Bokhora.se

27/11 2012
8:53

Jag var ganska kritisk till ”Högre än alla himlar” när den kom år 2010. Uppföljaren ”Blå koral” är tyvärr inte ett dugg bättre än föregångaren. Det är samma inledande adjektivfyllda dravel – i brist på bättre ord – som försätter mig i sådan oerhört dålig stämning direkt, och sedan fortsätter den tugga på i exakt samma stil som sin föregångare.

Vi har det här överklasskompisgänget under 2000-talets första årtionde. Nu har man hunnit till the year of the tsunami. Givetvis är det någon i det här gänget som drabbas extra hårt av tsunamin. Förlorar familj, övriga i gruppen förlorar en kär vän.

Delvis återkommer den här vännen till de överlevande och kvarvarande, i bokform. Nämligen en gömd (superfånigt gömd) dagbok där hela kompisgänget beskrivs i inte så särskilt smickrande ordalag. Alla får varsin kopia av dagboken att läsa. Jag tycker att det är ett svek! Ett svek mot en som är avliden. Man gör inte så.

Men oavsett. Jag håller samma mot Louise Boije af Gennäs nu som då: Den stolpiga dialogen, de onödigt många tidsmarkörerna som dessutom inte ens fogas in särskilt trovärdigt. Sedan 2010 då första boken kom har TV-serien ”Newsroom” hunnit sändas en första säsong och den utspelar sig visserligen inte 10 år bakåt i tiden, men väl just år 2010. Här finns lite research att hämta för författaren inför den tredje delen. Hur man speglar dåtid på ett trovärdigt sätt, hur tidsmarkörer skickligt smälter in i bakgrund och handling.

Och det faktiskt väldigt konstiga kompisgänget. De går verkligen runt och beter sig som vore de med i en film. Och den här skildringen av hur en av dem får en religiös upplevelse under orkanen Gudrun. Get me outta here! Jag klarade nästan inte av att läsa vidare. Hur hen ska gå runt och ”förkunna ordet” sedan pga överlevde orkanen?

På plussidan sist: personen Victor som då var i händelsernas centrum under tsunamin. Också klart mest intressant även denna gång. Just den där balansgången han klarar av. Att vara ett svin samtidigt som han är så trevlig och charmig.  Han är litet grundare, möjligtvis, men fortfarande den klart mest intressanta av alla medverkande. Det finns så många sådana! Jag träffar dem ofta själv. Tyvärr har också jag en tendens att låta dem komma undan med sitt manschauvinistiska griseri på grund av den där förbannade charmen. Vill se mer av mekaniken bakom!

Nåväl. ”Blå koral” är helt enkelt inte särskilt bra. Det kanske ni förstod redan?

11 kommentarer

11 kommentarer till ”Blå koral” – Louise Boije af Gennäs

  1. Jag kan bara hålla med. Så måånga jävla ord , fixade inte heller den religösa upplevelsen .Var tvungen att bläddra förbi :(

  2. Oscar Zettergren

    So what att det är en lite väl målande beskrivningar? Det finns ingen annan författare just nu som lyckas blanda reella händelser tillsammans med djupgående relation och personskildringar.

  3. Håller inte alls med! Tyckte boken var väldigt bra, längesedan jag läste en bok som berörde mig så mycket. Väldigt sorgligt att läsa om tsunamin, samtidigt väldigt bra skrivet. Älskar att det är så mycket beskrivningar i boken, miljöer osv. Superbra bok! Läs den!

  4. Eller hur Lisa! Gillade boken mycket och saknade Sanna och Saga som om de vore några jag känner på riktigt. LÄS BOKEN!!

  5. Förstår absolut inte denna recension. Jag har precis gråtit mig genom bokens sista kapitel som på ett oerhört initierat och äkta sätt skildrar en vuxen dotters vaka vid sin svårt sjuka pappas dödsbädd. Och det var verkligen inte det enda kapitlet som öppnade tårkanalerna. Att tvingas följa med en av huvudpersonernas sökande efter sina älskade i Khao Lak var otroligt gripande. Att sedan inse hur chocken förblindat honom gjorde ju dubbelt ont.

    Många ord, ja. Krystade tidsmarkörer och dialoger? Ja, några gånger. Men i det stora hela stör det mig inte när känslorna griper tag i mig och kastar in mig i en historia som i slutänden berättar ännu mer än orden i sig.

    Ser redan fram emot nästa del. Grattis till dig som inte påbörjat serien än. Du har en härlig läsupplevelse framför dig om du bara vågar ge dig hän.

  6. Jag älskade att läsa båda böckerna och längtar efter den tredje. Längesen jag läste någon bok som grep tag i mig så fullständigt som ”Blå koral” gjorde.

  7. Dessa bocker ar INTE bra alls. Jag tyckte ratt bra om ”Stjarnor utan svindel” som kanes ganska tat, komponerad. Dessa tva som namns har ar babbliga, krystade och fram for allt sa skriver Louise B som om dessa manniskor ar URSPECIELLA, nar de enbart framstar som hycklande och oakta. Dialogen mellan de osannolika kompisarna ar onaturlig och klumpig och det ar for tydligt var forfattarens sympatier ligger. Man blir trott pa deras problem, som trots att de ar allmangiltiga, blir sa oerhort krypande med tanke pa alla pengar de har, alla sommarland i Falsterbo, alla bostadsratter pa Kungsholmsstrand. Visst, vi VET att det finns massor med sadana har manniskor, men varfor maste de beskrivas som streckgubbar? Kanske for att sadana manniskor AR det, men det gor ig enbart illa-berord. Sager inte att man man maste alska en boks personer, inte alls, det finns massor med bocker vars personer ar ganska vidriga, men som anda skapar en kansla av sympati. Dessa krystade och egoistiska manniskor gor det INTE. Sa fanigt att sta och bola vid Anna Lindhs blomstehog nae man annars aldrig bytt sig! Victor-karaktaren ar for all del, som en tidigare recensent skrev, en smula mer nyanserad. samtidigt ar han en kopia av t.ex Lukas i ”Stjarnor utan svindel”. Tycker det kanns trist att Louise B ateranvander sina karakterer utan att gora nagonting mer. Fram for allt dialogen ar nast intill korkad och man blir ledsen att det ar sadana har manniskor (det ar ju hur tydligt som helst att hon anvander vanner och bekanta som forlagor aven om hon sa klart balndar uppkaraktarer) som har ”ledande” positioner i samhallet…

  8. Britt Gustafsson

    2013-02-16
    Har precis läst ”Blå koral” som i mitt tycke var en enorm läsupplevelse. Väldigt stark som griper tag i mig. Jag fullkomligt slukade bägge böckerna och längtar nu till den tredje.
    Lyckliga Du som ännu inte läst den.

  9. […] och det blir tydligt att tidsmarkörernas varande är viktigare än de naturliga dialogerna.  Johanna Ö på Bokhora håller med mig, men i kommentarerna framgår det att alla definitivt inte tycker som […]

  10. […] som läst och tyckt är Erica Treijs på Svenska dagbladet, Johanna Ögren på Bokhora, Pocketlover, Boken är tankens barn och […]

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida