Varje gång jag ska läsa något i stil med den här romanen, ”Time of my life”, så tänker jag ungefär ”det kommer ju säkert att vara ganska ytligt och så, men…”. Men. Som i guilty pleasure bara för att jag vet att det inte är tex Mara Lee, som jag läser just nu. Eller Aleksander Hemon. Eller andra så kallade fina. För underhållningslitteratur för kvinnor och skriven av kvinnor, det är väl bara typ… ytlig läs och släng-chicklitt?
Svar: nej! Det upptäcker jag ju varje gång. Och jag fattar inte varför jag ändå fortsätter att nedvärdera genren för mig själv. Det är ett helt idiotiskt beteende. Böckerna är inte ytliga, inte bubbliga, inte bara en simpel tråkig och förutsägbar jakt på mr Right. Och det är humor på riktigt – till skillnad mot sånt man fattar ska vara skämt, men inte är det. Och det är lättillgängligt skrivet men för den skull inte alls fördummande. Se där, där gjorde jag ju just en hel lista byggd på kvaliteter som inte är så högt värderade. Men det är som att det sitter en måttstock som inte går att rubba i mitt huvud. Trots att jag hävdar att jag inte bryr mig om vad folk läser, om det är fint eller fult och bäst blir det väl om det finns en blandning och yadayada. Trots denna åsikt så kan jag ändå inte riktigt rättfärdiga att jag gärna skulle plöja bra underhållningslitteratur dag som natt. (Och det var inte direkt reaktionen när jag läste Herta Müller eller le Clezio, om vi säger så.)
Finns det en parad för såna som mig? Typ Pride men för underhållningslitteratur. Jag behöver en grupp, ett sammanhang, lite kollektiv styrka! Vi som gillar Jonathan Tropper, Sarah Dessen, Jennifer Belle, Curtis Sittenfeld, Melissa Bank, David Sedaris. Såna. Alla vi som inte är ytliga trots det.
”Time of my life” av Allison Winn Scotch dårå. Har ni sett ”En andra chans”-filmen med Nicholas Cage? Han får chansen att komma tillbaka till sitt liv några år tidigare och har möjlighet att ändra. Så är konceptet för huvudpersonen Jillian. I nutiden, gift med Henry, de har ett litet barn. Han drar in storkovan, Jillian är uttråkad och bitter hemmafru utanför New York. I dåtiden sju år tidigare som hon hamnar i, är hon fortfarande tillsammans med förra killen Jack. Hon dimper ner bara några månader innan de gjorde slut. Hon jobbar på en reklambyrå och kommer snart att få sitt stora genombrott med en Cocacola-kampanj. Och strax därefter träffar hon Henry. Det var det som hände då iallafall, men nu… tja.
Gillade jag boken? JA. Och tusan inga ”men…” på det nu.
13 kommentarer
Får också lite dåligt samvete när jag inte läser tillräckligt ”fin” litteratur. Gillar alla författare du räknar upp och skriver upp den här på min läslista. Säg till när det är dags för parad!
Låt mig bara säga: Jag älskar den här posten, för den rör saker jag tänkt på mycket också.
Och min slutsats, efter att i perioder faktiskt hängett mig åt s k direkt tillfredsställelse, är att livet trots allt blir för sockersött om man tar bort det grovdoppade. Det är den tråkiga potatisen som får prinsesstårtan att smaka så mycket godare.
Ja, så är det för mig i alla fall. Jag behöver tuggmotstånd – också. Men det är en personlig insikt som jag inte vill göra politik av.
Ja visst behöver man tuggmotstånd! Det jag blir less på mig själv är när jag känner att tuggmotståndböckerna är de jag bör hålla mig till – dvs, läser man sånt behövs ingen blandning. Knäppt.
Jag älskar välskriven underhållningslitteratur. Det finns en hel del sådan som också är intelligent och har något att säga. Jag skulle inte orka läsa bara ”kvalitetslitteratur” – eller, då skulle jag inte läsa lika mycket som jag gör nu. Men visst, jag blir lat också, och undviker ibland sådant som verkar för ansträngande, vilket ju är synd.
Åh, det finns ju massa underhållningslitteratur som är intelligent och har saker att säga.
Vi får börja skissa på den här paraden!
beställde direkt.
Åh se där en rad med nya författare att ta mig ann. Så snart jag läst ut högen med dina böcker så klart. Just nu Saker som aldrig händer. Synd det där att jag måste göra andra saker än bara ligga och läsa dagarna i ända.
Det handlar bara om att prioritera! Skämt åsido, hoppas du gillar SSAH.
Om jag gillade den, den var precis som de andra helt underbart bra. Jag varvar dig och Katarina von Bredow just nu. Läste ut SSAH ikväll och ska börja på Tänk om det där är jag. Det är den sista av dig jag har kvar att läsa så nu hoppas jag att du släpper nytt snart.
Åh, jag älskar Curtis Sittenfeld och jag är inte ett dugg ytlig :)
Är sugen på att läsa något av Sarah Dessen efter att ha läst om henne här på bloggen.
Do it. Men ett litet varningens ord, för de flesta är hon som knark. Börjar, kan inte sluta. Fast värre kan man ju ha det.
Oj, fler tips! Sarah Dessen – måste också prova! Och apropå ytlighet, ibland (ofta) känns icke-ytliga, politiskt korrekta, böcker rätt så sökta i sin djupsinnighet. Som t ex just nu, jag är mitt i Jonathan Franzens ”Freedom”. Men jag slutade läsa för några veckor sedan, för plötsligt kändes det inte angeläget eller intressant. Det är som om man kan se hur han har tänkt ”nu ska jag skriva om…”, och så blir karaktärerna någon sorts rekvisita. Det är inte så hela tiden, men i delar av boken. Visst kommer jag läsa klart den, men jag har ingen jättelust.
Underhållningslitteratur finns här i Sverige med! Kan vara lite svårt att hitta bara. En som jag hittade för ett tag sen är Charlotte Wikhalls ”Min älskarinna från Peru” som handlar om kärlek mellan två kvinnor på västgötaslätten. Vackert och hemvävt, utan tantsnusk. Bitvis otäckt också. http://www.charlottewikhall.se