Muminläsning
Men det är bra grejor med Barnens Bokklubb också, för även om man glömmer avbeställa bokpaket så kommer det ju en del schyssta saker. Nu senast kom den här muminboken ”Var är Lilla My” och Tage, snart fyra månader, är stormförtjust! Bra och enkla bilder. Det är starka färger och enkla illustrationer, mest bara en fet mumin på varje sida. Själva flikmomentet där en muminfigur gömt sig bakom en löstagbar flik är han ännu lite för liten för, men vi läser i den här boken varje dag och han orkar hålla intresset uppe från pärm till pärm.
Här läste han lite med min mamma när vi var i Vittangi förra veckan. Den boken är alldeles för avancerad för honom som ni kan se, med mycket text och små, plottriga bilder. Inte direkt gjorda för en bebis som bara är tre och en halv månad. Men han tycker om att titta och bläddra i böcker ändå och jag tror mamma läste olika sagor för honom varje dag. En del enkla, som bilderböcker med en bokstav på varje sida och andra litet mer avancerade.
Jag har också ibland läst högt ur den bok jag själv håller på med, bara för att få honom lite lugn när han bökar och inte vill läsa utan leka. Senast hände det idag när jag ville läsa klart nya Kepler (recension nästa vecka). Liten kompromiss, men det funkar.
Alla
Âh, precis vad jag för tvâ veckor sedan inhandlade, pâ franska (!), till Lillan. Det enda som slâr mig som ”omuminskt” skulle väl vara Lilla Mys (eller petite Mu som hon heter här…) ”hihihi” i slutet, samt argrynkan som i samma stund försvann och lämnade plats för kiknande ögon. Original eller modernisation? Hursom hâller jag med om samtligt och inser att det inte är sâ lätt att faktiskt hitta liknande färglada böcker till smâ barn – med klara färger, rena linjer, förstâliga konturer (här är det mesta ”glauque” och murrigt vilket känns väldigt lângt frân vad ett litet barns sinne kräver).
Åh gulle!
Herregud så söt han är lille Tage!