Jag har, som ni nog förstår, läst ut ”Hypnotisören” nu och jag säger som Shania Twain: That Don’t Impress Me Much! För många historier att engagera mig i, historier som författaren (författarna) inte går djupare ner i, trådar som inte följs upp. Den medvetslöse pojken i bokens inledning, relationen mellan Erik och Simone, relationen mellan Erik och hans hypnospatienter, Maja och Erik, Joona och Disa, Eriks familj, Wailord; bortsett från den historia som Kepler väljer som huvudhistoria (inte mitt förstahandsval!) och därmed gör ett försök att knyta ihop, lämnas jag irriterande otillfredsställd.
”Hypnotisören” rekommenderas att läsas på överfulla tåg med förväntansfulla påskfirare under 2 år som ljudkuliss, men du kan ge dig själv bättre sällskap i din sköna läsfåtölj.
Jag förstår verkligen inte varför författare inte blir stoppade tidigare, redan på manusstadiet, när de kommer med historier som innehåller så här många trådar? Föredrar läsare i allmänhet more is more framför less is more? Själv har jag kommit att uppskatta hopknutna säckar och samlade trådar.
10 kommentarer
10 kommentarer till That Don’t Impress Me Much
AllaBokpodden!
2010-04-06, 13:26
Åh vad jag håller med dig. Det hade kunnat vara en intressant bok men som du säger det är för mycket trådar och löst hänger de oxå.
2010-04-06, 13:40
Historien börjar bra, men alltför löst hängande trådar och inget djup i historien gjorde att denna bok var en av de böcker som inte lämnade något avtryck (på mig).
En del böcker borde verkligen stoppas i tid men samtidigt, stoppas dessa böcker får vi inte chansen att förstå/läsa att det finns bättre böcker.
Som Alfons farmor säger; har man roligt jämt vet man ju inte vad roligt är. (Lycklige Alfons Åberg.)
Lite tråkigt ska man också ha. Eller :)
2010-04-06, 14:33
Jag var inte lika störd på antalet trådar som på bristen på djup. Författarna ville skildra något riktigt hemskt och svårt, då måste man stanna till, gå på djupet med försiktighet. Som det är nu framstår boken som mäkta sensationslysten och ”psykologin” degraderad till perverterade skrämseleffekter.
2010-04-06, 14:36
Tyckte att det märktes lite väl mycket att boken har två författare. Både lösa trådar och väldigt ojämnt språk irriterade mig under läsningen. Dåligt redigerad helt klart.
2010-04-06, 22:33
Jag hade nog inte så höga förväntningar på varken språk eller att historien skulle hänga ihop överallt. Jag tänkte att det var sträckläsningsspänning och det blev det också. Ibland kan låga förväntningar göra det till en bättre läsupplevelse.
2010-04-09, 09:50
Jag har svårt att förstå att Bonniers ger ut en så pass dålig kriminalroman. Men dom satsade hårt på marknadsföringen och det tycks ha betalat sig. Mina främsta invändningar är att våldet inte sätts in i ett sammanhang och får ingen förklaring. Men också att persongestaltningen är så dålig att jag inte bryr mig om personerna och hur det ska gå för dom. Dessutom för personerna inte reagera på vad som händer dom. En kriminalroman bör vara spännande och det är inte Hypnotisören.
2010-04-10, 13:00
Håller med samtliga föregående talare! Jag var väldigt nyfiken på boken, kunde stundtals inte lägga den ifrån mig, men irriterade mig ständigt på att personerna i boken gestaltades för dåligt och författarna skrev ut explicit vad jag som läsare skulle tänka och tycka.
2010-04-10, 17:42
[...] Uncategorized — bokslukarna @ 4:42 e m Läser idag på Bokhoras blogg att inte heller Johanna K har fallit för Hypnotisören. Som jag redan nämnt i denna blogg så gillade jag verkligen inte boken. Bland kommentarerna på [...]
2010-04-13, 08:51
Håller med! Boken gav ingenting. Lyssnade på ljudboken när jag cyklade till och från jobbet. Hade det varit i pappersformat hade jag förmodligen aldrig läst klart den..
2010-04-15, 15:56
[...] 15, 2010 av bokslukaren Läser Bokhoras inlägg That Don’t Impress Me Much (http://www.bokhora.se/blog/skonlitteratur/deckare-skonlitteratur/2010/04/that-dont-impress-me-much/) och GISSA vad jag hittar, jo en annan blogg som närapå härmar denna, i varje fall till titeln: [...]