”The Killing Place” – Tess Gerritsen
När jag går igenom listan över böcker jag läst i år (48 än så länge; 2008 hade jag hunnit läsa lika många böcker redan i maj - jag har slagit av på takten sedan tvillingarna föddes!) upptäcker jag att jag glömt att recensera Tess Gerritsens senaste Rizzoli/Isles-deckare, ”The Killing Place”, som utkom för en månad sedan. Frågan är om inte denna miss är lite symptomatisk för Gerritsens författarskap i stort. Jag har alltid väldigt kul i hennes sällskap, hon skriver spännande, drivna thrillers som är läsvärda för stunden. Någon vidare stark eftersmak lämnar hon dock inte. Vissa typer av spänningslitteratur fungerar ju precis på det här sättet: pålitlig underhållning här och nu men så fort sista sidan är läst går man glatt vidare utan att titta tillbaka, kul medan det varade, puss puss, vi ses vid nästa boksläpp. Att kalla det för ett slags litteraturens one night stand blir felaktigt, för jag läser ju troget Gerritsen bok efter bok – även om jag sällan eller aldrig reflekterar över hennes böcker mellan utgivningarna. Kanske är Gerritsen den där kompisen man går ut och dricker öl med en gång om året under den ömsesidiga, outtalade överenskommelsen om att det räcker så?
Den här gången hade jag Gerritsen i ovanligt färskt minne eftersom jag läste boken före i serien, ”Keeping the Dead”, bara någon månad innan ”The Killing Place”. Gillade, som ni kanske minns, den morbida historien om seriemördaren som förvandlade sin offer till mumier – man måste älska dessa intriger! ”The Killing Place” är inte sämre: här bjuds det på sekter, massgravar och ett upplägg som för tankarna till Dean Koontz ”Phantoms”. Maura Isles är på konferens och bestämmer sig i sista stund för att följa med en gammal kursare på en sista minuten-skidresa i Wyoming. När bilen fastnar i snön söker de skydd i byn Kingdom Come, men upptäcker snart att något inte står rätt till. Middagen är framdukad i alla (identiska) hem – men husens invånare går inte att hitta. Det är som om de rest sig upp från middagsborden och gått upp i rök… Ett par dagar senare hittar polisen en utbränd bil med resterna av fyra personer. En av dem ser ut att vara Maura Isles… Jane Rizzoli kallas till platsen för att ta reda på vad som hänt, men ingenting är vad det ser ut att vara (precis som det sig bör i Tess Gerritsen-land).
Jag läste ”The Killing Place” nonstop mellan Stockholm och Höga kusten utan att knappt titta upp. Vill du försvinna bort från den fysiska världen ett par timmar är det här ett bra val. Vill du ha något mer bestående, meningar som fastnar i dig, väl utmejslade karaktärer, God Litteratur, finns det andra författare både inom och utanför spänningsgenren som jag istället skulle rekommendera. Själv finner jag tid och plats för både läsupplevelser som stannar kvar resten av livet och adrenalinfyllda töm-och-glöm-deckare. Och bland dessa utpräglat konsumtionsartade bestsellerdeckarna är faktiskt Gerritsen ett av de vassaste namnen. Tänk en Patricia Cornwell för 00-talet. (Vi vet ju alla att Patricia Cornwell på 00-talet inte längre är Patricia Cornwell utan en blodfattig kopia, men jag ska inte tjata mer om det nu.) Generellt sett tycker jag att de anglosaxiska deckarförfattarna inom bästsäljarfåran håller en konsekvent högre standard än de svenska dito. Nesser och den nya kungliga hovleverantören undantagna. Jag har funderat en hel del på hur det kommer sig. Tuffare konkurrens? En större genremedvetenhet? (I Sverige har det ju nästan blivit en mänsklig rättighet att skriva deckare.) Kan det vara så att spänningslitteratur tas på större allvar i USA och Storbritannien och att kraven på de författare som är verksamma inom genren följaktligen blir högre? Intressant i alla fall. Jag ska fundera vidare.
PS: Tack GODE GUD för att det äntligen blir en vändning i Mauras dödsdömda förhållande med den katolske prästen! Både vi läsare och Maura har plågats tillräckligt.
PS igen: Det här är alltså den brittiska utgåvan av ”Ice Cold”. Gå inte i dubbelköpsfällan!
Alla
Intressant. Gerritsen är en av de författare som mitt engelska förlag givit mig i ‘hemläxa’ att läsa men jag hinner inte riktigt så då får det bli det näst bästa: Att läsa dina recensioner.
De är snabblästa och otroligt spännande, så du behöver bara några timmar. :) Men skönt att höra att mina reccar funkar som alternativ.
ja gud, vet inte hur många Tess Gerritsen böcker jag har nu. totalt underhållande och smått beroende! Visste du att dom börjat göra en Tv serie av hennes Rizzoli/Isles-böcker. Sett 2 avsnitt, riktigt bra! kolla in: http://en.wikipedia.org/wiki/Rizzoli_%26_Isles
Hade ingen aning om att det är TV-serie på g – kul! Var tvungen att bildgoogla skådisarna och Sasha Alexander som ska spela Maura Isles ser verkligen ut som jag föreställt mig henne… minus lite gothframtoning, men det går ju att fixa. :)
Jag har bara läst ”Gravity”. Den var rätt urspårad, men ganska spännande. Kändes lite som Robin Cook, dock. Det är inte så bra. Är hennes polisböcker bättre alltså?
Jag har bara läst hennes polisböcker, men ja, jag har fått för mig att de är väsentligt bättre än de andra (som väl är lite mer romancebetonade om jag inte helt missminner mig). Tycker hon blir bättre och bättre även om det som sagt är lite ”töm & glöm” över det hela. Testa t ex ”The Bone Garden”, som delvis utspelar sig i 1800-talets Boston!
Hej
Jättebra recenssioner men jag letar efter översatta böcker av Gerritsen. Jag har Dödens väntrum, I satans tjänst, Donator okänd, Syndaren, Dubbelgångare, Skendöd, och Blint raseri och undrar om fler finns på svenska. Tack på förhand
Hej! Jag läser dem på engelska så du har säkerligen bättre koll än jag. Tror dock att det är de titlar du nämner som finns. Översättningen verkar vara en smula eftersatt, tyvärr.
Har läst alla hennes böcker utom Bloodstream, som jag inte lyckats få tag på. Allra bäst gillade jag Body Double och The Mephisto Club. Gravity tycker jag var ganska tradig.
Ser fram emot TV-serien!
Och när du kom till Höga Kusten hoppas jag att du tittade upp, för man får inte missa hur vackert där är. #lokalpatriotism
Klart jag gjorde! Vi stannade faktiskt över natten på Höga kusten-hotellet, precis vid bron. Sagolikt vackert! Ville nästan skriva en roman som utspelar sig där.
Mmmm, mycket vackert. Och mycket passande miljö för en roman. Undrar varför ingen kommit på det förut?
Om ni gillar Gerritsen skall ni också pröva Brian Freeman som skriver på ett liknande sätt. Mycket spännande och riktiga ”pageturners” :-)
Hittade hans första Immoral (som är översatt till Syndfull på svenska) i en rea-låda i Malmö, och hade då aldrig hört talas om honom. Nu håller jag på med The Watcher, och båda två är väldigt underhållande och spännande!
Jag tänkte bara säga att jag just såg i tv tablån att kanal 9 startar en deckarserie baserad på Gerritesen böcker. En aningens sent tips för ikväll kanske, men skulle vara intressant att se hur de står sig mot böckerna.
Trevlig kväll!