XL och XXS

Med anledning av Norges nationaldag, så vill jag ju såklart också dra mitt strå till stacken.
Den senaste norska jag läste var faktiskt översatt till svenska, och väldigt väldigt liten. Ni ser bilden, den rosa där i nedre högra hörnet. ”Øyafestivalen” av Linn Strømsborg. Hon är en jag följer på twitter och när jag såg att den skulle komma ut översatt här i landet ville jag ju läsa. Gick till Punkt Medis för att låna. Letade, hittade inte, frågade i infodisken. Den killen bara ”ja, det är inte så konstigt att du missade” och så kom han fram med denna pixi-bok!! Jag trodde att ”Øyafestivalen” skulle vara en fullstor roman, men det är en novell som släpps som en sk boksingel (ett koncept som bla norska förlaget Flamme kör med). Jag vet inte om alla kommande boksinglar från Lindqvist Publishing kommer att vara så här små, men det är lite trevligt. 48 sidor lång. Efter den är klar har en tidigare läsare klistrat in en rosa post-it lapp: ”Fint. Nu vill jag ha sommar och festival. Dans, musik, kärlek och alkohol.” Jag instämmer! Trots att jag i teorin inte alls är en festivaltyp.
Grejen med just ”Øyafestivalen” är att det är en fortsättning på romanen ”Roskilde” som kom före. I Sverige har man bara ändrat om i utgivningsordningen. Linn Strømsborg skrev först en roman om några norskar som åker till den danska festivalen och sen kom den lilla uppföljaren som utspelar sig ett år senare på musikfestivalen i Oslo. Måste ju läsa ”Roskilde” också efter detta!
(Tyvärr hittar jag inga länkar till böckerna hos förlaget. Seriöst. Skriver vi 2010, eller?)

En annan med norsk bakgrund i något tidigare släktled är amerikanen Reif Larsen och hans bok är motsatt pixiformat, nämligen rätt stor. Jag började på ”Valda verk av T.S Spivet” för länge sen, och gillade starten. Problemet är just storleken. Om man ska släpa med den som pendlarläsning, njaa, lite knepigt. Av den anledningen har den blivit liggande. Det är liksom en hemmaläsningsbok. Men, å andra sidan, starten var bra, och alla illustrationer och fotnoter som är orsaken till att den är så stor är intressanta. Och snygga. Får kanske bara öka på min väskstorlek?

(”Presidentens hustru”-pocketen är enbart med för att visa storlekarna. Ja, och för att den är bra också, givetvis. Kan aldrig påpekas för mycket.)

Nu går vi och viftar med lite flaggor och äter is och dricker brus! Alla som har en bunad byter om före, okej? Ska det va, så ska det va.