Dags för paret Ahndorils andra bok under pseudonymen Lars Kepler. Och det är först nu jag tycker att de lyckas fullt ut! ”Paganinikontraktet” är betydligt mer upptightad och spännande än deras första bok. Vi slipper flera parallella berättelser, stickspår som inte leder någonvart och bara utökar persongalleriet ytterligare, vi slipper ett forcerat slut som ska knytas ihop i ren panik. Vi får bara en tight, dramatisk deckarhistoria. Låt vara med mycket brutalt våld och en del ingredienser jag gärna hade sluppit se. Men helhetsomdömet går ändå upp på skalan om man ska sätta betyg.
”Paganinikontraktet” handlar återigen om Joona Linna, polis med säregna gåvor och metoder (får man väl ändå lov att säga). Han får konstiga dödsfall på halsen, svåra att förklara. Och på något sätt hänger det dessutom ihop att en ung flicka blir mördad på en båt ute i havet och att en äldre man tar livet av sig i sin paradvåning på Östermalm. Det blir Joonas uppdrag att reda ut varför.
Vi får också stifta bekantskap med musikens värld, och med vapenhandel i Sverige och utomlands. Boken spänner över ett brett område men jag tycker att Ahndorils får ihop det bra. Några lite onödiga passager och bifigurer, t ex den knasige TV-programledare som dyker upp i ett avsnitt och visar sig vara en bestialisk plågoande när ett par på flykt söker skydd hos honom – nej, jag blev bara full i skratt och får flashbacks till mellanstadiets uppsatsförsök, faktiskt. Men jag hittar bara ett par sådana ställen och tycker att helheltsupplevelsen blir mycket stark.
Vi börjar också se tendenser till fluff krypa in i berättelsen om Joona Linna. Det finns ett mystiskt förflutet som gör sig starkare påmint i denna bok. Och som den ladies man han är, så handlar både framtiden och det förflutna om kvinnor på olika sätt. Spännande även detta!
Ja, jag ser fram emot bok nummer tre nu, det trodde jag faktiskt inte efter att jag blivit så besviken på upplösningen i ”Hypnotisören”. Men det här är rafflande! Mycket bra sommarläs, så fort det börjar regna tycker jag ni ska dra igång.
25 kommentarer
Kanske värd att läsa ändå. Tyckte Hypnotisören var lite av ett hafsverk, med onödigt våld och som du säger väldigt många lösa trådar.
Ja, men Paganinikontraktet innehåller lite mer finstämda toner (…) och en hel del musiksnack som jag tyckte mycket om. Även om det är brutalt här också. Jag läste någonstans att det är utmärkande för svenska deckare just nu – våldet blir allt mer brutalt.
Åh jag ser fram emot att läsa den! Jag tyckte Hypnotisören var alldeles perfekt, avkopplande sommarläsning. Det är så härligt att veta att man har bra läsning framför sig! =)
Har läst gott om denna bok på flera bloggar nu. Vill läsa! Och jag gillar inte ens deckare..
Jag tyckte också om den. Gav den en fyra i betyg. Här är en länk till min recension: http://bim.blogg.se/2010/july/paganinikontraktet-av-lars-kepler-2010-.html
Intressant att du tyckte den var bra!
Jag blev inte alls imponerad av Hypnotisören och tänkte att det blir den första och sista bok jag läser av Kepplerduon. Men jag kanske får ge Paganinikontraktet en chans i alla fall!
Hmmm…verkar ju riktigt bra!
Jag vet att detta kanske inte hör hit men ändå. Läste DN:s recension idag av Nils Schwartz. (inlånad från Expressen)
Han tyckte boken var bra men kunde lite låta bli att slänga skit på andra. ”Ännu visar den internationella framgångsvågen för skandinaviska kriminalromaner inga tecken på att avta – tvärtom har Stieg Larsson-effekten skapat ett så mäktigt sug att till och med en medelmåtta som Camilla Läckberg kan surfa ut i världen på bara eftersvallet och håva in en årsinkomst på 21 miljoner”
Tröttsamt med alla surmagade kommentarer om Läckberg som för övrigt väl var storsäljare redan innan Stieg Larsson gjorde sitt segertåg.
Jag tyckte också att det var lite onödigt att kasta skit på Läckberg. Märkligt argument dessutom: precis som du påpekar tjänade hon väl mångmiljonbelopp långt innan Millenniumtrilogins världsherravälde? Att försöka koppla ihop henne med Stieg Larsson-effekten är ju rent felaktigt; hon kom före. Jaja, det verkar vara ett krav att slentrianmässigt dissa Läckberg för att få recensera deckare i DN. :)
Nu har även jag läst, klämde den i en sittning. Gillade och tyckte starkare än Hypnotisören precis som JoÖ. En riktigt bra spänningsroman.
När högen av oläst ständigt bara växer är det så skönt när det kommer böcker som man INTE måste läsa.
Hypnotisören var så ointressant att inga recensioner i världen kan få mig att läsa Paganinikontraktet. Och det är jag glad för! Livet är för kort för dåliga böcker.
Jag hade höga förväntningar på Hypnotisören och blev otroligt besviken. Jag hade helt tänkt skippa den nya, men jag får väl lite på Bokhora och ge den en chans
Det låter ju lovande. Kanske den får följa med som ljudbok på Fjällräven Classic då. Bara det är bättre inläsare än för Hypnotisören.
Sambon, som läser mycket i den genren och är ganska kräsen, håller på med den just nu och han tycker den är myyyycket bättre än Hypnotisören.
Hypnotisören var väldigt se inledningsvis och jag förvånades över det dåliga språket! Den tog sig dock rejält ungefär halvvägs och i slutändan var den en hyfsad – om än lite väl hypad – thriller/deckare.
Därför låter det bra att den nya boken ska vara tightare och bättre. :)
[…] tyckande i de recensioner jag läst. Här kan du läsa Expressens Nina Lekanders recension och här kan du läsa Bokhoras. Jag återkommer när jag läst […]
Jag håller på och läsa Paganinikontraktet via DN:s sommarföljetong, än så länge tycker jag den håller måttet. Jag var inte helt imponerad av Hypnotisören och hittills tycker jag Paganinikontraktet är bättre.
Hypnotisören liknade en maratonlöpare som tappade orken halvvägs, men Paganinikontraktet håller tempot uppe genom hela resan.
Men jag tyckte den var lite väl våldsam – som bara var överdrivet och inte behövdes för historiens skull. Men som helhet mycket bättre än Hypnotisören – och jag sträckläste den under några tågresor igår.
Dom beskriver en av huvudfigurernas utseende som liknande Sofia Lorens dito. Nu undrar man bara hur denna Sofia Loren ser ut…
Läser Paganinikontraktet som följetong i DN, och är definitivt nyfiken på hur det kommer att gå – den är nog så rafflande. Däremot finns det en del onödiga knöligheter i storyn som jag hakar upp mig på, och på sina ställen är dialogen outhärdligt styltig och liknar ett kasst svenskt filmmanus. Jag har retat upp mig på exempelvis att Joona Linna tidsbestämmer en tidpunkt för när en bild är tagen genom att låta en musikvirtuos utröna vilken fingersättning en stråkkvartett har på sina instrument och därigenom komma fram till vilket stycke som spelades när bilden togs. På så vis kan han komma fram till vilket konserttillfälle det var och således också få fram ett datum för när bilden togs. Lite för larvigt invecklat och pretentiöst för min smak.
[…] bokbloggare om ”Paganinikontraktet”: Bokhora http://www.bokhora.se/blog/recension/2010/07/paganinikontraktet-lars-kepler/B 55.603331 […]
Boken faller mig inte riktigt i smaken. Jag tycker att den är onödigt våldsam och dessutom långdragen. Tyvärr tyckte jag inte att den var särskilt spännande heller.
Dock är det en välskriven bok med ett ovanligt tight språk för att vara deckare. Boken är definitivt ett tidsfördriv men inte mycket mer.
[…] Läs recension på Bokhora här >> Köp Lars Kepler – Paganinikontraktet här >> […]
Ja, det är en sen kommentar, jag vet. Men jag håller inte på och läser Paganinikontraktet förrän nu. Två saker slår mig när jag läser denna bok: 1. Den blir sämre och sämre. 2. Det är en dum bok.
Boken är uppbyggd kring scener (hallå SF), varje kapitel kan du lätt se framför dig (som på en bioduk kanske?). Här finns superhjältar och hjältinnor samt en läskig skurk som fungerar som en enmansarmé.
Men det värsta är ändå dundertabben i manuskriptet. Den läskige skurken hade inte alls behövt camouflera sitt mord på systern på båten. Det hade räckt att slänga kroppen i havet och vips så hade du fått en helt naturlig drunkningsolycka. Förvånande att ingen annan sett denna blunder.
Kanonbok! Känns som en klockren film! Hoppas dom gör den efter Hypnotisören!! Hur som helst, Kepler vet vad dom gör!