Det allra bästa tycker jag är att hitta den där nya lovande skönlitterära rösten, oavsett om den är svensk eller utländsk. Det är en underbar känsla att få arbeta med riktigt bra texter och göra dem tillgängliga för många. Det härligt att få uppleva att en författare som jag trott på mycket verkligen når ut stort. Att boken säljer. Då flyger jag av lycka.

Det är en otrolig känsla att som bokförläggare få uppleva att allt är möjligt, att de oskrivna böckerna och deras författare bara lurar runt hörnet, att de finns där och bara väntar på att upptäckas.

Det gör vi på alla olika tänkbara sätt. Genom att följa svenska och utländska skribenter, genom att läsa alla sorts tidningar och följa media, genom att resa, besöka bokmässor, ha ständig kontakt med utländska förlag, litterära agenter, och inte minst våra egna svenska och utländska författare som tipsar om andra författare. Genom att vara vaken i största allmänhet.

Och så måste vi läsa och läsa och läsa. Samtidigt som man alltid känner att man borde hunnit läsa mer.

Det är stimulerande och roligt, men man känner sig ständigt otillräcklig.

Det finns många. Både svenska och utländska. Bland de utländska kan jag nämna David Grossman eller Joyce Carol Oates.

Och här i Sverige? Astrid Lindgren hade varit otroligt häftligt att få vara förläggare till.

Inte så mycket som jag har lust med.

Tack och lov har jag hittat till ljudböcker (både svenska och utländska) och då kan jag läsa medan jag promenerar, lagar mat, städar garderoben eller kör bil. Med en god bok i örat är ingenting tråkigt längre. Underbart.

Men jag längtar ständigt efter mera fri, långsam, njutbar läsning utan brådska.

Ingen aning.

Svår fråga. Jag många starka läsupplevelser jag minns. Allt beroende på var i livet jag befunnit mig.

Marcel Proust var en stor upptäckt för mig när jag var i tjugo års åldern. Lev Tolstoj med sin ”Anna Karenina” och ”Krig och fred”  var oförglömliga läsupplevelser då jag minns jag blev helt autistisk för omgivningen i flera veckor. Emile Zola var också en stor upptäckt. Minns att jag läste allt han skrivit ett svep – mest på jakt efter kärlekshistorierna. Mycket senare läste jag om, för att upptäcka den samhällskritiske Zola.

Och så Fjodor Dostojevskij med sitt deckarhöjdare till ”Brott och straff”. Den var ett otroligt spännande att läsa.

Men det är inte bara den s k världslitteraturen som varit viktig läsning. Jag minns till exempel Georges Simenon, Graham Green och  John le Carré som spännande och lustfylld läsning under vissa perioder av mitt liv.

Och så minns jag min intensiva Ernest Hemingway period. Kunde inte slita mig från hans knappa, precis prosa. Slukade allt under några månader vid tjugoårsåldern.

En annan viktig läsning som vuxen var en bok av en okänd schweizisk jurist och författare, Peter Noll. Han skrev en enda bok vad jag vet och den bär jag ständigt med mig i bakhuvudet. Den heter ”Den utmätta tiden”. Vi gav ut den och upptäckte att det var många med mig som tyckte att den var oerhörd viktig. Den handlar om Peter Nolls sista månader vid livet som cancersjuk. Jag tycker att han lyckats förmedla en livsviktig visdom till oss alla som är friska. Vi ser till att den alltid finns tillgänglig i pocket.

Och så mötet med Astrid Lindgren lever jag med alltjämt. Det är nämligen så att merparten av hennes böcker upptäckte jag när jag blev mamma och högläste för mina barn. Jag växte upp i Polen och där fanns ytterst få böcker av översatta av henne. Jag har nog bara läst Pippi Långstrump som liten och jag inte påminna mig  att boken gjort något intryck större intryck på mig då. Men som vuxen lärde jag mig älska alla hennes böcker.

Det fanns många fina barnboksförfattare i Polen. De flesta av dem har aldrig nått svensk publik. En av dem var Julian Tuwim, en annan var Jan Brzechwa. Fantastiska sagoberättare, poeter och rimmakare av samma dignitet som Lennart Helsing eller Barbro Lindgren  här i Sverige. Sedan minns jag nästan inga ungdomsböcker. Det blev vuxen skönlitteratur med en gång.

Om jag ska använda några få ord så är det helt enkelt ett sätt att förstå sig själv och andra bättre. Ett sätt att distansera sig från sitt eget liv, att se det med andra ögon.

Läsandet innebär att vi glömmer oss själva ett tag och att vi lever oss in i ett annat liv, i en annan människa, i en annan värld. En stor rikedom som bara böcker kan skänka oss eftersom de bilder vi skapar i våra huvuden är helt unika för varje individ. Som Bodil Malmsten säger: varje läsning som lika unik som ett fingeravtryck.

Jag tycker att det är helt magiskt. Vi läser alltså för att vi är ensamma, för att vi är dödliga. Och läsandet är ett sällskap för oss, ett sällskap som inte tar någon annans plats och som inget annat kan ersätta.