”No Time For Goodbye” – Linwood Barclay
En Riktigt Schysst Thriller™ tackar man ju inte nej till, och nu har jag hittat en i form av Linwood Barclays ”No Time For Goodbye”. Den innehåller allt man kan önska sig av En Riktigt Schysst Thriller™: bladvändardriv, språklig spänst och – tyvärr allt annat än en självklarhet i genren – genuin spänning. Relativt fritt från klyschor och plastiga karaktärer, dessutom. När berättelsen börjar är det tidigt 1980-tal. Fjortonåriga Cynthia vaknar upp hemma i sängen och upptäcker att hennes familj är borta. 25 år senare har de fortfarande inte dykt upp, och varken Cynthia själv eller polisen har en aning om vad som kan ha hänt med dem. Cynthia har, utåt sett, gått vidare, gift sig, skaffat barn och slagit sig till ro i närheten av barndomshemmet, men hennes närstående vet att hon fortfarande är besatt av mysteriet. Så en dag anländer ett brev…
Jag har länge letat efter ett komplement till Harlan Coben, och nu har jag hittat det i form av Linwood Barclay. Det finns flera gemensamma nämnare mellan de två författarskapen: båda rör sig i östkustens väluppfostade sovstäder och fokuserar på skuggor från det förflutna. Dessutom är båda, trots en berg-och-dalbaneaktig spänning och tydligt bladvändartänk, stadigt förankrade i det vardagliga, vilket givetvis gör det hotfulla än mer hotfullt. Spänningsmomenten i ”No Time For Goodbye” varvas med fina inblickar i vardagslivet i Connecticut (min litterära favoritstat, ju!). Jag gillar särskilt draget att låta Cynthias man Terry agera berättarjag: dels för att han är oerhört sympatisk, men genom att förskjuta berättarperspektivet till en närstående och låta honom tvivla över sin hustrus agerande skapas också frågetecken kring Cynthias bakgrund och motiv – frågetecken som ger berättelsen en extra nerv. Det faktum att Terry arbetar som engelsklärare, brinner för sitt arbete och försöker motivera en begåvad men strulig elev är förstås också sympatiskt, och Barclay lyckas knyta ihop denna till synes obetydliga bihandling till den större intrigen på ett snyggt sätt.
En Riktigt Schysst Thriller™, som sagt, varken mer eller mindre. Behovet av En Riktigt Schysst Thriller™ ska dock inte underskattas, och jag har redan börjat reka efter fler Linwood Barclay-titlar. Nästa anhalt blir en annan fristående thriller i förortsmiljö: ”Too Close To Home”. Återkommer med omdöme!
Litet PS en googling senare: ”No Time For Goodbye” finns även utgiven på svenska och heter då ”Utan ett ord”. Jag som tänkte börja köra en ”översätt Linwood Barclay till svenska!”-kampanj…
Alla
Åh, kan man inte få några Harlan Coben-tips också? Jag har varit sugen länge, men vet inte var jag ska börja.
Berätta inte för någon (Tell no one) är en bra utgångspunkt, tycker jag, men du kan egentligen börja var som helst med de fristående spänningsromanerna eftersom de är just fristående. Han har även skrivit seriedeckare om Myron Bolitar men dem kan jag tyvärr inte uttala mig om.
Berätta inte för någon är suverän! Jag läser nästan aldrig deckare eftersom jag tycker det är svårt att hitta sådana som är riktigt bra, men den är faktiskt kanon.
Myron Bolitar serien är faktiskt ännu bättre tycker jag. Det finns en humor, personlighet där som saknas i hans övriga böcker. Men här finns också spänning och hans kända tvister och vändningar. Det kan bli lite tjatigt ibland att läsa förklaringarna om hur personerna är gång på gång men så blir det ju för att man ska kunna läsa dem fristående. Men jag föreslår att läsa dem i ordning. De första böckerna är de bästa. Myron jobbar som sportagent och utreder då och då mord som involverar hans klienter på ett eller annat sätt. Det här försvinner lite i de senare böckerna och blir lite mer likt de andra han skrivit.
Väldigt rörigt inlägg nu när jag läser igenom det, men jag hoppas ni får en uppfattning i alla fall. Jag kan verkligen rekommendera hans Myron Bolitar serie.
Känner igen namnet Linwood Barclay, men kan inte komma på varför. Men det låter som en bra bok att hålla utkik efter.
Blev också helt begeistrad över den här när jag läste den och har rekommenderat den till höger och vänster på jobbet.
Absolut läsvärd, framför allt för att Terry inte är en sån toffel som de äkta männen i liknande böcker ofta kan bli….
Visst är han bra! Nästa bok på svenska kommer redan i maj:
http://www.kabusabocker.se/kommande_bocker.html
Åh, fler som upptäckt Linwood Barclay! Och i vår kommer ytterligare en titel på svenska – Allt för nära…
Jag läste ”Utan ett ord” i december, men tydligen har jag misslyckats med att blogga om den. Den var riktigt bra, men tyvärr blev jag inte helt nöjd med upplösningen.
Jag tyckte upplösningen var helt okej ändå. Draget att avsluta med ytterligare en överraskning när gåtan tycks vara löst är väl mer eller mindre standard inom genren nu för tiden, men jag kan förstå varför du har invändningar. (Gud vad svårt det är att skriva om slutet utan att avslöja för mycket!)
apropå en juste thriller,läs Leif Davidsens Paparazzi
No time for goodbye var en riktigt spännande thriller. Det gick inte att sluta läsa. Förväntningarna var stora inför nästa bok, men Too close to home är tyvärr inte lika spännande. I alla fall inte i början av boken. Efter 100 sidor hamnade den i byrån och samlade damm i ett bra tag. Men nu tror jag att jag ska ta fram den igen. Ge den ett sista försök. Fast jag kommer att bli rejält besviken om Derek inte har ett väldigt bra skäl till varför han inte vill tala om för polisen att han är vittne till hur sin bästa kompis blev mördad.
Läste boken i höstas och var inte riktigt lika begeistrad som du, Helena. Men jag dömer amerikanska deckare mycket hårdare än engelska så det är kanske lite orättvist betyg. Den var spännande, speciellt i början, och jag läser gärna hans nästa bok. Men Harlan Coben går bort, jag läste ”Berätta Inte För Någon” och den var i mina ögon en riktig dussinthriller. För schyssta engelska deckare håller jag mig till Giles Blunt (som i och för sig är kanadensare).
Jag menade ju för schyssta nordamerikanska deckare! Note to self: korrekturläs.
Linwood Barclay är faktiskt kanadensare han också (fastän hans böcker utspelar sig i USA). Och du är nog den första jag hör talas om som inte gillade ”Berätta inte för någon”. Intressant!
PS: Håller helt med om Giles Blunt, han är grym. NÄR, åh när, kommer en ny Cardinal/Delorme-deckare?
Linwood Barclay är inte dum. Ett riktigt bra Coben-alternativ är Thomas H Cooks bok Red Leaves. Som Coben fast ännu bättre. Läs den. Och Chris Mooneys Remembering Sarah är en riktigt Coben-bok.
Och Helena: en ny Cardinal-deckare kommer i höst! Crime Machine heter den. Han har skrivit ett par andra fristående böcker emellan.
Åh, LYCKA! Jag tyckte inte alls att ”No Such Creature” var lika bra som Cardinalböckerna. Ska kolla upp Thomas H Cook (heter den ”Där tvivlet gror” på svenska? I så fall har jag den i bokhyllan) och Chris Mooney!
Utan ett ord är en riktig höjdare (kom just ut i pocket.
Läste precis manuset till ”Allt för nära” (Too close to home). Även den riktigt bra, trots ett lite abrubt och hastigt slut.
Hear, hear! Giles Blunt är rejält underskattad här. Mer Giles åt läsfolket!
Ja! Äntligen fler som lyfter fram Giles Blunt! :) Schamaner, bikers, militanta separatiströrelser, snöstormar och Ridande Poliser är bara några av ingredienserna han har lagt in i böckerna och jag blev riktigt imponerad när jag hittade och läste en av hans böcker och sedan dess har det blivit flera. Harlan Coben upptäckte jag lite senare och gillar gillar där med. Har ännu inte läst något av Linwood Barclay men det kommer troligen ske :)
Till er som tycker om Barclay och Coben: läs Stuart McBride! Det är oerhört rått och mörkt med skruvad humor.
[...] Hon är absolut värd fler läsare men tills dess, läs henne på engelska om ni vill ha en En Riktigt Schysst Thriller™ , som Bokhoras Helena, skulle [...]
Efter att jag läst detta inlägg blev jag nyfiken, och har nu läst den och gillade den verkligen! Tack för tipset!