”Spelreglerna” – Jonas Karlsson
Man brukar prata om den svåra andra boken. Alltså den som man följer upp debutsucccén med. Och så är det förvisso. Men inte för mig, som läsare. För mig kan en författare många gånger växa mellan bok 1 och bok 2 och då har jag istället skyhöga förväntningar på bok 3 (ibland läser jag bok 1, bok 2 och lägger ned, det är väldigt odramatiskt).
Jonas Karlsson ”Det andra målet” var i ärlighetens namn sådär. Tyckte jag. Jag fastnade aldrig riktigt i novellerna. Sedan föll jag, som superbekant, pladask för bok 2 ”Den perfekta vännen”. Det finns så många bra noveller i den. ”Rummet” förstås, men också novellen om han som tappar bort sin kompis på en cirkus. Och den med flygplanet. Man sätter sig som i en biosalong och väntar på vad Herr Karlsson ska bjuda på, sugs in på några sekunder och saknar det när det är över.
Så var det alltså inte med ”Spelreglerna” för mig. Därför har det tagit mig en halv evighet att få tummen ur och skriva någonting om samlingen. Jo, den där novellen om fakturan med ett jättehögt belopp är rätt intressant, men litegrand nosar min hjärna omkring och tänker ”En ny ”Rummet”, eller?”. Men nej. Knappast. Jag tycker snarare att Karlsson är lite mer beräknande i novellerna i ”Spelreglerna”. Lite för vida svängar, lite för litterär. Jag gillade ju det kompromisslösa tonfallet i ”Den perfekte vännen”. Det var Karlssons novellsamling. ”Spelreglerna” är som vilken novellsamling som helst, som en studievägledning i att skriva noveller. Så korrekta, så kluriga, så välskrivna, men så… ospännande. Kvinnan på dejt, mannen som högläser; njae. Njae eller ett besviket ”åh nej” sammanfattar min känsla efter att ha läst majoriteten av novellerna. Och den här recensionen får inget lyckligt slut, för jag tänker inte skriva, men så kom den sista novellen och räddade allt. För så var det inte.
Alla
Liiiiite räddades den ju ändå av den sista novellen tycker jag. Man blir ju alltid peppad när det återvänds till detta ständiga lunchätande på Gondolen.
Kan för mitt liv inte förstå att ingen gjort en intervju med Jonas Karlsson över just en lunch på Gondolen.
I övrigt håller jag med om att Spelreglerna var tämligen ljum. Tyckte nästan att Spår i snön som Novellix gav ut var stråt vassare.
Läste någonstans också att Karlsson haft svårt att gallra bland sina noveller och har massa outgivna som inte kom med i Spelreglerna. Synd kan man tycka att valet föll på just de som kom med.
Själv har jag faktiskt bara läst Jonas Karlssons Novellix-novell från i våras, Spår i snön, och älskade den, så jag tänkte läsa hans novellsamlingar nu i och med mitt projekt kill hyllvärmare. De har trots allt väntat i hyllorna ett bra tag nu… Läs novellix-novellen om du inte gjort det än. Som en hel liten roman på 30 sidor.
Jag tycker inte om när du inte gillar böcker som jag tror att jag kommer gilla. Det brukar alldeles för ofta visa sig att du har rätt. Fast jag gillade ju verkligen ”Det andra målet”, så kanske Jonas är undantaget?
[...] är äntligen lånad, jag sätter mig vid datorn, kopplar ihop med plattan, för över den och ”Spelreglerna”. Japp, jag har verkligen tänkt mysa till det i veckan som [...]
Inledningen av boken var ljum. Denförsta novellen om skådespelaren förstod jag inte alls. MEN Fakturan tyckte jag var helt genialisk.Bokens klimax.Den gav så mycket att tänka på. Jag har lite kvar av den sista om huvudet. Den är lite ruggig. Jonas blir mer och mer lik Marie Hermansson. Inte för inte spelade han huvudrollen i mannen under trappan. Just ”Rummet” påminde väldigt mycket om den boken. han är en av mina favoriter både som skådespelare och författare just nu.
ja nu har jag läst ut boken. man kan väl se Huvudsaken som en studie i vuxenblivandet. Bland annat ratade han ölen och började gilla grovbröd och musli när det nya huvudet började ta över. Vad jag saknar i novellsamlingen är det där att samma personer återkommer i flera noveller och ser storyn från olika håll. Om ni kommer ihåg…Varför slutade Jonas med det greppet? För övrigt tycker jag nästan att han är bäst i det lite längre formatet. Exempel fakturan eller rummet.