Bokhora.se

12/03 2012
14:03

Jag bad ju om skräck och det här är vad jag fick från vår före detta skräckmästarinna Helena:

Michelle Pavers ”Evig natt”.

Den är otroligt stämningsfull och otäck, tror du skulle gilla! skriver Helena.

”Evig natt” beskrivs som en arktisk spökroman. Jag kastade mig över den när jag fick tag i ett exemplar och sträckläste den med paus endast för sömn (observera att jag var tvungen att ta sovpaus ganska tidigt på grund av att jag var rädd för att bli mörkrädd).

Boken är inte speciellt lång – 240 sidor – men på sina knappa sidor hinner det hända en hel del. Där hinner Paver berätta sin spökhistoria och väldigt många andra berättelser. Dels har vi berättelsen om Jack, huvudpersonen, som har varit tvungen att ge upp sin akademiska karriär eftersom pengarna helt enkelt har tagit slut. Han arbetar på en plats som inte ger honom någon stimulans och han har inga vänner. När Jack träffar de välbärgade unga männen som ska delta i en arktisk expedition kolliderar deras världar. Dels har vi berättelsen om Jacks kärlek till Gus, en av de andra medlemmarna på expeditionen. Dels har vi berättelsen om Gruhuken, en plats i Spetsbergen, där expeditionen har bestämt sig för att slå läger. Gruhuken är hemsökt.

Av olika anledningar blir Jack ensam i Gruhuken i den arktiska, becksvarta vintern. Redan innan Jack blir ensam har han sett saker som han inte kan förklara. ”Evig natt” är skriven i dagboksform och Jack försöker resonera med sig själv över det han har sett. Han försöker hitta logiska förklaringar. På grund av Jacks kärlek till Gus tillåter sig Jack inte att bli mörkrädd, eftersom det skulle kunna leda till att expeditionen avbryts, att Jack sviker Gus. Jack måste stanna kvar i det hemsökta, mörka Gruhuken.

Jag ska erkänna att jag sov som ett barn även efter att ha läst ”Evig natt”. Med andra ord blev jag inte så väldigt mörkrädd. Jag kan tänka mig att det beror på kontrasten mellan mitt vårvarma förortshem och den isande, mörka kylan på Spetsbergen. För visst skrämmer mörkret. Hade jag befunnit mig ensam i en stuga hade jag eventuellt gått under av skräck. Ensliga hus, ni vet. Det onda i ”Evig natt” är verkligen ont. Dessutom är det en smula vagt, inte alldeles förnimbart, det är en känsla hos Jack, ibland kanske till och med inbillning. Det är otäckt.

Michelle Pavers berättarstil, i dagboksform, fungerar utmärkt. Jack är inte alltid alldeles genomsympatisk, men jag tycker om honom, bryr mig om honom, jag vill inte kasta honom åt vålnaderna på Gruhuken. ”Evig natt” är engagerande berättad, väldisponerad och visst fyller den sitt syfte. Den är en bladvändare i ordets rätta bemärkelse. Kanske hade jag önskat mig en mer dramatisk upplösning, Paver bygger ju upp stämningen så himla bra. Hon hade gärna fått dra ut på det hela ännu lite längre. Ändå: ”Evig natt” är en välskriven spökhistoria, med flera bottnar. Jag sörjer att den redan är slut.

 

 

 

8 kommentarer

8 kommentarer till ”Evig natt” – Michelle Paver

  1. Håller med dig. Boken är riktigt otäck. Jag läste en stor dela av den på en tågersättningsbuss på E4:andå resten av passagerarna sov. Det var spökligt på en nedsläckt buss omgiven av skog och mörker..

  2. Lägger in den engelska varianten i min to-readlista på Goodreads. Låter riktigt intressant!

  3. Kul att du gillade! Jag sträckläste den i badkaret och blev faktiskt riktigt rädd, trots att min verklighet var tämligen annorlunda mot Jacks. Hoppas hon skriver mer i samma stil.

  4. Riktigt ruggig bok! Välskriven och svår att lägga ifrån sig.

  5. Nu har jag läst ut Dark Matter och tyckte den var riktigt bra. Rent språkligt tycker jag inte den är nåt särskilt, men Paver lyckas med stämning och tempo. Snabbläst var den dessutom.

  6. […] som läst; Hyllan, Bokhora Share this:DelaFacebookE-postTwitterLike this:GillaBli först att gilla denna […]

  7. Emelie Olsson

    Jag har snart läst ut evig natt.jag känner att jag kanske borde ha väntat med att läsa de två kapitelNa som jag läste ikväll tills imorgon istället.boken är ruggig ,men bra!=)

  8. Den står och ropar efter mig i bokhyllan – bra att ha något att längta efter:)

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida