Mitt livs tredje ekonomibok blir ”Den stora bankhärvan” av Carolina Neurath. De två tidigare handlade om boo.com, Ernst Malmstens egen och sen han den mer diskreta finanskillen, Gunnar Lindstedts. JoÖ har också en soft spot för det företaget.
Den gemensamma nämnaren mellan dessa två och storyn om HQ Bank som ”Den stora bankhärvan” handlar om är att det var flådigt och ett överdåd utåt, och sen dålig koll inåt på vad som egentligen hände och hur. Min paroll när det gäller det ytterst sparsmakade urvalet av facklitteratur om ekonomi är tydligen ”ska det va, så ska det va”. Simpla småföretag med liten omsättning och okarismatiska personer i ledningen göre sig icke besvär.
Jag gav bort den här i julklapp när den precis kommit ut och fått fin kritik, och hade en baktanke att jag själv ville läsa. (Såklart!) Hann aldrig komma så långt då, men nu finns den i pocket.
För att vara en person som är ytterst medelmåttig på ekonomiska termer och begrepp (optioner känns fortfarande lika abstrakt som jymden måste jag erkänna) så hänger jag väl med hyfsat i Neuraths skildring av hur HQ Bank kunde gå omkull. Däremot tycker jag det blir lite för kliniskt i stort. Det är siffror och utredningar och konsekvenser, men det där helhetsgreppet, och människorna? Det här kan i och för sig bero på att boken är skriven så tätt inpå allt som hände, och en del av de involverade har inte alls, eller bara knappt, haft lust att medverka och bli intervjuade. Är man en människa som hängde med i nyheterna när detta pågick, och om man var intresserad av det då, tror jag det är en bra redogörelse. Om man som jag sladdar in från sidan och vars enda förkunskap om Mats Qviberg är att han på något sätt är släkt med Anette Qviberg som var (är?) gift med Dolph Lundgren, då blir det väl torrt och ekonomiskt. Jamen, vad hände då? Vems fel var det? Hur gick det för dem? Vad gör de nu? Allt det där! Man får självklart lite grann av vad som hände sen, men dramaturgiskt hade jag velat ha mycket mer en början och ett slut. Mindre optioner, mer människor. Mer känslor! Som sagt, jag läser inte mycket ekonomi…
Hur ÄR Mats Qviberg släkt med Anette förresten?
5 kommentarer till ”Den stora bankhärvan” – Carolina Neurath
AllaBokpodden!
2012-08-06, 13:34
Mats Qviberg är inte släkt med Annette. Däremot är Grete Qviberg moster till Annette, och här berättar Grete Q att hon inte är släkt med Mats.
(Nu känner jag mig som värsta skvallertidningsreportern – eller förresten inte, de brukar inte vara så bra på att researcha.)
2012-08-06, 15:10
Jag skrev ju om den när jag köpte den på rean tidigare i år: http://bokhora.se/2012/skynda-fynda-pa-rean/ och har lite annan blick pga det ju varit min värld.
2012-08-07, 21:10
När du känner för ekonomi, särskilt nationalekonomi, nästa gång läs gärna Katrine Kielos Det enda könet. KK skriver så lekande lätt om komplicerade saker. Till detta fordras brains. Hon ser på den ekonomiska världen ur ett annat perspektiv än lärarna på Handelshögskolan.
2012-08-09, 08:59
Dessa böcker är inteekonomiböcker, de är memoarer och biografier. Om du vill läsa ekonomi finns det en hel uppsjö samhällsekonomiska böcker, inte minst med tema finanskris, därmerparten också är lättillgängliga. Elmbrants Europas stålbad, Stiglitz två senaste böcker – för att nämna ett par. Sedan beror ju mycket på vad man är intresserad av och lite vien övertygelse man har.
2012-08-12, 14:42
Jenny, vilka böcker menar du skulle vara memoarer och biografier? F ö kan biografier innehålla en hel del ekonomi som t ex Assar Lindbäcks kommande memoarer lär göra. Det mesta hänger ju ihop på ett eller annat sätt och korsande av genregränser kan vara väl så intressant. Betr Det enda könet är det ingen memoar eller biografi. Lättläst skrivet och ser den ekonomiska världen ur ett annat perspektiv än det gängse.