• Recensioner
    • Recensioner

      My Friend Anna: The True Story of a…

      2019-11-022019-11-02

      Recensioner

      ”Ögat” – Emma Frey Skøtt och Elin Jonsson

      2018-11-18

      Recensioner

      Kvinnor, män och bröst

      2018-09-222018-09-22

      Recensioner

      ”Träd, kärlek och andra växter” – Anne Hope…

      2018-08-012018-08-01

      Recensioner

      ”En apa i rågsved” – Anna Suvanna Davidsson

      2018-07-012018-07-16

  • Johannas senaste
    • Johanna

      Nu går vi på Potter!

      2018-01-192018-07-16

      Johanna

      Ekonom? Av alla jävla yrken i världen?

      2018-01-102018-07-16

      Johanna

      Stora problem för Adlibris i julhandeln

      2017-12-272018-07-19

      Johanna

      Beställning jag eventuellt kommer att få ångra

      2017-12-212018-07-16

      Johanna

      Samtal med vänner

      2017-12-202018-07-16

  • Peppes senaste
    • Peppe

      Pärlor för svinen

      2019-01-31

      Peppe

      Vin- och bokkulturen

      2018-12-26

      Peppe

      Maten och människan

      2018-11-21

      Peppe

      Om slutet och dödsångest och ringa sina föräldrar

      2018-11-05

      Peppe

      Kvinnor, män och bröst

      2018-09-222018-09-22

  • Marcus senaste
    • Marcus

      En ponydesigners bokhylla säger mer än tusen ord

      2019-11-242019-11-24

      Marcus

      My Friend Anna: The True Story of a…

      2019-11-022019-11-02

      Marcus

      Johanna ger mig bokfomo

      2019-03-052019-03-05

      Marcus

      Bokbloggarhjälpen 2018

      2018-12-14

      Marcus

      ”Ögat” – Emma Frey Skøtt och Elin Jonsson

      2018-11-18

  • Bokpodden
  • Om oss
  • Recensioner
    • Recensioner

      My Friend Anna: The True Story of a…

      2019-11-022019-11-02

      Recensioner

      ”Ögat” – Emma Frey Skøtt och Elin Jonsson

      2018-11-18

      Recensioner

      Kvinnor, män och bröst

      2018-09-222018-09-22

      Recensioner

      ”Träd, kärlek och andra växter” – Anne Hope…

      2018-08-012018-08-01

      Recensioner

      ”En apa i rågsved” – Anna Suvanna Davidsson

      2018-07-012018-07-16

  • Johannas senaste
    • Johanna

      Nu går vi på Potter!

      2018-01-192018-07-16

      Johanna

      Ekonom? Av alla jävla yrken i världen?

      2018-01-102018-07-16

      Johanna

      Stora problem för Adlibris i julhandeln

      2017-12-272018-07-19

      Johanna

      Beställning jag eventuellt kommer att få ångra

      2017-12-212018-07-16

      Johanna

      Samtal med vänner

      2017-12-202018-07-16

  • Peppes senaste
    • Peppe

      Pärlor för svinen

      2019-01-31

      Peppe

      Vin- och bokkulturen

      2018-12-26

      Peppe

      Maten och människan

      2018-11-21

      Peppe

      Om slutet och dödsångest och ringa sina föräldrar

      2018-11-05

      Peppe

      Kvinnor, män och bröst

      2018-09-222018-09-22

  • Marcus senaste
    • Marcus

      En ponydesigners bokhylla säger mer än tusen ord

      2019-11-242019-11-24

      Marcus

      My Friend Anna: The True Story of a…

      2019-11-022019-11-02

      Marcus

      Johanna ger mig bokfomo

      2019-03-052019-03-05

      Marcus

      Bokbloggarhjälpen 2018

      2018-12-14

      Marcus

      ”Ögat” – Emma Frey Skøtt och Elin Jonsson

      2018-11-18

  • Bokpodden
  • Om oss

Bokhora

Recensioner

”Min kamp 1-3” – Karl Ove Knausgård

AV Johanna Lindbäck 2010-03-302010-03-30
2010-03-302010-03-30

Idag kan Karl Ove Knausgård vinna Nordiska Rådets Litteraturpris för sin ”Min kamp 1”. Jag har inte läst de andra nominerade så jag kan inte säga om han borde vinna eller inte, men min vår har varit väldigt Knausgård-präglad.

Det började med en massa uppladdning och när jag skrivit klart första versionen av min egen bok i julas kastade jag mig över 1:an. Jag beställde direkt hem 2:an och 3:an och läste på ett närmast narkotiskt sätt. Nu går jag bara och väntar på att 5:an ska komma, för jag vill köpa den och 4:an samtidigt. (Tror att 5:an kommer att intressera mig mer ämnesmässigt än 4:an, men jag vill ju läsa allihop.)

Det handlar alltså om Knausgårds eget liv, från det han var liten och framåt, berättat i första person.
I 1:an har hans pappa just dött och då är Knausgård kring trettio (eller strax under, jag minns faktiskt inte). I 2:an har han hoppat fram några år i tiden, lämnat Norge för Sverige där han gift sig och fått tre barn i tät följd. Han berättar om hur han visserligen älskar barnen men ofta tycker det är så sjukt tråkigt att vara barnledig och gå och dra en barnvagn på stan. Han längtar bara efter att få börja skriva igen. I 3:an så hoppar han tillbaka till när han är liten och börjar skolan.

Den röda tråden genom alla böcker är hans förhållande till sin familj i allmänhet och sin pappa i synnerhet, och det är bla det här som väckt ett sånt ramaskri i Norge. Om ni tänker på Lars Noréns dagbok när den kom och all media kring det. Gångra med typ tjugofem så blir det norska bevakningen av ”Min kamp”. Släktingar är upprörda, andra människor som nämns med riktiga namn, att han lämnar ut sin familj, att han berättar allt det han nu berättar om alkoholism, psykiska sjukdomar och rubb och stubb. Jag läser norska kultursidor på nätet lite då och då, och vissa veckor har det varit tio Knausgård-artiklar på rad.
Sjukt. Mycket. Uppmärksamhet.

Men för mig som svensk och utanförstående – jag läser dem nog allra mest som den roman som de är klassificerade som. Känner ju inte till personerna han nämner utom ett par författare, så jag koncentrerar mig på det andra. Och det är bra. Otroligt bra! Det blir precis som med Norén för mig. Om det bara hade varit sensationsvärdet jag var ute efter så hade jag aldrig orkat läsa alla 1600 sidor den gången. Och i fallet Knausgård struntar jag ju ännu mer i vilka han nämner eftersom de inte betyder något alls för mig. Jag vill bara höra det han berättar, mer och mer.

Pappan är den centrala gestalten. Jag tror att det är i 3:an som Knausgård säger att ett av hans mål i livet är att han ska komma in i ett rum där hans barn leker och de ska överhuvudtaget inte bry sig om det.
Det var nämligen helt annorlunda för honom. Han och storebrorsan levde för att bli lämnade ifred av pappan. Pappans ilska kom ofta oväntat och impulsivt. Den var knivskarp och hård, både psykisk och fysisk. Han hade massa regler om tex hur de skulle äta, att inte springa inne i huset utan gå, hur de skulle bete sig. Om de bröt mot någon av dem så visste de att han skulle bli arg, men det kunde också komma spontant. Så allt går ut på detta – undvika ilskan. Följden blir ett liv där de direkt från början försöker isolera sig från honom, och tänk hur lätt det är när man är sju, eller tretton, eller arton. De vill gärna vara med sin mamma, men så fort pappan kommer in i rummet försämras stämningen och de drar sig undan på var sitt håll. Det är precis detta han inte vill att hans egna barn ska göra.
Utanför huset verkar pappan vara en respekterad gymnasielärare, och med släkt och kollegor är han en helt normal, trevlig man, men hemma i det privata? Not so much. Föräldrarna skiljer sig när Knausgård är i tonåren, och det är något som hittills blivit obesvarat tycker jag – fattade mamman hur det var för sönerna, och varför stannade hon då kvar? Det verkar inte som att pappan har samma tyranniska sätt mot henne, men det kan ju å andra sidan vara att barnet inte märker det.

Kamperna handlar om väldigt mycket annat också, och det finns massa intressanta sidospår, men jag läser det här som det stora temat, och det som får mig så fast. I olika skeden i sitt eget liv så ser han olika på sitt förhållande till pappan. Vem och vad pappan är för honom. När han flyttar hemifrån, när han själv blir förälder, osv. De flesta har ju tack och lov inte erfarenhet av en sån förälder, men det här med att ens föräldrar förändras beroende på var man själv är i livet är ju universellt.

För mig är det också högst intressant när han berättar om sitt skrivande, som han gör ofta. Han har skrivit två hyllade romaner innan Kampen. Ännu en likhet med Lars Norén är att han är så besatt av att arbeta = skriva. Han måste skriva, då är han lyckligast. Det är hans identitet. Allra helst förstås ha familj och arbeta, men skrivandet måste finnas med för att det ska kännas bra. Det räcker inte bara med familjelyckan.

Jag skulle kunna skriva sida upp och sida ner om de här böckerna (ni bara: no shit?!), och gudarna ska veta att jag tjatat om dem så fort jag fått tillfälle i vår. Oavsett om han vinner priset eller ej, gissa om jag rekommenderar läsning när del 1 och 2 översätts till svenska och kommer ut senare i höst?
Stark kandidat till årets läsupplevelse alla kategorier för mig, tror jag. Helt fast. Vill bara ha mer. Nääär kommer 5:an?!

13 kommentarer
Johanna Lindbäck

Jag kommer från Luleå men har bott i Stockholm sen 1999. Förutom att läsa massa böcker så skriver jag ungdomsböcker själv också (på Rabén&Sjögren). Du kan läsa mer om mitt skrivande och allt sånt här. Sen är jag även lärare i svenska och engelska på en gymnasieskola i Nacka utanför Stockholm.

Föregående inlägg
Det lilla läsandet
Nästa inlägg
Apropå Bjästa: ”Lucky” – Alice Sebold

13 kommentarer

Sophie 2010-03-30 - 09:57

Han måste verkligen tänkt till när han kom på böckernas titeln.

Reply
Jenny B 2010-03-30 - 10:03

Jag är glad att höra att du gillar de här böckerna så mycket, och blir intresserad av att läsa dem. Eller rättare sagt, mitt intresse har vacklat fram och tillbaka sedan serien började utkomma. Dels har jag läst hans Ute av verden och fastnade verkligen för hans flytande språk och hans sätt att berätta en historia så att osympatiska personlighetsdrag får en förklaring, om än inte en ursäkt. Jag fick intrycket av att Ute av verden hade förankring i Knausgårds eget liv. Johanna, har du läst någon av hans skönlitterära verk och kan jämföra innehåll och stil?

Jag är inte helt förtjust i biografier och tycker att en uppdiktad historia kan säga mer om verkligheten än en som håller sig strikt till sanningen. Därför funderar jag på om hans Min kamp kan vara bättre eller sämre än Ute av verden. Det han berättat om sitt skrivtvång får mig att undra om kvaliteten blivit lidande av att han skrivit så mycket på så kort tid! Men jag borde väl inte bara gå och fundera utan läsa Min kamp och jämföra själv.

Tack för recensionen och tack för länken för några månader sedan till den norska bloggen där Bergen-studenter diskuterade grabb-kulturen med unga självupptagna diktare!

Reply
Johanna L 2010-03-30 - 12:03

Jag har inte läst hans två tidigare romaner, men är sugen efter detta. Innan jag började på Min kamp-serien så trodde jag precis som du att det skulle vara supersvårt att hålla uppe kvaliteten med tanke på tempot, men jag tycker ju att han har lyckats. Det känns inte stressigt eller slarvigt.
Inte heller är jag en frekvent läsare av biografier, så även här är jag förvånad. Man kan väl säga att det är mycket som förvånat mig med detta projekt. Jag tycker ju att du ska testa dem! (Och sen ses vi på ett kafé och diskuterar dem, ok?)

Och ang Ute av verden, han tycker själv att Min kamp 1-6 är den avslutande delen i trilogin med hans två tidigare romaner. 4:an handlar just om Ute av verden-tiden.

Reply
Jenny B 2010-03-30 - 12:07

Aha, skönt att höra att böckerna inte känns framstressade! Då ser jag verkligen fram emot att läsa dem, liksom En tid for alt som ligger i min växande hög med intressanta böcker. Jag hoppas att du också kommer att läsa och gilla hans tidigare böcker, och jag vill gärna jämföra och diskutera!

Reply
Böcker: Karl Ove Knausgård – Min kamp (Forlaget Oktober, 2009-2010) « Norsk kultur 101 2010-03-30 - 10:56

[…] Recensioner: GP – Bokhora […]

Reply
Stefanie 2010-03-30 - 11:13

Sofi Oksanen fick föga förvånande Nordiska Rådets litteraturpris.

Reply
Jessica (ord och inga visor) 2010-03-30 - 18:18

Oj vilken pepp detta inlägg blev. För min del får du gärna skriva ännu mer. Det här låter hur intressant som helst. Dock är jag helt enkelt för lat/otålig för att läsa på norska så jag får snällt vänta tills de kommer på svenska. Och kanske till och med tills de kommer på pocket – de är ju så många så annars får de nog inte plats i mina hyllor.

Reply
Stefanie 2010-03-31 - 06:43

Jag tvivlar på att de alls kommer på svenska, så det finns nog inga skäl att vänta. Om de skulle översättas till svenska så skulle det vara en mycket stor investering av ett svenskt förlag, och det gör de knappast med norsk författare som trots all uppmärksamhet knappast kan beskrivas som en storsäljare.

NRK:s program Bokprogrammet gjorde ett program om Karl Ove Knausgård

http://www1.nrk.no/nett-tv/klipp/597128

Reply
Johanna L 2010-03-31 - 07:53

Jo, de kommer att översättas, ges ut på Norstedts. Det blir alltså i höst om jag fått rätt info. Del 1 och 2.

Reply
Jessica (ord och inga visor) 2010-03-30 - 18:19

Förresten – är det inte lite anmärkningsvärt att DN ju skrev om dessa böcker redan i vintras. jag blev pepp då och trodde att böckerna var på väg att komma ut. Men icke. Fast det kanske inte var en recension, iofs, utan en artikel och isf är det ju logiskt.

Reply
Min kamp av Karl Ove Knausgård | Bokbiten 2011-04-08 - 12:44

[…] tyckte ungefär som jag, Boktoka gillade i sin långa recension och Johanna L på Bokhora har besattläst på […]

Reply
Knausgårds tvåa – totalt absorberande « Hanssons Blogg 2011-07-17 - 22:24

[…] även Expressen, UNT, Bokhora, GP, bloggen […]

Reply
Knausgårds tvåa – absorberande och hänsynslös « Hanssons Blogg 2011-07-17 - 22:34

[…] även Expressen, UNT, Bokhora, GP, bloggen […]

Reply

Lämna ett svar till Stefanie Avbryt

Save my name, email, and website in this browser for the next time I comment.

Annons

bokhora på instagram

  • Vi auktionerar ut en massa signerade bcker fr Musikhjlpen Allahellip
  • Facebook
  • Instagram
  • Email
  • RSS
Footer Logo

Gå högst upp på sidan