”Mannen som älskade Yngve”, bok och film. Läst? Sett? Om inte, gör det gärna.
”Jag reser ensam” är bok 3 i serien om Jarle Klepp, en fristående uppföljare. (2:an heter ”Kompani Orheim”, ej översatt från norska, och jag minns inte om jag läste klart, var inte så begeistrad i den.) Jarle är 25 nu, och han pluggar litteratur i Bergen. Han håller på att skriva en avhandling om Proust och det att huvudpersonens namn i ”På spaning efter den tid som flytt” aldrig avslöjas, men däremot alla andras namn. Jajamensan. Det akademiska går bra för Jarle. Livet i sig är rätt bra. Han är ihop med en 6 år äldre kvinna och hon är lyckad feminist och snygg. Allt pekar i rätt riktning för honom.
Sen kommer ett brev med ett chockartat innehåll. Jarle ombeds lämna blodprov för att säkerställa att han är pappa till en flicka född för 7 år sen. Mamman är ett onenightstand han aldrig träffat sen dess. Efter det visar sig att han är pappa så kommer ett nytt chockbrev där flickans mamma (en snabbköpskassörska!) ber honom ta hand om barnet en vecka då hon ska resa bort. Herregud! Men Jarle säger motvilligt ja, och det blir en mycket omtumlande vecka då han träffar sin dotter första gången. Charlotte Isabel Hansen. Han vet i förväg att hon gillar messmör och frallor, och att dansa. Det är allt.

”Jag reser ensam” har det typiska Gilla böcker-soundet. Underhållande, varmt och ärligt. De ger ju ut Jonathan Tropper också, en av mina favoriter, och riktigt dit når väl inte Tore Renberg, men han är en bit på vägen. Väver snyggt in Jarles studier och klassresa och hur Proust-avhandlingen ena dagen ter sig fulländad för att nästa dag vara komplett löjlig. Sitta och grotta in sig i det. Är det ett arbete?! Hur har han kunnat tro det?
Hans förhållande till sin mamma och sina vänner. Hans syn på Charlotte Isabels mamma, och allt han trodde han visste. Dvs, kanske inte ett skit. Så det blir inte en sentimental Tony Parsons-roman om att hips vips bli pappa, utan det handlar mer om hur allt man hittills valt och tänkt ställs på sin spets pga en sjuårig tjej som gillar messmör och fralla. Och Spice Girls. Och prinsessan Diana. (Han hämtar nämligen dottern på flyget samma dag som begravningen.)
Det är trevligt. Och det låter väl som ett väldigt ljummet och menlöst omdöme, men jag menar inte så, utan trevligt på ett underhållande, smart sätt. Man bryr sig om Jarle. Han är så skitnödigt pretto ibland, och ändå så… Ja, det är ju det här med klassresor. Trillar dit varje gång.

Bonusinfo: Bergen! Där Jarle pluggar. Vackra, vackra Bergen. Och vet ni vem som mer har pluggat där och blev kompis med Tore Renberg under tiden? Knausgård. De jobbade ihop på studentradion. Tore Renberg disputerade på… Proust.

Bonusinfo 2: om jag minns rätt så har han sagt att han ska fortsätta skriva om Jarle Klepp hela sitt liv. Ett projekt.

Johanna Lindbäck