Häromveckan var jag på Dieselverkstan en sväng och hittade Anna Fredrikssons ”Sommarhuset” på snabblån. Den handlar om ett komplicerat arvsskifte. En mamma har oväntat dött och lämnat tre barn efter sig. Eva, huvudpersonen i romanen, är äldst och den som haft mest kontakt med mamman. Hon har hjälpt henne och tillbringat de flesta av sina sommarlov i mammans hus i skärgården. Eva ser det som självklart att hon ska ta över det nu, men det gör verkligen inte hennes småsyskon Anders och Maja. De meddelar snabbt att de vill sälja, och under några heta sommarveckor är de alla tre med sina familjer på plats i huset för att liksom vänta ut varandra.
En ganska snabbläst roman, men jag uppskattade intrigen och det lite ovanliga i att läsa om tre syskon och deras relation till mamman som huvudfokus. Hur syskon kanske inte alls är vänner för livet som prästen säger till Eva på begravningen, eller är de det? Alla tre är lite knepiga och svåra på sitt sätt, och allt kommer upp till ytan när de är tillsammans och nöter i ett litet hus.

Under tiden som jag läste blev jag så sugen på en omläsning av Cilla Naumanns ”Dom”. Det var sommarhuset och skärgården som gjorde det för i ”Dom” är det också massa fina minnen från just ett sånt ställe. Inklusive en annalkande tragedi. Sonjas och Olofs son Erik blir gripen och anklagad för en serie rascistiska mord, och i chocken av det här så rannsakar de sig själva. Varför har de inte fattat något, har de missat ledtrådar, vems fel är det att han gjort det? Jag kom ihåg det här med sonen från förra och första läsningen (den kom ut år 2000), men jag blev glatt förvånad över allt ”extramaterial” i form av barndomsminnen och svåra trauman och hur kärlekshistorien mellan Sonja och Olof började. Jag gillar ju Cilla Naumann, hon är en av mina inbundna författare, och det här är en typisk sån gammal goding som jag är glad att jag inte råkat låna ut och bli av med. Äger alla hennes böcker, och de står fint uppradade bredvid varandra.

Johanna Lindbäck