Bokhora.se

14/07 2010
16:25

Pernilla och Maria på eminenta bokfreak har varit gästläsare och gästrecenserare av min nya bok, ”Saker som aldrig händer”. De hade en chattdiskussion om den sen, så här:

”Saker som aldrig händer” är Johanna Lindbäcks fjärde bok. Den handlar om Andreas som blir sviken både av tjejen han är ihop med, Hanna, och sina kompisar. Han har precis flyttat från Luleå och sin mamma (som har fått jobb i Stockholm) till sin pappa i Björsbyn, ett litet samhälle utanför stan. Inget känns direkt bra. Granne med pappan bor Eriks familj. Erik och Andreas var alltid tillsammans förr. Nu känner de inte varandra längre. Men går det att hitta tillbaka? Till det som en gång var?

Pernilla säger:
”Saker som aldrig händer” alltså. Gillar du eller gillar du inte?

Maria säger:
Jag gillar den förkrossade känslan som Andreas upplever i och med sitt bryt från Hanna. Den kändes realistisk. Men jag har nog aldrig läst om en kille som upplevt ett relationsslut så. Uppfriskande!

Pernilla säger:
Inte jag heller. Jag gillar att Andreas, Hanna och Erik verkligen känns som på riktigt. Det är ju stora (enorma!) känslor det handlar om, men det är ändå smågrejer Lindbäck berättar med. Häftigt! De små detaljerna alltså. Till exempel alla ”Efteråt” och ”Underbart nummer 4”.

SPOILERVARNING! Pga av en kommentar om fler onödiga spoilers, ni som inte vill veta för mycket om vad som händer, hoppa ner till SLUT PÅ SPOILERS! Där är faran över.

Maria säger:
Det är väl det som gör att jag blir så sur på hur Andreas och Hanna inte bara gör slut i och med avslöjandet om Hannas otrohet. I verkligheten är inte allt svart eller vitt. Andreas vet inte vad han vill, det där kan jag verkligen känna igen mig i, när man är i Den stora krisen i ett förhållande, men samtidigt som man hatar allt som personen har gjort kan man liksom inte släppa taget.

Och i hur Andreas skäms så inför sina kompisar, fast det är de som borde skämmas (och det gör de säkert också fast inte Andreas uppever det) för att de inte berättade om Hannas otrohet.

Pernilla säger:
Sur?

Maria säger:
Jamen liksom sur. Ge upp det! vill man ju bara skrika till dem.

Pernilla säger:
Aha, okej. Men så lätt är det ju aldrig som sagt.

Maria säger:
Vad tyckte du om Erik då? Jag blev lite småkär i honom.

Pernilla säger:
Erik gillar jag verkligen! Och att han och Andreas hittar tillbaka till varandra. Det kan jag känna igen mig i. Att det man upplevt med sin bästis för många år sedan går att plocka fram igen. Även om flera år har gått och en massa saker kommit emellan.

Maria säger:
Jag tyckte att det gick förvånansvärt lätt för dem att hitta tillbaka, gjorde det inte det?

Pernilla säger:
Jo, men jag tror inte det behöver vara så svårt. Om man inte hänger upp sig på sakerna som hänt emellan då.

Maria säger:
Och Hanna, vad tyckte du om henne?

Pernilla säger:
Innan vi lämnar Erik vill jag bara säga att nästa bok gärna får handla om honom!

Maria säger:
Ja! Den hade jag velat läsa. Det hade förresten kunnat bli en bok om Hanna också.

Pernilla säger:
Absolut. Hanna får jag inget riktigt grepp om, jag upplever henne på långt håll. Men det är väl liksom det som är meningen. Så känner ju Andreas det. Han vet inte längre vem hon är.

Johanna L går (med tillstånd!) in och klipper en sak som var lite spoilig. Om ni vill läsa den kompletta texten MED spoiler så gå till bokfreak.

Pernilla säger:
Hon och Andreas verkar ha haft det så fint ihop, det gör det hela ganska sorgligt… Eller att Andreas tyckte det i alla fall.

Maria säger:
Man får ju bara det från Andreas synvinkel. Men jag tycker nog inte att de verkar ha det så fint ihop. Det är snarare en relation på nåder, att han inte är värdig henne och känner sig ovärdig henne på något sätt.

Pernilla säger:
Mm, i slutet ja. Av relationen alltså. Jobbig känsla verkligen.

Maria säger:
Jag tycker nog att det är så lite hela tiden.

Johanna L går in och klipper en sak till och därmed är det:
SLUT PÅ SPOILERS! SLUT PÅ SPOILERS! SLUT PÅ SPOILERS!

Pernilla säger:
Allt slutade mer plötsligt än jag trodde…

Maria säger:
Ja, jag blev lite besviken över det. Men samtidigt finns det ju massa att diskutera efter att man läst boken?
Jag tycker nog ändå att det här är min favvis bland Lindbäcks böcker. Mest trovärdig.

Pernilla säger:
Det tror jag! Det handlar ändå om ”vanliga” problem. Det gillar jag.
Min favorit också! Helt klart! Det känns som om hon har hittar rätt. Story, språk… Det är hon liksom.

Maria säger:
Läs den! Säger jag bara.

Pernilla säger:
Jag med!

14 kommentarer

14 kommentarer till ”Saker som aldrig händer” – Johanna Lindbäck

  1. Jag har just recenserat den också. tyckte om den liksom min snart 14-åriga son som sträckläste den..

  2. ”jag kanske är dum” x2:
    – jag hittar inte hela chatten på bokfreaks hemsida?
    – jag har läst boken, men jag fattar inte vad det är som ”aldrig” händer? kanske är för mycket spoiler att svara på det här men jag har bloggat om boken här http://smartochdryg.blogspot.com/2010/06/it-hurts-with-every-heartbeat.html och om någon kan upplysa mig om vad det är som aldrig händer – feel free!

    • De har nog inte hunnit lägga upp den än, det var jag som var snabb här.
      Vad gäller titeln så tänkte jag att man ofta när det händer hemska/jobbiga saker brister ut i ”åh nej, det här händer inte mig/varför händer det här mig?” eller liknande. Och Andreas råkar ju ut för ett par såna saker som aldrig borde hända, om han fått styra.

  3. Nu ligger den ute! Det var vi som segade oss :-D Håll tillgodo!

  4. Kanon bra bok! Hade svårt att lägga ner, ser redan fram emot nästa!
    Helt underbart med böcker om de där små detaljerna. Kommer absolut ha med mig den ut på bokpraten.

  5. Det borde vara spoiler varning på hela denna recension. Läste inte hela men det lilla jag läste förstörde faktiskt.

  6. Språkliga funderingar efter att ha läst ”Saker som aldrig händer”:
    Jag fascinerades lite av ordet ”måsta” as in ”vara tvungen att”. Hur etablerat är det? Är det norrländskt? Lindbäckskt? Gammalt? Nytt?
    Sen är det konstigt hur jag störde mig på de engelska uttrycken med tanke på att jag själv blandar svenska och engelska lite som det känns bra. Vad beror det på?

    • På fråga 1 svarar jag: Inte säker faktiskt. Jag menar, jag säger det och jag kommer från Norrbotten, men har inte full koll på om det är mitt eget påhitt. Några andra norrlänningar som använder ”att måsta”, hojta till?
      På fråga 2: Hmm, vet inte där heller, men där är jag säker på att det inte bara är jag. Vanligt med oöversatta engelska uttryck/fraser i modern svensk ungdoms idag!

  7. Hej! jätte bra bok men jag undrar vad det är för berättarperspektiv. Är det i jag form eller en allvetande berättelse eller något helt annat. (till en skoluppgift)

  8. Hej!
    Jag undrar hur du skulle beskriva Andreas och Erik i denna bok? Och vad har boken för något budskap

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida