”Never Look Away” – Linwood Barclay
Återupptog min spirande romans med Linwood Barclay, aka En Riktigt Schysst Thriller™-mannen, härom helgen. Hans senaste roman ”Never Look Away” fortsätter i samma stil som föregångarna men lyckas ändå gripa tag lite hårdare. Och jäklar vilka bladvändare han skriver! Känn flåset i nacken, Harlan Coben… Torsdag till lördag räckte den, och då tog jag ändå medvetna pauser för att ta del av det så kallade verkliga livet med allt vad det innebär av barnpassning, preparering och intag av föda, personlig hygien och socialt umgänge.
Huvudpersonen i ”Never Look Away”, David Harwood, är en väldigt typisk Barclayprotagonist. Gift småbarnsfar som bor och arbetar i samma småstad i upstate New York (ni som läst ”Too Close To Home” kommer att känna igen er geografiskt!), begåvad och rakryggad men utan vassa armbågar. En Average Joe, sympatisk i sin formlöshet och igenkänningsbarhetmen med tillräckligt mycket frågetecken kring sin person för att skapa den friktion som är nödvändig i denna genre. Som anställd vid stadens lokaltidning känner han av den ekonomiska krisen: artiklar som outsourcas till indiska företag, chefer som inte vågar lita på sina anställdas magkänsla. När han får tips om en mutskandal i samband med byggandet av ett privat fängelse i staden upptäcker han snabbt att det finns människor högt upp som inte vill att han ska fortsätta snoka. Till en början tror läsaren att den obligatoriska Barclayska twisten ska beröra det spåret, men tji får vi! Istället blir det Davids fru Jan som försvinner under ett nöjesparksbesök, och snart vänds hela hans tillvaro upp-och-ner. Polisen har inte lyckats hitta Jan på några övervakningskameror vid nöjesfältets ingång, och det finns inga som helst belägg för Davids påstående att hans fru varit deprimerad den senaste tiden. I ett försök att rentvå sig själv och ta reda på sanningen om Jans försvinnande börjar David göra egna efterforskningar, men inget av det han hittar överensstämmer med den Jan han känt och älskat i flera år. Snart tvingas han ställa frågan ingen vill tänka på: känner han verkligen personen han är gift med?
Jag upptäckte Linwood Barclay i våras genom ”No Time For Goodbye” och blev förtjust i den högoktaniga förortsskildringen. Sedan dess har jag med stor behållning läst alla hans fristående spänningsromaner; serieböckerna med Zack Walker står näst på tur. Lotta Olsson (oj vad jag gillar henne!) jämförde honom med Stephen King i DN Söndag häromsistens, och nog finns det beröringspunkter i sättet som de båda herrarna klär av den amerikanska förortsdrömmen tills den förvandlas till mardröm. Genremässigt ligger förstås redan nämnda Coben närmare, och när jag senast räknade låg de lika poängmässigt. Med ”Never Look Away” drar han iväg från sin kollega: det är rafflande och välskrivet, och eftersom läsaren hela tiden vet mer än protagonisten börjar det ila i magen över insikten om att snart, snart kommer den, den där totalknäckande insikten… Ska inte avslöja mer, men det är snyggt gjort. Faktiskt en smula rysningsframkallande. Sedan är det väl så att Barclays romaner är rätt snarlika varandra (ett problem han delar med ovan nämnda kollega), men ärligt talat, vem bryr sig så länge han fortsätter att leverera bladvändarspänning av den här rangen? Som sagt: akta ryggen, Coben!
PS. Bisarr trivia om Barclay från hans Wikipediasida: han är tydligen även författare till ett gäng humorböcker med titlar som ”Mike Harris Made Me Eat My Dog”, ”This House Is Nuts!” och ”Father Knows Zilch: A Guide for Dumbfounded Dads”. Nog för att hans böcker har vissa torrhumoristiska inslag, men jag har verkligen inte alls fått de vibbarna från honom. En man med många strängar på sin lyra, uppenbarligen.
Alla
Jag gillar också Linwood Barclay. Har läst hans tidigare på svenska. Den första Utan ett ord, tycker jag var mästerlig. Jag kunde inte sluta läsa, hade med mig den överallt. Tillslut fick jag låsa in mig i tvättstugan och läsa klart. Det är nästan tortyr när man har en spännande bok och blir avbruten hela tiden. Sånt där ”snuttläsande” kan förvandla den beskedligaste person till ett monster…jag kommer helt klart att läsa nästa bok av honom också. Jag undrar (en helt annan sak), känner du till något om boken som Colleen McCullough har skrivit som en fortsättning på Stolthet och fördom(har ju själv fantiserat om en fortsättning på denna älskade bok..) Risken är väl att man blir besviken.
Visst är det tortyr att hela tiden bli avbryten när man är mitt uppe i en beroendeframkallande roman? Som tur är har jag en familj som har vett att lämna mig ifred när jag börjar morra… :)
Inte hört något om en McCullough-fortsättning på Stolthet och fördom. Däremot läste jag Pemberley av Emma Tennant (tror jag att hon hette) för ca 10 år sedan. Inte ens i närheten av Austen, förstås, men rätt mysig läsning såsom jag minns det.
Haha, skrev min egen recension av boken igår men publicerar den först nästa vecka tror jag det blev, har så mycket på hjärtat som jag måste publicera ;) Själv var jag inte såå övertygad av just den här boken, föredrog några av de andra böckerna men kommer såklart att läsa fler bara han skriver. Du får läsa hans serieböcker först så ser jag om jag följer efter ;) Har inte läst Cobens seriebcker om Myron Bolitar heller – so many books, so little time!
Intressant – jag tyckte nog att den här var strået vassare än Fear the Worst. Tycker själva idén med boken är genuint otäck och gåshudsframkallande. Dock misstänker jag att jag om ett år eller så kommer att ha svårt att hålla isär Barclays böcker. Lite av en one trick pony är han allt.
Ska absolut hålla dig uppdaterad ang serieböckerna! Upptäckte dock till min stora förtret att jag råkat köpa den SISTA boken i serien. Så går det när man spontanshoppar utan grundlig research! Kostar dock bara 79 kr hos Adlibris, eller om det var 75 rentav. Överkomligt. Måste bara rensa ut bokhyllan först…
Några av Myron bäckerna finns dessutom ihopslagna, två i en, tror till och med tre i en (de tre första om jag inte minns fel) känns lite sorgligt lågpris á la Harlequin över det, men det är ju lite praktiskt och inte helt fel med någon billigare bok när man köper mycket.
När det gäller Barclay, så gillade jag inte alls hans första, Utan ett ord, jag tyckte anledningen till varför de lämnade hemmet var löjlig, köpa block och pennor till skolan?! Och den tiden på dygnet? (Det kändes hafsigt)
Det fanns en del jag retade mig på i den boken, men jag erkänner att spänningen ändå fanns där och kanske han lyckades få ihop det bättre i de senare?
Jag hade visserligen inga större problem med trovärdigheten – eller snarare bristen därav – i Utan ett ord/No Time For Goodbye, men tycker ändå att de efterföljande böckerna är bättre. Särskilt Too Close To Home, som nyligen kom på svenska under titeln Alltför nära. Och så denna då.
Emma: Vi verkar inte vara många men här är en till som inte riktigt föll för Barclay direkt. För höga förväntningar?
Men jag kommer nog prova någon mer av honom någon gång för som sagt, spänningen är det ju inget fel på. En riktig bladvändare.
Åh! Ska lägga till på köp-listan. Tack för tipset!
Ja, Too Close To Home var nog min favorit tror jag!
Jag gillade Lotta Olsson fram tills att hon gjorde en helt bedrövlig temasida om vampyrböcker för några veckor sen. Stoker är En Klassiker Av Högsta Kvalitet, Twilight är misogyn och bara för tonårsflickor som inte förstår bättre, Charlaine Harris är tantsnusk, Ajvide Lindqvist är bra för att vara svensk osv osv i all evighet. Förutsägbart, unket och trist – man borde väl kunna förvänta sig mer av en av Sveriges största dagstidningar?
Men okej, dags att sluta sura. ;)
Linwood Barclay låter sjukt spännande, måste kolla upp!
Oj, jag missade vampyrsidan! Tror jag måste ha varit bortrest den söndagen. Låter ju inte alls särskilt fräscht eller insiktsfullt. Jag tycker Lotta Olsson är fantastiskt duktig och läsvärd när hon skriver om deckare och barn- och ungdomsböcker, men det låter som att hon borde lämna vampyrerna därhän..?
Jag fastnade direkt för Utan ett ord som jag läste på svenska, jättespännande. Köpte sedan Too Close to Home och hade höga förväntningar, men efter en bra början tyckte jag den dippade rätt rejält. Framför allt hade jag problem med att den berättades i första person – tycker det skulle ha fortsatt som i första kapitlet där Derek skrivs i tredje person. Hur är det med Fear the Worst (som jag nu står och väger om jag ska köpa eller inte), är den bra? Och Never Look Away, i vilken person är den berättad?
Läser inte Lotta Olsson tillräckligt ofta för att kunna bedöma henne något vidare, men har ett horn i sidan till henne sedan hon totalt skrev ner och misstolkade Peter Pohls senaste bok :(
Fear the Worst är bra. Solid bladvändarspänning rakt igenom, raka rör, kanske inte på samma nivå som de två tidigare men klart läsvärd. Dock är den berättad i första person, men jag gillar det draget i romaner över huvud taget, kanske i synnerhet inom spänningslitteraturen. Never Look Away är berättad ur flera olika perspektiv.
Herregud, vad kul att man kan tycka så olika! Jag tycker att Utan ett ord var rätt så störig och fångade mig inte alls. Jag tror att jag gav den en tvåa på vårt bokmöte om den.
Tycker mycket om de Barclay jag har läst, men får ingen riktig koll på ordningen då det gäller böckerna om Zack Walker. Vilken är först?
Bad Move är först, därefter följer Bad Guys, Lone Wolf och så Stone Rain som alltså jag trodde var den första Zack Walker-boken.
Hmmm, hittade det precis på Wikipedia!
Haha, jag med – typ 30 sek före…
[...] Så här tyckte Bokhora om Never Look Away [...]
[...] Så här tyckte Bokhora om Never Look Away [...]