”Kvinnan i rummet” – Jussi Adler-Olsen

Jag blev nyfiken på Jussi Adler-Olsen efter allt ståhej med att det först var den tredje boken i serien som skulle komma ut i Sverige och han blev sur och förlaget drog tillbaka den och fick snabbt som tusan ut del ett istället. Också nyfiken för att han skulle vara så bra så jag beställde del ett, ”Kvinnan i rummet”. Läste den i måndags i solen. Blev missnöjd. Det är ju bara en total standardeckare utan några som helst finesser? Allt är precis som det brukar. Om man är på humör för det kanske det funkar, men jag hade rätt trist ända fram till upplösningen i sista femtedelen.

I korthet så går det ut på att Köpenhamnspolisen Carl Mørck är jobbig och störig och hans chefer tar snabbt chansen att låta honom bli chef över en ny enhet som ska kolla igenom olösta gamla, slumrande fall. Han ska först vara helt ensam där men får igenom krav på en vaktmästare/assistent/chaufför och det blir den mycket arbetsvillige och ambitiöse Assad.

Deras första fall blir en ung, kvinnlig politiker som försvann spårlöst på en färja för några år sen. Ingen kropp hittades i vattnet trots intensivt letande, inga ”anledningar” fanns för henne att försvinna.

Det de inte vet är att kvinnan lever men hålls inlåst i ett rum. Vi som läsar får följa hennes tillvaro där samtidigt som Carl och Assad kämpar på.

Det blev rätt snabb skumläsning för mig fram tills upplösningen som sagt. Varken språk eller karaktärer kunde ändra på det. Varför har Adler-Olsen fått så bra kritik? Intrigen med en inlåst kvinna liknar Hans Koppels ”Kommer aldrig mer igen” och jag tycker Adler-Olsens deckare känns precis som den. Habil, men.

Dela: Facebook  Twitter 
Skrivet av

Johanna Lindbäck

Jag kommer från Luleå men har bott i Stockholm sen 1999. Förutom att läsa massa böcker så skriver jag ungdomsböcker själv också (på Rabén&Sjögren). Du kan läsa mer om mitt skrivande och allt sånt här. Sen är jag även lärare i svenska och engelska på en gymnasieskola i Nacka utanför Stockholm.
Läs alla inlägg av
Johanna Lindbäck

5 kommentarer till ”Kvinnan i rummet” – Jussi Adler-Olsen

  1. Men har han verkligen fått ”bra kritik”? Att förlagen vill blåsa upp sina författare och skapa uppmärksamhet är ju inte samma sak som bra kritik!

  2. Jag läste böckerna i fel ordning pga utgivningen, men nu när jag läst alla tre måste jag säga att han är sammantaget jäkligt bra. Ettan är sådär precis som Johanna tycker, tvåan mer raffinerad och trean suverän! MEN om jag börjat med ettan hade jag nog inte fått mersmak. Så kan det också bli…

  3. [...] Johanna L på Bokhora har läst, men förstod inte hypen. Cecilia var [...]

  4. Johanna !Jag delar din uppfattning om boken! Bra Böcker delade ut den gratis på flygplatsen i Halmstad för någon vecka sedan. Jag förstår nu varför! Epitet ”Dussindeckare” är en bra sammanfattning av hela boken. Det som störde mig mest var de typiska schablonmässiga beskrivningarna av huvudpersonerna. Den återfinns hos så många deckarförfattare idag vilket gör den tråkig för den inbitna deckarläsaren!

Kommentera