Murakami-festival i Oslo, del 1
Det är en sak jag har funderat fram och tillbaka på i sommar: åka till Oslo eller inte när Murakami kommer dit?
Jag vet att massa människor åker och ser sina favoritband kors och tvärs över världen, men det kändes ändå lite… överdrivet, fanatiskt, extremt, onödigt?… att åka till ett annat land och se en författare prata. ”Bara prata liksom? Jaha, men…?” Jag velade massor men till slut blev svaret: ÅKA. Och vad glad jag är för det! Det har varit en otroligt bra helg!
Förutom bara Murakamis framträdande så har Litteraturhuset nämligen satsat på en hel festival om och kring honom. Ni som har varit på bokkollo med oss vet ungefär hur man brukar känna sig när man åker hem – mycket trött men helt fulladdat läsinspirerad och stimulerad och glad. Exakt så känner jag mig nu!
Allt började i fredags när Frode Grytten tog en repris på sitt mytomspunna föredrag om Murakami. Det var inte jag med på, tyvärr, utan jag kom till stan på lördag och lyssnade på ett annat under rubriken ”Hva er det med Murakami?”. Johan Harstad (”Darlah”), Victoria Durnak och Jens M Johansson diskuterade och delade med sig av favoritavsnitt, meningar, böcker, upptäckter, med mera. Himla bra prat, insatt och engagerat och mycket roligt att höra på. Och efteråt, wow!, hade stämt träff med bokdama innan så hon, hennes väninna Vibeke och jag satt kvar på Litteraturhuset och pratade böcker, böcker, böcker. Förutom Murakami såklart, även Knausgård för Vibeke har läst ”Min kamp” fram till femman. Första gången jag träffar en livs levande människa som har gjort det, så gissa om jag utnyttjade tillfället…!
Här är supermysiga Litteraturhuset. Föreläsningssalar, restaurang / café och en bokhandel. Samt även frilanslokaler för författare, och en övernattningslägenhet där paret Murakami bott i fyra veckor.
Det vore så coolt att få ett liknande hus i Stockholm.
På söndagen hade jag två föreläsningar inbokade. Den första var ”Vi snakker om löping” med några olika springande författare och en norsk VM-medaljör på 10 000 meter. Publiken var extra full av seniga, sportiga killar i funktionströjor. Vet inte om det betyder att Murakami verkligen har många löpande läsare, eller om de var där för att höra just om löpning och inte så mycket om honom. Jag hade sett fram emot det här pratet mycket, men det blev lite sådär. Kanske var det ett par deltagare för mycket, kanske för mycket fokus på att han inte uttrycker löpglädje utan bara plikt hela tiden, jag vet inte. Det kom som aldrig riktigt igång.
Mitt andra prat på söndagen var ”Underground: angreppet på Tokyo og den japanske psyke”. ”Underground” är den boken där han intervjuar offer för sarinattacken i Tokyos tunnelbana.
Helt okej, men stor betoning på samhälle och sekter istället för så mycket fokus på författaren själv i det samtalet.
En väldigt rolig grej som hände när jag satt i publiken och väntade på att det skulle börja var att en norsk tjej knackade mig på axeln och frågade om jag var Johanna från bokhora. Jag som inte ens skrivit här att jag skulle till Oslo och hon känner igen mig! Blev supersuperförvånad. Du norska tjej om du läser detta – vad kul att du sa något! Jag svarade säkert bara något svamligt men det berodde på förvåningen!
Förresten, ni som gillar Murakami, hur hittade ni honom?
En sak de diskuterade på Hva er det med… var just upptäckten, och att han är en sån författare många hittat själv. Man har inte blivit tipsad till höger och vänster, utan man har hittat på egen hand. Och det är man stolt över. Det är en del av Murakami-myten.
Mitt fynd tror jag kommer från Läsdagboks-Camilla som tipsade om Duran Durans sångare Simon Le Bon som hade en hemsida där han skrev om sin läsning. Han hade listat flera författare jag gillade, och därför bestämde jag mig för att kolla upp den för mig då helt okända japanen. Den första jag läste var ”The wind-up bird chronicle”, och jag blev helt fast. Tio år (+) senare åker jag till Oslo. Jag är ganska säker på att jag inte skulle resa iväg för någon annan författare och turista litterärt så här, men Murakami… Han är ju speciell.
UPPDATERAT KL 21.30
Har precis fått ett mejl av min fd sambo:
”SÅ SÄKER är jag på att JAG introducerade Haruki Murakami till dig/oss, eftersom jag läste Matthew Herberts hemsida där han pratade om 1) Wind up bird chronicle, och 2) Don DeLillo’s Underworld.. och jag skrev upp böckerna och skaffade båda. Åtminstone tror jag att det var så!! :D Men tydligen kan vi båda ha upptäckt den ungefär samtidigt då…”
Oavsett vem som har rätt, hos Simon Le Bon eller Matthew Herbert, pga mig eller D, så är vi båda helt rätt med att man ska hitta Murakami själv. Det är mycket viktigt!
Nästa del: Föreläsningen.
Alla
När du nu tar upp ämnet: finns det något hopp om fler bokkollon framöver?
Åh, det undrar jag med!
Det är inget läskollo planerat i dagsläget men det är mycket möjligt att vi kör fler.
Klart att man ska åka när en favvo-författare visar sig i närheten! Framför allt om det gäller någon som Murakami; det är ju inte varje dag han kommer till våra breddgrader… Jag hade planer på att åka, men fick tyvärr inte tag på biljett till Murakamis eget framträdande och då kändes det inte så lönt att fara. Inser när jag läser ditt supertrevliga inlägg att jag nog sitter här och missar något…hm. Lova att du berättar allt som händer!
Lyllo!! Försökte få tag i biljett till Murakamis framträdande men de var slut!! Samma fm de släpptes :o( Hoppas han får nobel-priset så att han kommer till Sthlm!! ;o)
Hur jag hittade Murakami? Genom dig, Johanna. På din gamla ”bokblogg” (citat-tecken för att jag inte riktigt minns om det var en blogg eller annat). Du gav mig också Cilla Naumann.
det låter som en spännande helg! snacka om att den här bloggen inspirerar mig att läsa på ett nytt sätt. inte bara dra igenom de senaste pocketböckerna i hyllan :)
Fantastiskt litteraturhus, fantastisk festival!
Klart bäst gillade jag Yukiko Dukes föredrag om japansk litteratur före och efter Murakami och paneldiskussionen om att översätta Murakami på skandinaviska.
Men ärligt talat, hur dålig var Frode Gryttens intervju med Murakami? Totalt humorlöst, inget samspel mellan intervjuare och författare. Nej, det känns som ett misstag att sätta en författare på att intervjua en annan (speciellt om man är ett stort fan). De borde satt en journalist, eller någon av översättarna på att göra intervjun.
Lite besviken över att jag missade chansen att snacka Min Kamp med andra svenskar som faktiskt också tagit sig igenom de fem första banden!
Jag gillar ju Frode Grytten mycket och jag tycker inte han var så dålig alls. Murakami var däremot rätt svårpratad – inte minst pga språkförbistringen. Tror det var rätt mycket den som gjorde att samtalet inte flöt så bra, oavsett utfrågare.
Vad gäller Min kamp, man kanske borde ha en läsecirkel om den? Det slog mig nu när den börjar komma på svenska. Och sen en specialare för oss som ligger längre fram såklart…
Läsecirkel låter som en strålande idé. Vi som redan läst böckerna på norska kanske till och med kan ge oss på hans tidigare verk Ute av verden eller En tid for alt.
Jag håller dock fortfarande fast vid att det är en bättre idé att låta en journalist, hellre än en författare stå för författarintervjuer. Överfört till film skulle man aldrig sätta en regissör att intervjua en annan regissör på tex en filmfestival.
Jag är alldeles för gammal för att åka till Norge men jag fick tipset om Kafka på Stranden av en vän i ett mail. Det var en fantastisk läsupplevelse. Sedan köpte jag raskt allt han gett ut på svenska eller engelska via adlibris. Har dock inte läst den senaste om jogging. Har läst besvikna recensioner och blivit avskräckt. Periodvis läser jag inga kultursidor alls och de bokköp jag gör då, som mer bygger på mun-mot-mun-metoden eller att jag bara chansar eller läser någon krot notis, hör något på kulturnytt, babel etc, brukar fungera bäst. Problemet med skrivande recensenter är att de lyckas mörda alla böcker, även om de är positiva, eftersom de flesta skriver med ett eget uppdrag som lyser igenom.
Hur jag fann Haruki?? Jag hade länge spanat på de otroligt snygga svartvita omslagen på den engelska utgåvan av Harukis böcker. De kändes helt enkelt för snygga för att inte klämmas lite på i bokhandeln. När jag såg att en av dem hetta Norwegian Wood, och läste i blurben om huvudkaraktärens koppling till låten insåg jag att det var för mycket popkultur för att jag skulle kunna motstå – jag var helt enkelt alldeles för type castad för att inte läsa den! 13 böcker senare kan jag säga att mina fördomar stämde…
Tack för senast! Det var verkligen väldigt trevligt på lördag! Och så fint att läsa om det här:-). Måste tipsa Vibeke. Hon läser inte bloggar – tänk vad hon missar!
Och jag hoppas fortfarande at Haruki ska komma tillbaka…
Tenker jeg kommer til å fortsette å lese denne. Også din da, bokdama ;). Var utrolig hyggelig å treffe deg, Johanna, deilig å sitte og snakke bøker en hel kveld, det er lenge siden sist! Jeg var også skuffet over Murakami-intervjuet. Synes første del der han leste, var fantastisk, men det var som om det ikke var personkjemi mellom Grytten og Murakami i det hele tatt. Språkvansker gjorde det sikkert ikke lettere.
Hittade boken ”Kafka på stranden” i affären och läste baksidan. Bestämde mig direkt för att läsa fast jag aldrig hade hört talas om honom.
Hyggelig å hilse på deg, Johanna, ser frem til å lese din rapport fra Murakami-intervjuet! Hilsen ”den norske tjejen”
Ah, kul att du svarade, Ida! Nästa rapport kommer på tisdag.