Tårar, regn och Alzheimers
4 augusti, 2010
Börjar gråta på 07.10-bussen medan ett tröstlöst regn piskar mot fönsterrutorna. ”Still Alice” borde säljas tillsammans med pappersnäsdukar; det var länge sedan en roman rörde mig till tårar men när Alice, som femtio år gammal och mitt uppe i en lysande forskarkarriär som psykologprofessor vid Harvard drabbas av Alzheimers, håller tal på en konferens – inte i egenskap av professor, utan som patient, måste jag riktigt ta tag i mig själv för att inte börja fulböla. Det blir fjärde gången under läsningen som Lisa Genova får mig att gråta.
Ett slutgiltigt omdöme, förhoppningsvis mindre vattendränkt, kommer när jag slutat gråta.
Dela:
Alla
Har inte denna roman filmats med Joanne Woodward i huvudrollen?
Jag tror att den gjordes direkt för tv och ev bygger boken på manuset till tv-filmen.
Det är nog ”Do You Remember Love”, en TV-film från 1985, du tänker på: http://www.imdb.com/title/tt0089032/. ”Still Alice” är ett originalverk, som utkom 2009. Men uppläggeN påminner onekligen lite om varandra. Woodwards karaktär är professor i engelska och drabbas av Alzheimers. Inte omöjligt att Genova inspirerats en smula.
Det är andra gången på kort tid som jag fått höra om den här boken. Jag har just nu ett ganska stort behov av att veta mer om Alzheimers och andra demenssjukdomar då vi har en ärftlig variant i min släkt. För egen del har jag ganska många års respit innan jag behöver oroa mig, men för min mamma är det inte lika många år innan hon kommer i riskzonen. Genom att ta reda på mer bearbetar jag tidigare och framtida sorg samtidigt som det är som att klia på en sårskorpa. Jag vill ju helst att denna skitsjukdom ska hålla sig långt borta.
Jag kan också rekommendera en fin dokumentär som just nu kan ses på SVT Play: Alzheimers vals.
Sara, så fruktansvärt sorgligt för dig och din familj! Finns ju egentligen inga ord att använda, men jag tror absolut att det är sunt att bearbeta sorgen genom att skaffa sig information. Och Lisa Genova är neurokirurg med just Alzheimers och demenssjukdomar som specialintresse, så det är väldigt välresearchat… och vackert, trots det sorgliga ämnet.
så sorgligt! tänker så klart på Iris Murdoch. noterar titeln – tack!
Det är en mycket stark roman – och mycket lättillgänglig. Både jag och frun läste den och gillade den skarpt. Skildringen av hur man sakta tappar bort sig själv är mästerlig.
Åh jag älskade Still Alice när jag läste den tidigare i år. Jag var tröstlös när jag kom till slutet! Den är så skrämmande realistisk att man blir helt ifrån sig… Så fort den kommer ut på svenska i pocket ska jag skicka den till min mamma.
Har inte läst denna men en mer vetenskaplig variant är ”A Stroke of Insight” eller ”Min stroke” av Jill Bolte Taylor. Hon är hjärnforskare som drabbas av stroke och beskriver väldigt tydligt vad som faktiskt pågår inne i hjärnan när den drabbas, och även hur hon påverkades mentalt av stroken. Rekommenderas!
Det är en mycket läsvärd bok, riktigt bra skriven. Jag kände att jag verkligen kände Alices förtvivlan och förvirring och ilska, jag både förstod och upplevde. Kände med hennes familj. Den fick mig att både skratta och få ont i hjärtat. I min läsecirkel gillade faktiskt alla den, även de som brukar sky sjukdomsskildringar eller familjedraman. Den innehåller så mycket annat och har ett bra språk och krass humor.