Sorg när finlandssvenska Papper läggs ner

En av de mysigaste tidningarna jag vet, är den finlandssvenska tidningen Papper. Första gången jag stötte på den var när vi var över till det Egentliga Finland och fikade på ett mysigt ställe i centrala Åbo förra sommaren. Då visste jag inte att jag sedan skulle komma att ha lite kontakt med chefredaktören Peppe, och att min man faktiskt skulle komma att skriva en artikel för dem (då drömde jag om att våga kontakta dem för att se om jag kunde få skriva något om litteratur). Och att jag själv faktiskt skulle vara intervjuad i ett nummer! Med anledning av att min bok kom ut tidigare i år. (nummer 4 för den som är intresserad)

Men nu vet jag, och därför (men inte bara) sörjer jag jättemycket att tidningen nu läggs ner. Jag tror det behövs sådana här satsningar på den finlandssvenska kulturen och jag är väldigt förtjust i den mix av populärkultur och finlandsnyheter som tidningen har haft.

Om man liksom jag sörjer, så kan man joina den Facebookgrupp som har skapats för alla de som kommer sakna Papper. Det gjorde nämligen jag alldeles nyss.

Och så kan man gå in på Peppes blogg och skicka en kram. Det har jag däremot inte gjort, för jag hoppas på att få krama henne personligen istället. Någon gång.