”En hemlig vän” – Katarina Genar

Med mina treor läser jag ”En hemlig vän” av Katarina Genar. Jag har lånat den från Cirkulationsbiblioteket, lite på vinst och förlust. Såhär i efterhand måste jag säga att det nog var en vinst. Vi har inte kommit så himla långt i vår läsegrupp, men jag läste i förväg på pendeltåget idag.Därför kommer jag eventuellt att bli kölhalad i morgon.

Boken handlar om Henrietta, som har flyttat från landet till stan. I det här fallet verkar stan ändå vara ett mindre samhälle eller eventuellt en förort, för så himla många stadsmarkörer bjuder inte boken på. Som om det spelade någon roll, alltså.Pappan har lämnat familjen eftersom han har blivit kär i en annan. Henrietta är väldigt besviken på honom och svarar inte när han ringer, vilket han gör varje dag. Mamman bara jobbar.

På gården där Henrietta bor finns en gungställning som Henrietta har blivit varnad för. Där ser Henrietta ibland om kvällarna en liten flicka som gungar och hoppar högt, högt, högt från gungorna. Dessutom har Henrietta en lite mystisk granne, en äldre man som bjuder på napoleonbakelser och vars sällskap Henrietta gärna befinner sig i. Och som tredje ingrediensen i den här lite spöklika kapitelboken finns en ”hemlig vän” som skriver lappar till Henrietta.

”En hemlig vän” är en fin bok som är riktigt spännande på sina ställen och jag skulle kunna tänka mig att läsa den högt för en andraklass eller gruppläsa med tredjeklassare (det där är ju lite individuellt dock – på förlagets hemsida rekommenderas den för 9-12 år – men det är ni nog med på). Boken har som ett jättelångt intro, där karaktärerna och mysteriet presenteras och därefter ett ganska kort slut. Det tycker jag är synd. Med tanke på att inledningen får ta så lång tid och plats tycker jag att det är synd att upplösningen bara rasslas förbi. Jag tycker om grannarna i huset. Jag skulle gärna vilja veta mer om dem (jag tror dock att jag får veta allt jag måste veta). Jag vet inte om mina unga läsegruppskompisar kommer att ha samma invändningar mot bokens snabba slut, som jag har. Det ska bli spännande att se vad de tänker om mysteriet, den gungande flickan och den hemliga vännen.

 

 

Dela: Facebook  Twitter 
Skrivet av

Johanna Karlsson

Jag kommer från Hallsberg och arbetar som lärare i svA sedan en himla massa år. Just nu i en förberedelseklass. Dessutom jobbar jag med mest roliga saker på ett litet bokförlag. Jag tycker om kluriga formuleringar, noveller och att titta på teve-serier. Min hobby är internet. Gillar inte: diskbänksrealism.
Läs alla inlägg av
Johanna Karlsson

4 kommentarer till ”En hemlig vän” – Katarina Genar

  1. Vad roligt att ni recenserar barnböcker ibland på Bokhora. För visst är barn- och ungdomsböcker faktiskt också ”riktig” litteratur!

  2. Åh vad kul att ni läser den! Jag har själv läst (och gillade mycket, särskilt stämningen, men kan absolut hålla med dig om att det blev lite kort och rumphugget mot slutet) och har rekommenderat den till lärare som högläsning men inte fått någon läsrapport än. Om du hinner vore det väldigt roligt att få veta vad gruppen tyckte!

  3. Jag har läst den och recenserat den på
    http://vadvilljagtjuva.blogspot.com/2012/01/en-hemlig-van.html

    Jag tyckte den var ok, men inte mer. Jag håller med om din ålder 8-9. 10+ är nog lite för gamla för denna bok.

    Ingerun

  4. Jag får lite ”Låt den rätte komma in”-vibbar där, med mystiskt barn vid lekplatsen och grejer.

Kommentera