Tillräckligt bra för att fortsätta läsa? Tillräckligt dålig för att ge upp? En del romaner vacklar man fram och tillbaka med ända till slutet. Och att det blir ett slut beror kanske mest på att de finns till hands (ligger i jobbväskan tex) och att man inte har något annat mer intressant att läsa för tillfället. Precis en sån är ”The Chaperone” av Laura Moriarty.

Förklädet är den 36-åriga Cora Carlise som 1922 följer med 15-åriga Louise Brooks (baserad på den verkliga filmstjärnan Louise Brooks) från Wichita till New York en sommar. Louise har blivit uttagen till en danstrupp och ska träna med dem. Coras tvillingpojkar har växt upp, hennes man klarar sig själv, hon är lite uttråkad. Hon erbjuder sig att följa med.
Det blir en sommar som förändrar allt…

Det är mycket handling i den här romanen. Louise är en speciell ung flicka. Cora har sina hemliga skäl att vilja åka iväg hemifrån, och att det blir till New York är ingen slump. Och det som händer där sen…. Skulle man lista allt låter det som rena rama actionfilmen. En väldigt modern actionfilm dessutom i tankar och förhållningssätt. Och ändå höll jag på att sluta läsa heeela tiden. ”The chaperone” var bara inte så kul. ”Kul” är nog inte ett av kriterierna för vad författaren ville ha fram, men kul som i medryckande och engagerande? Nej.
Den är distanserad och sval med en berättarstil som ägnar sig väldigt mycket åt referat. Detta blir speciellt tydligt i sista delen när hela Coras liv ska berättas. Allt blir ett staplande av händelser, och vad ger det mig i läsupplevelse? Absolut ingenting. Riktigt så illa som i sista delen är det inte hela tiden, men riktigt bra? Nej, det är ju inte det heller. Inte någonstans. Tillräckligt o-dålig bara för att få mig fast ett tveksamt kapitel till och ett till, men aldrig mer än så.
Problemet är att det är ett väldigt stort glapp mellan det som låter så bra på papperet (handlingen) och det som sen presteras i boken (själva utförandet). Jag borde bli jätteintresserad, men jag blir aldrig det. Jag har ofta ganska tråkigt och skummar massor av den.

Från början hittade jag den på amazon, och där låg den ena fina recensionen efter den andra. Ojoj. Dessutom intervjuade Curtis Sittenfeld Laura Moriarty, och det är alltid spiken i kistan för mig. Gillar Curtis Sittenfeld något så gillar jag det säkert också, för hon är ju fantastisk. Right? Tyvärr var det ju nu inte det minsta Curtis Sittenfeld över ”The chaperone”.

Johanna Lindbäck