mig på? Min kille fick ”Stockholmsnatt”-böckerna i julklapp och jag kommer såklart läsa dem efter honom, men sedan? Rocky? Jag är inte jättesugen på att ge mig på Rocky (hypen ni vet), men om ni insisiterar, så visst. Mer?

P.S. Finns det någon mer kvinnlig serietecknare i stil med ovan nämnda, så tveka för sjutton inte att nämna henne heller.

Johanna Karlsson