Jag älskar, precis som Johanna L, Karolina Ramqvists nya bok. Romankaraktären Saga börjar gymnasiet hösten ’91. Själv började jag hösten ’93. Dock skiljer det sig enbart några månader mellan oss i ålder. Saga bor på Söder i Stockholm, jag bodde utanför Arvika i Värmland. Hon blir utslängd av ägarinnan på Hannas, jag av ägarinnan på Palladium. Hon har Pauline, jag hade Malin. Saga läser feministiska klassiker, själv skrämde jag livet ur mina klasskamrater med en uppsats om en utopisk kvinnorepublik… Att prenumerera på Slitz för att det var en musiktidning.  Att man kämpade för ett Nej till EU och undrade om det verkligen fanns några man kände som röstade ja.

Det här är mitt nittiotal och ändå inte. Men det är en bok med så mycket igenkänning att jag blir lite ledsen att det finns så få sådana böcker skrivna av kvinnor. De flesta böcker jag känt liknande inför har varit skrivna av män och det har varit de unga männens värld inte de unga kvinnornas. Jag är om möjligt faktiskt än mer förtjust i den här romanen än i ”Flickvännen”. Längtar redan efter nästa bok.

Missa inte mitt måndagsmöte med Karolina Ramqvist här.

Jessica Björkäng