Bokhora.se

10/10 2012
11:05

Kringelikrokar. Igår kväll läste jag Björn af Kleens reportagebok ”P.S.” och fastnade för ett rep om Martina Lowden. Blev sugen på att läsa om hennes bok ”Allt”. Jag läste den första gången sommaren 2008, på en liten semestertripp till Åland. Jag minns att jag tyckte om den, men att den var för lång. Detta sammelsurium av ord – jag orkade inte riktigt 600 sidor av sådant.

Nå, nu stod den precis bakom mig i bokhyllan visste jag, pocketen är vit, således i den vita raden, jag sträckte ut handen och fångade den. Började.

2003. Hm. Det här var ju mest strunt, liksom bara en massa ”vackra ord” på det där andlösa Elsa Billgrenaktiga sättet. Nej, det här tycker jag inte om.

Kanske var Martina Lowden lite för ung 2003, jag hoppar framåt i boken. 2004. Nej, jag vet inte. Svärmiskt om och med vänner. Bedyra vänskap. Vackra ord igen.

Sammelsurium – jag tycker om sammelsurium. Jag tycker ofta att sammelsurium är bland det bästa (och svåraste) att läsa. Fast just inte det här. Just inte unga flickor och månar och stjärnor och lycka och olycka.

Jag bläddrar vidare, kommer det aldrig texter, passager, att tycka om och kanske vila i?

Nej. Det gjorde inte det, inte ens där mot slutet när texterna blir längre och mer sammanhållna och en röd tråd skymtas.

Jag tror att det är så att någon av oss inte åldrats väl, men jag är osäker på vem av oss det är, jag eller ”Allt”.  Det jag däremot vet är att jag verkligen tycker om Martina Lowdens knivskarpa litteraturartiklar och radioinslag. De är en fröjd att läsa och lyssna till på grund av kloka tankar, tankesprång jag verkligen avundas henne, och ett fantastiskt språk. Att läsa Martina när hon analyserar litteratur är att bli klokare för vart ord, nästan.

Men ”Allt”. Nej. Nej nej.

 

7 kommentarer

7 kommentarer till Allt håller inte för tidens tand

  1. jag förstod aldrig Allt. den fick mig bara att känna mig dum. Ändå ville jag läsa ut den. den fascinerade mig helt enkelt. Egentligen tycker jag inte den var jobbig att läsa, men som sagt jag förstod den inte. Idén med dagbok var annars inte så tokig och jag hade rätt höga förväntningar på boken.Jag vet inte om jag var för gammal (60-talist).

  2. Jag avskydde ”Allt”. Alltså verkligen avskydde, tycker den är fruktansvärt dålig och förvånades över hur hyllad den blev när den kom ut. Gillar dock precis som du Martina Lowden annars, men ”Allt” är verkligen oerhört överskattad (och jag är född 1991, så jag antar att jag är i den tilltänkta målgruppen)

  3. Jag tyckte att det var en lysande bok, däremot så uppskattar jag inte de åsikter som Martina Lowden visar sig ha i boken Allt, men det är en annan sak.

  4. Håller helt med dig Johanna Ö. Inte ens första gången jag läste orkade jag med alla orden för det – som jag tyckte – rätt klena innehållet. Fick mig också att fundera. Kul att en ung tjej hajpas (för det blev hon ju av de högprofilerade kritikerna). Men vad är det som gör att något hamnar i tryck och hajpas? Hur många procent originalitet, ordmassor, trendkänslighet, kontakter etc behövs?

  5. Allt är en sådan där sval bok som exluderar mig som läsare, gör sig svår, vägrar släppa in, hatar’t!

  6. Jag har för mig att jag tyckte att den kändes som blogginläggen och chattdiskussionerna jag och min bästa vän hade cirka 1998.

  7. Jag tyckte inte att den var bra övht. Många ord liksom .

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida