There’s something about Marian (eller inte)
Vad ÄR det med Marian Keyes senaste, ”The Brightest Star in the Sky”? Tre av fem bokhoror har köpt/lånat/läst och varit allt annat än begeistrade och en fjärde (hint: den bokhora vars namn inte börjar på J…) har vid upprepade tillfällen stått och hållit i den i olika bokhandlar – men alltid ställt tillbaka. Börjar hon tappa stinget, Marian? Om så är fallet, vem kliver upp och tar hennes plats som den anglosaxiska världens mesta chicklitförfattare? Sophie Kinsella? Jane Green? (Hoppas inte.) Eller, hemska tanke, Cecilia ”adverbmissbrukaren” Ahern? Eller kommer vi istället för tronbyte se en mer drastisk förändring? Är chicklit, i sin mest basala, formulaiska form, rentav en 00-företeelse? Jag vet i alla fall att jag är redo att göra slut med virriga ”oops”-hjältinnor, deras shoppingmissbruk, ätstörningar light och astrista Mr Rights. Hellre i så fall den chicklit som Johanna L är så bra på att hitta: en mer välskriven, rapp form av chicklit där könsrollerna inte är fullt så stereotypa och humorn är mer av det syrliga slaget. Eller den chicklitavart som författare som Candace Bushnell och Plum Sykes representerar, där alla karaktärer är så alienaktigt snygga, rika och kåta att det blir sci-fi av det hela.
Allra oftast ersätter jag den traditionella chickliten med det som amerikanska bokförsäljare brukar kalla ”women’s fiction” (klimakterielitt i Helenas ordlista). Varma, mänskliga och hyfsat välskrivna skildringar av något äldre kvinnors vardag, tänk Elizabeth Berg, Sue Monk Kidd eller någon annan Oprahfavorit. Förmodligen säger det mer om var jag befinner mig i livet än om chicklitens framtid, men jag tycker ändå det är intressant att fundera kring.
Hur tror ni att framtidens kvinnoorienterade underhållningslitteratur kommer att se ut? Och hur blir det med Marian - kommer hon att skriva den där sista boken om systrarna Walsh (Helen, den yngsta och kanske galnaste av syrrorna, kräver en egen bok, tycker ni inte?) och resa sig upp i sista sekunden, eller blir det tronskifte?
Alla
Saving Grace av Ciara Geraghty tyckte jag var bra och ny chicklit. Vad Marian håller på med vet jag däremot inte.
Bra med chicklittips, det var länge sedan jag läste chicklit nu men behovet kommer och går – och när det dyker upp är det skönt att ha lite tips att utgå ifrån. :)
Läste i gårdagens Expressen att Marian tydligen är inne i en väldigt djup depression just nu. Hon har lagt ut en nyårshälsning till sina läsare på hemsidan där hon berättar öppet om hur dåligt hon mår. Det kan säkert vara en bidragande orsak (om hon nu varit deprimerad länge, jag vet att hon kämpat med både depression och missbruk tidigare). Jättetrist att läsa. Jag har alltid gillat att Marians böcker har ett mörkare stråk än väldigt många andra chicklitromaner, men det verkar ha sitt pris…
Länk till Marians nyårsbrev: http://www.mariankeyes.com/Newsletter/January-2010?forumboardid=8&forumtopicid=8
Håller helt med ang. The brightest… Även This charming man var klart under vanlig standard. Börjat kännas (ännu mer?) mallat än tidigare. Hör tyvärr till dem som aldrig fastnat för någon annan chicklit än MK, så för min del blir det nog enbart deckare framöver. It was short but sweet!
”där alla karaktärer är så alienaktigt snygga, rika och kåta att det blir sci-fi av det hela”. Haha, fantastiskt citat!
Måste dock tillägga att Bushnell ju faktiskt är relativt svart för att vara chick-lit. Hennes magnum opus (i min mening) Trading Up är ju inte direkt en munter historia …
Det jag och en kompis precis diskuterade var också vart alla nya förmågor är? Detta med anledning av vad som verkar vara en sjukt dålig chick-litt-film: http://matsstrandberg.blogg.se/2010/january/fruktansvart-roliga-sagningar-av-sarah-jessic.html#comment
Hugh Grant – han var ju kung i genren -94. Det är 15 år sedan! Finns det inga nya som kan komma och ta över? Samma sak med Marian Keyes (älskar Lucy Sullivan, Rachel’s Holiday och Anybody out there), hon var bäst – för 10 år sedan. Men måste den som var bäst fortsätta att var bäst? Finns det ingen nu levande chick-lit-författare i vardande som är runt 30? Jag vet inte hur gammal t ex Jane Green är, men jag läste ändå hennes böcker när jag var runt 16 år, dvs år 2000, och vad jag läst på senare år så är hon lika dålig nu som då.
Och vad är anledningen till att den enda nya rom com-hjältinnan på senare år verkar vara Katherine Heigl? Är det Hillary Duff som kommer därefter? Varför vill inte typ Scarlett Johansson eller Keira Knightley eller Natalie Portman vara med i några rom coms?
Åh, jag håller med! Katherine Heigl är verkligen så trist så att klockorna stannar! Utmärkt exempel på en tv-skådis som inte klarar av att bära upp stora duken.
Jag gillar Amy Adams i Enchanted (barnfilm säger vissa, struntprat säger jag, hehe)! Håller tummarna för henne! (hon har ju bredd också om man tittar på de roller hon har gjort)
PS – Scarlett har varit med i en romcom. Tyvärr tror jag att den är rätt kass.
http://www.imdb.com/title/tt1001508/
Jamen, visst känns det som om både chicklit och rom coms (filmens motsvarighet) gått på tomgång ett tag nu? Synd att ingen verkar ta genren på allvar tycker jag, som älskar välgjorda rom coms såväl som välskriven och rolig chicklit.
Jag var ett hängivet Marian fan, men tycker precis som ni att det har varit alltför mallat på sistone. På min tron står nu Lesley Loko högst. Hon skriver helt underbara böcker med lite mer substans i, som tyvärr förlaget Norstedts missade helt när de försökte lansera henne med titlarna ”Lycksökare” och ”Rivalerna”. Nej, det är inte så banalt som det låter, och ja – man blir fångad från första sidan till sista. Alla hennes tre böcker är fantastiskt bra, men börja med Sundowners och läs dem på engelska så kan jag lova en underbar chicklitläsupplevelse!
Vad är chicklit egentligen? Att det är en tjej som skriver om tjejer? Det som Johanna L läst – icke-stereotypa könsroller, syrlig humor, välskrivet, rappt – vad är det som gör att det kategoriseras in där?
Well, det är förstås alltid svårt att genrebestämma, men en författare som Jane Fallon (en av JoLs favoriter) marknadsförs väldigt tydligt som chicklit, tycker jag. Omslag, baksidestext, målgruppen (kvinnor 30+), allt känns väldigt chicklittigt. Sedan är det lättsmält underhållningslitteratur med fokus på relationer. Bara för att det är rappt, välskrivet, roligt med finess osv behöver det ju inte diskvalificera sig som chicklit. Jag tycker verkligen inte att chicklit behöver vara ett skällsord.
Nej, klart att det inte behöver vara ett skällsord. Å andra sidan ligger det väl något i att när chicklit är välskriven och finessrik måste det påpekas; det är inte en grundförutsättning (inte för att det är en grundförutsättning för någon genre, gudbevars). Jag läser inte själv speciellt mycket chicklit, när jag har läst blir jag så sjukt irriterad, men det är intressant vad som marknadsförs som det. Jag köper din definition om omslag, baksidetext, målgrupp och lättsmält underhållning, men undrar om några av de mer ‘välskrivna’ lika gärna skulle kunna grupperas som något annat?
Åh, jag hoppas verkligen att chicklitgenren var mer än bara en 00talföreteelse. Jag gillar ändå genren, även om man verkligen får öva sig i konsten att läsa av en boks kvalitet redan i bokhandeln. Jag har en punktlista som måste uppfyllas för att boken ska vara värd att kolla in. Marians senaste har ju varit orosmoln, när chicklitfundamentet vacklar.., men förhoppningsvis väntar hon med den sista systern Walsh tills hon mår bättre.
Saving Grace av Ciara Geraghty som boktoka nämner är verkligen värd att kolla närmare på!
Vad som däremot inte är värt att kolla närmare på är utvecklingen i chickflickslådan. Huvaligen vad mycket som inte ska ses!
Vad roligt att få medhåll! Saving Grace är verklinge bra chicklit tycker jag. Däremot har jag förstått att man ska undvika uppföljaren Becoming Scarlett. Kanske det vanliga andraboksproblemet?
Håller med om Ahern. Hon är hemsk. ”Babbeldrottningen” av Meg Cabot som jag läste ut i somras likaså.
Chicklit för mig är lättsam feelgood litteratur om kvinnor mellan ca 25-40. Det gör inget om det är förutsägbart så länge det är roligt på vägen, har intressanta karaktärer som Marian är så bra på och bra dialog. Men det är verkligen omöjligt att hitta nuförtiden. Det är inte så i andra genrer. Jag läser kanske ut två-tre chicklit per år, vilket inte är mycket, så kan väl inte ha blivit övermätt på genren redan. Var är alla Marian-wannabes? Eller så ska Marian inte klassas som chicklit ens för många brukar säga att det är den enda chicklit de gillar och avskyr resten?
Om man ska ta romcoms så blev jag positivt överraskad av ”The proposal” som var förutsägbar på alla sätt, men det var iaf roligt på vägen.
Om någon vill ha tips, så tipsade Marian om Cathy Kellys ”Lessons in heartbreak” i ett av sina nyhetsbrev. Har den stående i bokhyllan men har fortfarande inte läst den själv.
När man måste börja använda olika typsnitt som berättargrepp – och ett av dem är COMIC SANS av alla gräsligheter – så kanske man behöver en paus…
Men hon har väl skrivit nyligen om att hon är gravt deprimerad, så det kanske inte är så konstigt om hon har problem med kreativiteten.
Ja hu, Comic sans-typsnittet som berättargrepp i This Charming Man var GRÄSLIGT. Tror att det bästa för Marian vore att ta en längre paus från skrivandet, men jag kan tänka mig att hennes förläggare ligger på henne om att ge ut så mycket som möjligt… oavsett kvaliteten eller hur hon egentligen mår.
Tycker det är riktigt sorgligt att läsa Keyes böcker numera, de första Walsh-böckerna har jag sträckläst mer än en gång och skrattat högt, de senare (är det någon där, en underbar man) får jag dock tvinga mig igenom, hoppas verkligen hon rycker upp sig och skriver en kick-assbok om Helen :-) annars tror jag dock hon gjort sitt på tronen…