bitterfittan

Bitterfittan med familjeglasögonen på

När jag senast läste ”Bitterfittan” var jag barnlös singel. Det är alltså dags att läsa om den med de nya glasögon jag har på mig nu, som gift mor till en elvamånaders.

Det började i morse med att jag fingrade på Svelands nya ”Att springa”, som stått oläst i bokhyllan ett tag. Men insåg att jag nog behöver ”Bitterfittan” mer nu, innehållsmässigt, än vad jag behöver sexuella övergrepp. Så, det är tågresa till Göteborg och det är jämställdhet på agendan. Och, i min vanliga anda – kluvenheten – en stickning med rosa garn som så småningom ska bli ett överkast till min son (följ projektet på Twitter under hashtaggen #twitstick och joina! Vi är några som kör). Men man ska kanske inte behöva välja tänker jag. En feministisk bitterfitta bör väl kunna sticka en liten filt om andan faller på.

Dela: Facebook  Twitter 
Skrivet av

Johanna Ögren

Jag är född och uppvuxen i Tornedalen men bor i Stockholm sedan många år. Jag älskar biografier, allra mest musikerbiografier, men är inte alls förtjust i skräck. Jag förutom bokhora så driver jag flera stora bloggar och har startat tidningen Gadgette - en tekniktidning för kvinnor.
Twitter: @jossibaloo
Läs alla inlägg av
Johanna Ögren

4 kommentarer till Bitterfittan med familjeglasögonen på

  1. Kanske en ny etikett: Bitterstickare? Eller på slutresultatet: bitterfilt?

  2. Du kanske kan sticka dig en offerkofta? Sådana brukar ju vi feminister påstås använda flitigt:)

  3. Man får väl göra precis det man vill! Sticka eller meka med bilar…huvudsaken man är nöjd och glad över livet, känner att man har frihet och inte får press på sig hur man ska bete sig,det kan man ju få både från patriarkatet och från feministiskt håll…Nä, jag försöker leva mitt liv precis som jag vill, huvudsaken man visar omtanke och empati gentemot andra. Men en liten filt borde man få sticka utan att bli påhoppad:)

    • Anna: Jag håller både med och inte! För om det ska bli förändring och om vi ska komma någonvart, så måste vi kanske göra uppoffringar och göra saker vi kanske inte helst av allt vill. Det är samma sak med t ex rosa klänningar på flickor och synen på barnkläder. Man måste börja med att förändra det som man själv kan påverka. Och kanske är det viktigare att Tage ser mig meka med bilar än att sticka rosa filtar. För att han ska få se att mammor och pappor kan göra samma saker och det inte är något konstigt. Oavsett om jag tycker det är roligare att sticka än att meka med bilar. Det är min övertygelse att vi måste göra uppoffringar om vi ska komma någonvart, inte bara göra det som är roligast och bekvämast. även om jag tycker att man borde få sticka en liten filt i lugn och ro :-)

Kommentera