Måndagsmöte: Jan Gradvall

Den här veckan är det skribenten Jan Gradvall som svarar på måndagsmötesfrågor. Man kan läsa hans texter på flera ställen; DI Weekend, Expressen Kultur, Café, Scanorma, Icon, Ica-Kuriren och ibland för Sydsvenskans och Dagens Nyheters kulturdelar. Han har varit med och gjort flera kokböcker, och håller på med en brutalt försenad bok om Kent, bandet, men försöker tänka som Sami, Kent-gitarristen, sagt: ”Det är färdigt när det är färdigt”.
Själv läser jag honom mest på twitter (och blir där länkad vidare till andra texter). Jag är lite besatt av twitter. Nidbilden av det är väl att folk bara skriver ”sitter på tbanan” eller liknande som ingen annan bryr sig om, men i såna fall har man inte jobbat tillräckligt mycket på sin twitterlista. Jag hittar massa bra texter och skribenter där. Prova!

Vad läser du just nu?

Har ständigt en kraftig obalans mellan böcker jag köper och böcker jag verkligen läser. Men teorin om att man därmed inbillar sig själv att man köper sig extra liv,– jag tror den teorin stämmer. Alla de timmar man har framför sig. Så jag har två svajande högar på nattduksbordet med förhoppningsvis bra liv som väntar. De flesta böcker jag hinner läsa är såna jag skriver om. Läsande blir mycket research eller jakt på uppslag.
Läste nyligen ”The lost art of walking” som jag gillade mycket. Skrev om den här.
Jag läser också mer journalistik än prosa. En artikel i The New Yorker kan ge mig mer än en roman.
Men vad det gäller läsning enbart för min egen skull jag vill så snart som möjligt börja på Torbjörn Flygts ”Outsider”.

Jag gillar ju som sagt twitter väldigt mycket. Hur använder du det? Har det förändrat dina läsvanor eller din läsning i allmänhet något?

Jag använder twitter på två sätt tror jag. Som ensam frilansare, utan arbetskamrater, har jag det som mitt fikarum eller min rökruta. Det finns alltid folk där som gör en sällskap. Folk som ofta vet mer om något än jag själv.
Men vad jag framförallt använder twitter till är informationskanal och kommunikationsmedel. Väldigt många tips på läsning får jag idag via twitter. Merparten av de jag följer är tidningar som lägger ut länkar på artiklar. Får tips om fantastiska reportage och författarintervjuer.

Du har sagt att du älskar New York, och förra året hade jag stor behållning av dina tweets när du fastnat där några dagar extra pga askmolnet. Säg några bra NY-romaner?

Det var faktiskt när jag blev vulkanstrandad i New York som jag började twittra på allvar. JD Salingers ”Räddaren i nöden” tänker inte så många på som en New York-roman, men det är den. Köpte den ganska nyligen på engelska, hade bara läst den på svenska, och blev chockad över hur modernt språket känns. Precis som Camus i ”Främlingen” skriver han nervigt och rått.
En annan fantastisk New York-roman är ”Clockers” av Richard Price.
Men nu när jag försöker tänka på just New York-romaner märker jag hur filmer om New York och reportage om New York flyter ihop för mig.
Efter att jag åkte till New York första gången, 24 år gammal, har jag åkt tillbaka varje år.

Jag älskar att höra författare prata om sina böcker och hur de jobbar, men jag läser i princip aldrig biografier eller självbiografier. Du skriver mycket om musik, tycker du om att läsa biografier om artister? Finns det någon biografi som inte är skriven än som du skulle läsa på stört?

Jag läser sjukt mycket om musik och om hur musiker jobbat med vissa album. Det är lite som valium för mig. När jag egentligen borde läsa en roman läser jag i stället ännu en artikel i gubbtidningar som Mojo eller Uncut om en inspelning i Memphis 1967.
Men, det är sant, antalet biografier om musiker, av musiker, som verkligen är bra är lätt räknade.
Den bästa boken om Beatles är Ian MacDonalds ”Revolution in the head” där han analyserar samtliga deras låtar.
Att Patti Smiths ”Just kids” – som kan vara den bästa bok jag läst på 2000-talet – är så bra beror ju på att den egentligen inte alls är en musikerbiografi, utan en bok som fokuserar på hennes vänskap med Robert Mapplethorpe. Det är ramen, resten spiller in.
Alla väntar förstås på Morrisseys självbiografi.

Det är september och snart höst på riktigt, men i helgen har det känts somrigt här i Stockholm. Vad var din bästa sommarläsning i år?

Fick slutligen tid att läsa ”Min kamp 1″. Semestrar är enda tiden då jag har tid att läsa 3-4 timmar om dagen. En bok blir så mycket bättre om man läser på det sättet. Knäckt av Knausgård.
Läste också Caitlin Morans ”How to be a woman”, en av smartaste och roligaste böcker jag någosin läst. Jag skrev en DI Weekend-krönika om den här.

Vilken bok ser du fram emot i höst? Varför?

I första hand ser jag fram emot att läsa Knausgård 2, annars Knausgård 3.