Muminmania
24 januari, 2010
Åh! Så trist att den fina Tove Janssonartikeln i dagens DN inte finns på nätet. Vadan denna selektering? Det utmärkta Radio Nordrepot finns ju utlagt.
Mumin fyller pensio i år, så det är klang och jubel i busken hela året, bl a med nyutgåvor hos Alfabeta. Jag tänker köpa till mitt barn. Hungriga hundvalpar och bråkiga ungar har trashat mina egna barndomsex till nästan oigenkännlighet.
Jag var litet rädd när jag läste ”Vem ska trösta Knyttet” ”Hur gick det sen” som liten, mest för elektriciteten hos hattifnattarna. Opålitliga, hala typer de där. Här ser man vådan av att kunna läsa, men kanske inte alltid intellektuellt förstå vad man läser.
Dela:
Alla
Jag tyckte också att hattifnattarna var lite läskiga – men i ”Hur gick det sen?”. Jag minns inte att de var med i ”Vem ska trösta Knyttet”.
Helt rätt Saga! Det var ju ”Hur gick det sen”. Trösta Knyttet var mest sorglig gråtbok. Jag blandar ihop dem. Men båda satte spår. Och i båda finns hattifnattarna med, har jag för mig. Knyttet träffar väl dem när han sticker ut i världen?
Jag var livrädd för Hattifnattarna, men inte på långa vägar lika rädd som jag var för Hemulens dammsugare som han har på en bild i Hur gick det sen. Den var riktigt, riktigt läskig.
Märkligt! Som en blixt från himlen dök det upp en bild av att jag läste Mumin-serier hemma hos min pappa. Men i ett rum som jag inte minns var det fanns – stämmer inte alls med planlösningarna i de hus han bodde i under mina småbarnsår.
Serierna var i alla fall inte de stora samlingsvolymerna, utan liggande rektangulära (formatet har säkert ett namn). Har aldrig sett dem någon annanstans.
Mumin är för mig ett obegripligt barnprogram. När jag var liten och såg det där konstiga barnprogrammet, så tyckte jag mest de var…konstiga. Förutom att de pratade konstigt, alltså. Jag har aldrig fått Muminböckerna lästa för mig och har själv aldrig läst dem, så jag har lixom inte förstått grejen. De är mest…konstiga. Är de…bra?
Ja, väldigt bra. Och de kan läsas på många olika nivåer, alltså fungerar de (kanske inte bilderböckerna) både som barn- och vuxenlitteratur. De serier som visats på tv är en japansk produktion som inte riktigt lyckats fånga det märkvärdiga med Jansson. De är märkvärdiga på ett helt annat, japanskt sätt, liksom. Den bästa tv-produktionen av Mumin är den julkalender som gick för en herrans massa år sedan. Varför inte provläsa någon av muminböckerna? Gärna en av de tidiga, för att lära känna karaktärerna.
Provläsa är kanske grejen. Jag noterar att en av de tidiga är bra att börja med, skriver upp Jansson i min bokbok och så får vi se vad jag tycker. Tack för tipset :)
Det var verkligen en underbar artikel – blev sjukt sugen på Janssonmaraton.
Glömde det jag egentligen tänkte säga – att det faktiskt är sjukt irriterande att DN blivit sämre och sämre på att lägga upp saker.
Och värre kommer det väl bli, om jag förstått det rätt? Dvs mindre och mindre kommer överlappa mellan papper och webb. Jag får känslan av att DN inte tänker på det som att sprida word of mouth kring tidningen och vad den levererar (viral spridning liksom) utan mer fokuserar på innehåll för läsare och att det skall vara olika på papper och webb. Utan att tänka på att vi ju vill sprida vidare! Att nätet och sociala medier ju bygger på det! Oh well.
Ja verkligen! Jag ville ju få länka och skriva om den, för folk som antingen inte har DN eller missade och slängde. No dice, liksom.
Om jag inte fattat fel, verkar det som om brittiska Puffin ska ge ut ”nya” Muminböcker, med stöd av Sophia Jansson. Får se senare i år när böckerna kommer ut vad det faktiskt är.
Hej Bokhoror!
Jag undrar om någon har något bra tips om böcker för killar i 8-9 års åldern. Min lillebror lär sig läsa, men tröttnar så fort efter som att han aldrig kommer in i historien.
Tack, Lina <3
ps. nu när jag ändå komenterar, jättebra boktips tack