Prosalyrik, please!

Förresten! Jag läste del 2 av Sonya Sones också, ”Vad min flickvän inte vet”. Kalas! Så kärnfullt i sin avskalade form. Jag gillade. MASSOR! Nu vill jag läsa mer prosalyrik.

Och – parantes! – jag raljerar över folk som hellre frågar vänner och främlingar om saker man lika gärna kan googla, men google har ju inte alls ert goda omdöme. Vad rekommenderar ni mig nu om jag är inne på prosalyrik? Aase Berg, förstås, men mer då?

Dela: Facebook  Twitter 
Skrivet av

Johanna Karlsson

Jag kommer från Hallsberg och arbetar som lärare i svA sedan en himla massa år. Just nu i en förberedelseklass. Dessutom jobbar jag med mest roliga saker på ett litet bokförlag. Jag tycker om kluriga formuleringar, noveller och att titta på teve-serier. Min hobby är internet. Gillar inte: diskbänksrealism.
Läs alla inlägg av
Johanna Karlsson

11 kommentarer till Prosalyrik, please!

  1. Jinx, av Margaret Wild. Fantastisk! Finns inte att köpa längre vad jag vet, men låna på biblioteket kanske?

  2. Nyutkomna ”USA klockan tre” av Niklas Schiöler tycker jag är ett utmärkt exempel på bra prosalyrik.

  3. Jag blev helt golvad av Anne Carsons ”Röd självbiografi”. Rekommenderar den varmt!

  4. Vad tusan är prosalyrik? Men iaf, jag rekommenderar Per Thörns ”Inventeringen”, vilken jag tror kan definieras som prosalyrik.

  5. Ulf Lundells nya skiva ”En öppen vinter” kommer med 300 sidor obunden prosalyrik. Dödsmedveten men oväntat självironisk är han roligare att möta än på länge, tycker DN:s Björn Wiman.

  6. Kerstin Norborgs fina ”Så fort jag går ut” och Mare Kandres ”Bebådelsen” får du inte missa. Pia Tafdrup är ju också en institution inom prosalyriken.

  7. Anne Carson förstås! Och Rut Hillarps Sindhia från 1954. Gärna Jeanette Winterson också, några av hennes romaner är tillräckligt prosalyriska.

  8. Måste också nämna Jinx av Margaret Wild! Det är en av de bästa böcker jag läst, den är så enormt underbar!

  9. Åh tack, vad bra med alla dessa tips!

  10. Men vad hände egentligen med Åsa Ericsdotter? Hon kan ju vara det bästa den genren någonsin producerats. Bör läsas kronologiskt med Oskyld, debuten alltså, som start. Dock otroligt hjärtskärande. Men det är det värt.

Kommentera