Svensk krimi med en twist
Två svenska deckardebutanter som båda har en twist, dvs de är inte bara det vanliga med polis som löser brott och kanske har en del familjeproblem och är lite trött.
Twisten i Magnus Zaars ”Den nakne ambassdören” är att den utspelas i Afrika, i Östkongo, och att hjältinnan är en ung, svensk diplomat. Efter Diana Janses mycket intressanta ”En del av mitt hjärta lämnar jag kvar” går min intresseflagga upp så fort jag hör orden ‘diplomat’ och ‘avlägset land’.
I Thomas Eriksons ”Bländverk” är huvudpersonen en beteendevetare, en konsult som kommer in på arbetsplatser för att göra samarbete och kommunikation lättare. Som jag har sagt förut, jag gillar yrken i böcker! Det är roligt när någon har expertkunskaper och kan visa upp det (tex ”Döden på en blek häst” och ”Spådom”). Beteendevetaren råkar bli vittne till ett mord och halkar in i utredningen av det skälet. På köpet får han glänsa med alla sina bedömningsförmågor. Själv sitter jag i soffan och funderar på om jag är en grön människa kanske. Iallafall inte röd eller gul. Hoppas inte blå.
Men anyway, ”Bländverk” var hyfsad som deckare om extremt rika människor som får erbjudande om beskydd och när de inte betalar så dödas de. I en annan del av Stockholm får en frilansjournalist ett erbjudande om att skriva en biografi. Han kan inte säga nej. Det ”Bländverk” däremot lider av: för långt och utdraget slut som tyvärr blir en orgie i påhittighet. Allt ska liksom skruvas till 5 gånger innan lösningen är nådd, och jag blir less. Hade gärna fått snabbare, enklare avslut och en 75 sidor kortare bok.
”Den nakne ambassadören” har en klart långsökt brottsinledning, men sen när den kommer igång tycker jag den också är helt okej. Jag gillar Afrika-fonden mycket, och det är ett bra persongalleri. Clara Fabre som hjältinnan heter är dessutom inte bara diplomat utan även ensamstående mamma av den mer rustika sorten. Hon tar ungen under armen och åker ner till Afrika några dagar, det går nog bra.
Kan absolut tänka mig att läsa del 2 av båda dessa, för självfallet, de ska bli serier.
Alla
Bländverk lät spännande, gillade detta med beteendevetaren:)
Gillar verkligen det här med annorlunda deckare. Är så trött på det gamla vanliga ”polis som löser brott och kanske har en del familjeproblem och är lite trött.” Läste i Expressen nån gång i somras om några debutanter som verkar väldigt annorlunda. Två deckarförfattare som sitter inne (http://kvp.expressen.se/nyheter/1.2485847/trippelmordare-slapper-deckare). Verkligen dags för undre världen att beskrivas ”inifrån”, så att säga. Synd bara att boken inte kommit ut ännu. Verkar påminna lite om snabba cash men med verklighetsbaserad story.
Boken du (Frida) pratar om heter ”Män utan nåd” och författarna är Ricard Nilsson samt Pierre Larancuent. Det har stått en hel del i tidningarna och på Flashback om dessa brottslingar som nu försöker sig på en karriär som författare. Såg även en notis om dem på deckarhuset.se förra månaden. Ser faktiskt fram emot denna bok, tror att det kan bli riktigt bra med två kriminella som skriver kriminalromaner. Mer autentiskt än så får man leta efter. Sen kan man förstås diskutera de moraliska aspekterna av det hela, men det är ju bättre att de skriver böcker än begår brott.