”Min första världssensation” – Annalena Hedman
Jag brukar rätt ofta få frågan om varför mina böcker utspelar sig i Umeå.
Lovar att det är massa författare som skriver böcker i Stockholm som aldrig behöver svara på sånt.
Det är ungefär samma som ”varför skriver du ungdomsböcker?”. Jämför den med ”varför skriver du vuxenböcker?”.
Mhm. I rest my case.
Den här bloggposten ska handla om en Västerbottens-barnbok. Riktigt kluriga minoriteter ju!
Jag började läsa Annalena Hedmans ”Min första världssenastion” på väg till jobbet häromveckan. Jag blev direkt på väldigt bra humör. Det är nånting med den. Ingen gapskrattshumor, men något underfundigt och väldigt, väldigt mysigt. Den livade verkligen upp min vanliga, halvtråkiga onsdagspendling (eller vad det nu var för dag).
Huvudpersonen är Abbe, smeknamn för Albertina. I nuet befinner hon sig på en lyxkryssning som hennes mamma tagit med henne på efter en Triss-vinst. Den är så tråkig för Abbe att hon använder mammans mobiltelefon för att prata in historien om förra sommaren när hon och hennes kompisar hos mormor och morfar kom på att de skulle försöka slå något världsrekord. Äta flest mums-mums, stoppa in flest sugrör i munnen, eller något sånt. Kompisarna heter Nadja och Antón. De bor i det påhittade Istermyrträsk i Västerbottens inland. Ett litet samhälle med det mest nödvändiga; bibliotek (med stammisarna arga gubblandslaget), affär, torg och sånt. Abbe är där för att hennes mamma måste jobba, men hon har kul med kompisarna och hur världsrekordförsöken så småningom engagerar fler än bara de tre.
Berättelsen är en blandning av lite vardagsrealism / lite skröna / lite tokroligt. Det slår verkligen inte över åt något håll (tokroligt kan ju lätt bli ett no-no som bokbeskrivning annars). Ett exempel är att Abbes morfar pratar dialekt – vanligtvis ett otroligt jobbigt moment i skrift tycker jag. Men här? Funkar! Balansen hålls, och man får en rikssvensk tolkning direkt efter. Bra för alla oss som inte kan flytande västerbottniska även fast PO Enqvist nu har lärt oss pären och tokot.
Det är också en bra balans i hur Abbe är – kring tio, hon både fattar mycket och är lite barnslig ibland. Jag tycker Annalena Hedman har fångat det jättefint, precis som samspelet med de vuxna och de andra bipersonerna i boken. Det är väl bla det som gör att jag som vuxen har så kul medan jag läser. Det finns absolut något för mig här!
Världssensationen känns i korthet väldigt säker, och för att vara en debut jättesäker. Som bonus sitter man och myser och småfnissar efteråt.
(Men kolla, alltså det här Istermyrträsk. Vad är grejen med det egentligen?)
Alla
Ja, vilken härlig ny och efterlängtad mellanåldersbok!
Jag tipsar om den hej vilt när jag träffar 9- och 10-åringar.
Den författare som jag tycker Annalena Hedman liknar allra mest i berättarcharm och humor är en av mina favoriter – Gunnel Linde. (Till exempel ”Med LillKlas i kappsäcken”).
Istermyrträsk tycker jag är en bra ”grej” – för ungefär så heter ju samhällena i Västerbottens inland.
Annalena Hedman skriver på en fortsättning. Hurra!
I min hemförsamling finns det en by som heter Istermyrliden. Men den ligger i närheten av E4:an = nära kusten.
Nja, några samhällen som heter något i stil med Istermyrträsk finns inte i Västerbottens inland. Däremot heter dom Dorotea, Vilhelmina, Åsele, Lycksele, Storuman osv. Någon by med liknande namn kan jag däremot tänka mig, i Dorotea har vi till exempel Avaträsk.
Men vad betyder detta ”tokot”?
En by är väl också en sorts samhälle, Frida.
”Träsk” är ett rätt vanligt slutled i ortsnamn i Västerbotten.
Glommersträsk till exempel.
Ligger inte Glommers i Norrbotten?
jättebra bok, tycker jag! kommer att tipsa om den till mellanstadielärare som högläsningsbok.
Glad blir jag! :)
”Istermyrträsk” ja – namnet är helt klart inspirerat av nämnda Istermyrliden (korsat med t.ex. Burträsk, eller Glommers, vilket ger en trevligt melankoliskt västerbottniskt gudsförgäten klang – no offence, Istermyrliden!), medan själva geografin mer liknar Vännäs med medborgarhus och bibliotek mitt emot varandra. Men vad gäller läget får man kanske mer tänka Vilhelmina. Eller varför inte Bjurholm, min egen gamla hemkommun… ;)
Lena – Ja det kan du väll ha rätt i, men pratar man om ”samhällen” i Västerbottens inland så pratar man alldeles troligen om de större centralorterna i kommunerna. Sen finns ju alla många byar utanför samhällena, men där finns ju varken bibliotek, medborgarhus eller affärer.
Jaja, kul att västerbottens inland får vara med ibland också! :)
Men återigen, vad betyder detta ”tokot”? Är uppväxt i inlandet men aldrig hört ordet.
Använder inte PO Enqvist det, i betydelsen tokig, i ”Ett annat liv”? Eller också är det jag som hittat på / läst i syne…
Jag skulle nog säga tokut.