Iallafall om man ska tro den här artikeln om utvecklingen i USA. Från att det mest varit skolbibliotekarier och lärare (utöver själva ungdomarna alltså) som läste ungdomsböcker/Young Adult så har nu gruppen utökats och innehåller vuxna som inte alls har en ”riktig anledning”.
Enligt artikeln kan vi tacka tex Stephenie Meyer för det. (Ständigt denna Meyer!) Twilight är som bekant inte bara en ungdomssuccé utan har vandrat upp i åldrarna, och även gett möjligheter för fler YA-författare att upptäckas av äldre läsare.
Jag gillar det! Läser ju väldigt mycket ungdoms själv, och inte bara för att jag jobbar som lärare utan för att jag vill. Tycker YA ofta är mer rakt på med mindre onödig utfyllnad, men med alla bra kvaliteter kvar.
Trendiga vuxna läser ungdomsböcker
Föregående inlägg
25 kommentarer
Jag läser en hel del ungdomsböcker, men för mig är det ett genregrej. Jag gillar fantasy och liknande och det finns så mycket bra sådant för barn och ungdomar. ”Vanlig” ungdomslitteratur läser jag inte särskilt mycket av, även om det slinker med någon gång ibland.
Är det kanske de vuxna som blir barnsligare (barn som inte växer upp helt) eller som först nu tillåts visa att de tycker om ungdomsböcker, data-och tv-spel osv? Eller är det så att utbudet inte var så stort förut och att allt sånt faktiskt då inte intresserade äldre, vuxna?
/Jonna
Jag hoppas på utbudsteorin :) Känner mig inte så barnslig på det sättet, så det måste vara något annat som gör att just jag uppskattar ungdoms, menar jag.
Men det kan säkert vara så att fler fortsätter spela tex video/tevespel upp i åldrarna = överbrygger ungdoms/vuxen, och det kan väl spilla över på litteratur.
Jag läser också främst fantasy när det gäller ungdomsböcker. Personligen kan jag tycka att ungdomsböcker flyter på snabbare, vilket gör det lite mer underhållande.
Eller så är det helt enkelt den sjunkande läskunnigheten och avtagande koncentrationsförmågan vi har att ”tacka” för detta …
Oh no…!
Borde inte Harry Potter vara en troligare anledning än Twilight?
Läser gärna ungdomsböcker emellanåt och håller med om att de är mer ”rakt på”. Det bästa är att de ofta beskriver något slags utveckling, vilket långt ifrån alla vuxenböcker gör.
Jag läser mycket ungdomsböker (eller cross over/youg adult, vad man nu väljer att kalla det) i och med mitt arbete som skolbibliotekarie. Det finns så mycket som är bra! Väldigt många av de titlar jag läser njuter jag av även som ’vuxen läsare’. Jag glömmer av att jag läser boken för att ha med den på något bokprat. Jag hoppas också (och tror) på utbudsteorin!
Sedan finns det så klart en del mindre bra…
Ett problem det där, tycker jag, att vissa titlar hamnar på ungdom, dit alltför få vuxna hittar. Om man ska prata bibliotek…
Nu är jag pessimisten i gruppen, men jag tror inte enbart det är något positivt. Många lärare jag träffar läser ungdoms, vilket är jättebra när de jobbar med tonåringar. Men de läser inget annat längre, annat än möjligen Stieg Larsson. De läser sällan något med lite mer motståndskraft och komplexitet. Något som kräver lite mer interaktion och koncentration av läsaren.Tidsbrist, trötthet, mediekonkurens m.m.Jag tror att för att lyfta sina elevers läsnivå måste man både hålla sig ajour med ungdomsutgivningen OCH ständigt utmana sin egen läsarkompetens.
Åh, i den bästa av världar så hoppas man ju på lärare som orkar blanda både bra ungdoms och bra vuxen – och det mittemellan. Utopia kanske?
Jo. Förmodligen. Men jag tycker er gamla läsmodskampanj är bra att dra till med ibland.
Självklart är det bra när man som lärare (eller bibliotekarie, eller vem som helst för den delen) utmanar sig själv som läsare. Jag är inte alls av den uppfattningen att lärare och/eller bibliotekarier enbart läser ”lättare” eller ”enklare” litteratur för att de inte orkar läsa någonting annat. Tvärtom! Jag tycker att mina kollegor, och jag själv läser oerhört mycket och blandad litteratur. Det ena behöver inte utesluta det andra.
Sedan är det oerhört viktigt att man faktiskt läser bra ungdomslitteratur om man ska förmedla litteratur till just undgdomar. Att faktiskt läsa det man talar om, annars går det så mycket sämre att få någon annan att läsa, så klart!
Nu när jag pluggar är ungdomsböcker nästan det enda jag klarar av att läsa. Plus någon sporadisk kärleksroman och snabblästa böcker som Klings BT-vinnare.
”Presidentens hustru” och ”Garp och hans värld” står i bokhyllan men riskerar att återvända olästa till biblioteket.
Tacksam att bokprata om för ungdomar är
serien som på danska heter Når snerlen blomstrer
d v s ZAPPA med fortsättningar av Bjarne Reuter.
En annan författare som det alltid blir många lån när man bokpratar om hennes bästa böcker är
Gillian Cross.
Jag längar efter den dag då blivande bibliotekarier i utbildningen får diskutera litteratursamtal/barnböcker/ungdomsböcker/genrer
Men problemet är att allt fler läslata lärare (och en del bibliotekarier) inte läser så mycket annat än Läckbergsliknande böcker (som inte bjuder läsmotstånd).
Jag önskar att man skulle arbeta mycket mer med de bästa bilderböckerna på högstadiet/gymnasiet (t ex har ju Maurice Sendak skrivit fler mångfasetterade/samtalsnspirerande böcker än ”Vildingarnas land”.)
De lärare som jag träffar – de är ändå rätt många – som själva läser bilderböcker och ungdomsböcker (av typ Ardelius, Kieri, Chambers) och gillar att diskutera liv och litteratur med ungdomar får väldigt många läsintresserade i sina klassrum.
Och tvärtom ——-
Ja, säkert bra tips, Lena, men om du läser inlägget ovan så ser du att vinkeln den här gången inte riktigt var på vad ungdomarna ska läsa / tips för dem, utan om att ungdomsböcker nått ut till fler vuxna.
Det är mycket vanligt att mödrar och deras tonårsdöttrar läser samma böcker och känner en gemenskap i detta. Tidigare handlade det ofta om mycket lättlästa böcker av typ ”Grottbjörnens folk” eller ”Inte utan min dotter”,
Numera handlar det rätt ofta om ungdoms-fantasy eller ungdoms-reality (uHc ,uHce på biblioteken).
Ofta tipsar man varandra mellan generationerna om sådana böcker som får mycket reklam och som ”alla” känner till – men jag har också alltmer fått uppleva att vuxna (genom sina ungdomar som i sin tur ofta fått lästips av alerta och kunniga bibliotekarier/lärare) också kunnat bli mer avancerade läsare genom att inte fastna i till exempel Läckberg-läsning, utan våga sig på att läsa mer avancerade böcker som till exempel de här ungdomsböckerna:
”Fallet” , ”Dn utvalde”, Maj Darlin” , ”Medan mamma sover”, ”Rumble Fish”, ”I en gåtfull spegel”, ”Bullet”.
Haha jag är snart 20år och älskar fortfarande ungdomsböcker mer än vuxna. De känns lättare att ta till sig på något sätt, viserligen tycker jag att den kärlek speglas på ett väldigt klyschigt sätt men jag föredrar spännande ungdomsböcker, favoriten bland svenska författare är nog i alla fall Magnus Nordin.
Jag tror som med allt annat att det naturligtvis finns (många) olika grupper.
Dels de som nästan aldrig läser annars, men som hakar på Harry Potter eller Twilight för att nyfikenheten tar överhanden och för att dessa böcker är fenomen som de vill ta del. Men framför allt för att de kanske känner att de är en läsutmaning de faktiskt kan klara av trots att de är ovana. Ja, jag skriver läsutmaning, för alla vuxna läser faktiskt inte Jelinek baklänges till lördagsfrukosten. Och någonstans får man ju börja om man inte gillar att läsa normalt sett. I de fallen tror jag att det är Twilight eller inget. (Eller jag är faktiskt övertygad om det.)
Sedan finns det också sådana som jag. Jag älskar att läsa ALLT och låter inte hot om att folk ska tro att jag inte klarar av annat än ungdomslitteratur hindra mig från att läsa den. Jag är trygg i min läsning och läser inte för prestige utan för att jag alltid har läst just så, en blandning av allt jag tycker verkar givande att läsa.
Det är väl annars det som har varit problemet när det kommer till vuxna och ungdomslitteratur. Tänk om någon skulle se dig! De kunde ju tro att det var det enda du klarade av!!! *fasa*
Och sedan finns det förstås tusen andra anledningar däremellan, men de får ni tänka ut själva.
För nu har jag inte tid att förklara saker för er längre. Min bebis vill läsa ”BÄÄÄÄ”! :-)
Tycker det är intressant med Twilight-fenomenet som landar så väl i den re-romantiska trenden där sex mellan unga blir allt mer tabubelagt. Jag tänker på de oerhörda satsningar som religiösa samfund i USA gör på att få unga att avlägga ett kyskhetslöfte om att inte ha sex innan de gifter sig. I mina svenska öron låter det mycket viktorianskt. Visst finns det många fördelar med att på detta sätt undvika sjukdomar och tonårsgraviditeter – men jag befarar att det ger en fet backlash vad gäller synen på sex och vi vet alla vem det syns på när spelreglerna inte följts. Så visst är de farliga vampyrerna fascinerande men inte alls lika roliga om man ser symboliskt på dem.
Jag vill också läsa ungdomsböcker! Jag började för ett par år sedan med ”I morgon när kriget kom” serien och sedan har jag inte kunnat sluta. Jag har hittat den ultimata underhållningen. Och ja, jag tror att det är trendigt, för om man gör något och tror att man är ensam om det så visar det sig oftast att alla andra gör samma sak.
När jag ”bokpratar”, föreläser eller skriver för en vuxen publik om ”böcker som brinner” så handlar det lika ofta om ungdomsböcker som om andra romaner.
Ungdomsböckerna, som jag berättar om, väcker alltid stort intresse. (Så var det till exempel när jag häromdagen föreläste på Senioruniversitetet.)
I min nya bok ”Godhet. I litteraturen och i livet”- definitivt för vuxna – berättar jag bland annat om två av mina favoritböcker, ungdomsböcker.
Joce Carol Oates: ”Stor i käften” och Janne Teller ”Intet”.
Men varför verkar det som om en del som skriver här tycker att ungdomslitteratur inte har samma kvalitet som vuxenböcker? Det är väl ändå en riktig fördom. Finns väl vuxenböcker som är tunna soppor och ungdomsböcker som är komplexa och fullödiga. Rekommenderar exempelvis John Green, Philip Pullman och Sinya Hartnett. Och självklart Harry Potter för berättarglädjen!
Om du syftar på min kommentar vill jag påpeka att jag verkligen inte tycker att vuxenlitt per definition är av högre kvalité än ungdoms, eller att man som vuxen inte bör läsa ungdomslitt. Om man har ett jobb där man möter unga som läsare MÅSTE man läsa ungdoms och har man glädje av det på sin fritid är väl det bara bra. Det jag menar är att vuxna som arbetar med ungas läsutveckling själva måste kunna svinga sig mellan olika läsarter för att vara goda läsarförebilder. Läsarkompetensen måste ständigt underhållas både med tuggmotstånd och mer lättflytande texter.